Seger mot Notviken

En 17-årig Boris Becker i Wimbledon 1985, USA:s hockeylag i Lake Placid 1980 och vad gäller fotboll, Grekland i EM 2004 eller Leicester i premier league 2016. Många är de, idrottsmännen som genom historien trotsat oddsen och gjort stora prestationer under svåra förutsättningar. Några pinnhål ner i nivå men ändå med vissa beröringspunkter hamnar gårdagens ljusblå insats. Nio frånvarande spelare hann bli tio innan matchstart och på planen ställdes spelare med väldigt få minuter hittills under året, dessutom mot seriens hittills bästa lag. Trots det landades en estetiskt motbjudande men pannbenskt delikat seger. Slutsiffrorna skrevs till 1-2 (0-1) och målskyttar för oss var Erik Wallin och Samuel Fjällborg.

Inför matchen var det ganska enkelt budskap. Alla var medvetna om läget så mycket skulle handla om karaktär, hjärta och effektivitet. Notviken skulle naturligtvis vara spelförande och då krävdes också lite extra tålamod från vår sida.

Matchen startar sedan helt enligt förhandstipsen. Hemmalaget har bollen mest hela tiden och vi får inrikta oss på försvarsspel med samtliga spelare. Något vi lyckas väldigt bra med då Notas egentligen inte lyckas omsätta övertaget i några farligheter överhuvudtaget. Man rullar bollen bra i numerärt överläge på egen planhalva men slutar allt som oftast med en lång boll mot isolerade kantspelare, där Mattias Webring och Robert Qvarnström som ytterbackar närmast är hundraprocentiga i duellspelet. Vad sedan gäller vårt anfallsspel är det obefintligt under långa stunder, men redan vid första fasta situationen yppades en möjlighet för oss – att flytta in många spelare i offensiv box och så vara beslutsamma. Något som sedan skulle visa sig väldigt lyckat.

Det blir nämligen vi som tar ledningen på en fast situation. David Andersson vinner en av miljoner dueller på mitten, vilket leder till en frispark innanför mittcirkeln. Vi flyttar upp 400 KG älgjägare, skoterförare, laxfiskare och slöjdlärare för att sen sätta in bollen i den farliga ytan mellan försvarslinje och målvakt. Där dyker sedan, ironiskt nog, den något lättare Erik Wallin upp och kan lobbnicka in ett läckert mål. Efter målet är sedan matchbilden tämligen oförändrad. Hemmalaget för spelet men vi kan hålla ihop lagdelarna bra och bollen spelas för det allra mest utanför våra defensiva block. Det är faktiskt vi som skapar halvlekens näst bästa chans då vi efter ett inkast och skarv hittar Sebbe i djupled som passerar målvakten och starkt står på benen men sen hamnar i nog så dålig vinkel för att kunna sätta bollen i mål.

I halvtid så är det sen rätt bra energi. Vi kände oss väldigt nöjda med försvarsspelet och hur matchen gestaltat sig. Urban och Mattias ville dock få stopp lite tidigare i vår press och även få med fler närmare på andrabollarna vid insparkssituationer. Inte direkt offensivt strategiska genidrag men elementära saker för att fullt sätta vår matchplan.

Andra halvleken startar sedan i precis samma anda. Möjligen att Notas spelar bollen lite snabbare mellan varandra och därför blir ännu lite jobbigare för oss ute på planen, men farliga målchanser för oss hålls fortsatt långt borta. Mikael Sandling och Alexander Mattsson i mittlåset är riktiga kolosser i varenda situation samtidigt som David och Erik framför lägger många löpmeter för att skydda ytor. Tyvärr kommer ändå en kvittering. Hemmalaget vinner en hörna som slås med fingertoppskänsla precis i ytan bakom våra backar men framför Björn, rakt in i spelarhögen från vilken bollen studsar rakt upp i nättaket. Brutalt mål att släppa in men ännu en gång när den ljusblå karaktären verkligen testas så överträffas förväntningarna. Vi höjer oss lite och börjar tack vare en mycket stark Sebastian Nilsson få fast bollen högre upp och därmed även vinna några frisparkar som är farliga, varenda gång. Just på en sådan tar vi återigen ledningen ganska snart efter kvitteringen. Återigen sätter vi in bollen i samma yta som tidigare men från längre avstånd och denna gång är det Samuel som gör en gåshudsframkallande prestation. Nick i mål efter en beslutsam löpning och häpnadsväckande balans i duell med flera spelare.

Vi håller sedan uppe spelet några minuter till innan det är något av en soppatorsk hos oss, samtidigt som Notviken blir ännu lite vassare i sitt passningsspel. Snabbare spel till offensiva ytor, vilket gör att inspel och avgörande passningar kommer med bättre ackuratess. Det kommer nu också en del chanser. Ingen som känns sådär högkaratig men Björn Enbom Sundqvist tvingas ändå till massor av ingripanden som samtliga håller högsta möjliga kvalitet. Sista 10 minuterna är det rena rama kaoset i vårt eget lag där ett par-tre spelare inte kan springa ordentligt, men trots det står sig resultatet och vi bärgar en mycket skön trea.

Sammanfattningsvis ytterligare ett bevis på varför fotboll i Harads IF ger så mycket energi till alla inblandade. Vi möter alltså ett lag som jag tror gått obesegrade i 13-14 matcher på bortaplan, saknar tio spelare varav ungefär hälften spelat de allra flesta matcherna, byter ut hela backlinjen jämfört med förra matchen, kommer stundtals knappt över egen planhalva, men lyckas trots det mot alla odds hämta in tre poäng, i likhet med Boris, Robert Huth och Mark Johnson. Det är naturligtvis inte på något sätt en rättvis seger sett till bollinnehav men vad gäller kvalificerad målchanser är den ändå det, även om jag är långt ifrån objektiv. En väsentlig del av fotboll är just att spela bra försvarsspel samt ha kvalitet och beslutsamhet i boxarna och vad gäller detta har vi få, om ens några, övermän i årets fyra. Detta är också något som förfinats över tid i Harads, vilket är en av många små utvecklingspunkter vi jobbat med senaste åren och som nu burit frukt denna säsong.

Nu är också ett eventuellt division 3-spel säkrat och detta med tre matcher kvar att spela. Prestationen och frågetecknen kring det kommer vi återkomma mer grundligt kring när alla matcher är slut. Klart är att det i alla fall skrivs in i den ljusblå historien och jag unnar väldigt många i och omkring föreningen att uppleva spel i högre serie. Tänker närmast på Eddie Lind som drog igång allt för några år sedan, samt Karin Sandling och Stefan Mattsson som tillsammans med styrelse och övriga frivilliga gör så mycket för att vi ska kunna spela boll med bästa möjliga förutsättningar.

Nu återstår först alltså tre matcher som ska satsas hårdast möjligt på där vi närmast har gruvlig revansch att fordra mot Boden på lördag.

Skiftnycklar ger tränarna till hela laget, men naturligtvis lite extra beröm till backlinjen med Mattias Webering, Alexander Mattsson, Mikael Sandling och Robert Qvarnström. Den förstnämnde gör alltså sin första match på ett halvår med ett par halvdana träningar i kroppen och är helt suverän i 93 minuter. Häftigt.

Marcus Eriksson