Vinst i slaget vid Thermopyle

Augusti 480 f.Kr. Ett 300-tal greker som skulle försvara sig mot en numerärt och utrustningsmässigt helt överlägsen motståndare från Persien. Något som man helt mot alla odds klarade av under väldigt lång tid tack vare karaktär, beslutsamhet och list. Gårdagens seger mot serieledarna IFK Luleå skulle lite skämtsamt kunna liknas vid detta. Bortalaget hade spelare som uppenbarligen skött sommarträningen bättre och som hade färre semesterkilon att bära runt på planen, men vi lyckades alltså vinna tack vare den inom laget alltmer mytomspunna Haradsmentaliteten, bättre styrka och kvalitet i straffområdena och så en heroisk general i målet. Segersiffrorna skrevs till 2-1 (0-1).

Inför matchen talade vi mycket om saker som lyckats bra i vårsäsongens match mot samma motstånd. Vi hade lyckats med vår höga press under första 60 minuterna och med hjälp av den skapat många målchanser som då inte resulterat. Det hade också blivit problem när vi blev utspridda under avslutande halvtimmen då IFK Luleå fick vända upp med sina sittande mittfältare och därifrån hitta in på ytor som blev väldigt jobbiga för oss. Som en tredje lärdom hade vi varit betydligt starkare i huvud- och närkampsspelet så länge vi bara tog oss in i duellerna. Vi ville alltså sätta upp en hög press så länge vi orkade, samla ihop styrkorna när syrgasen började behövas och så ta väl vara på fasta situationer.

Om vårsäsongens match hade varit väldigt lyckad i utförandet sett till matchplanen så var första halvleken dess raka motsats. Väldigt lite gick som planerat. Vi startar förvisso första 5-10 minuterna bra och vinner bollen högt några gånger, skapar fasta situationer och kommer till några bra lägen. Oskar Isaksson Aasa dribblar sig snyggt till en kanonchans just efter en fast situation och Mikael Sandling har en fin nick som räddas precis på mållinjen. Ett ledningsmål hängde i luften men stannade där uppe och flög sen långt, långt bort. IFK Luleå tar sen över matchen. Helt och hållet. Vi orkar inte alls hålla upp någon press och lyckas ej heller hålla ihop laget, varpå bortalaget enkelt och metodiskt passerar lagdel för lagdel hos oss. Turligt nog blir man ändå ganska trubbiga när bollen väl närmade sig boxen och de gånger chanserna kom stod en episk Björn Enbom Sundqvist (bilden) för solida räddningar. Vad gäller vårt eget spel så är det sannolikt säsongens absolut sämsta prestation under första 45. Rörelsen är närmast obefintlig samtidigt som beslutsfattandet och kvaliteten hos bollhållare är bedrövlig. Skulle uppskatta att vi tappar 75 % av förstakonktaterna med bollen. Detta hör naturligtvis ihop med att vi på grund av nämnda organisatoriska misstag får springa väldigt mycket på individuell hand, men vi kan så himla mycket bättre. Om motståndet lyckas stänga en viktig anfallsväg måste vi försöka vara lite påhittigare.

Det skulle i alla fall bli dramatik under sista minuterna i halvleken. Först kommer en för samtliga 22 spelare på planen överraskande bortalagsstraff. IFK-spelaren lägger en bra straff, hyfsat hårt lågt precis i riktning innanför Björns vänstra stolpe. Där kommer dock första riktigt iögonfallande prestationen av vår målvakt. Som ett streck i luften och räddning. Tyvärr skulle vi utespelare inte ta vara på det utan bara några minuter senare gör bortalaget mål på det som skulle vara vårt anfallsvapen - en hörna. Vi är generande blöta i duellen på en hög och lång ballonghörna och en motståndare kan enkelt placera in bollen med pannan från två-tre meters avstånd. Ett riktigt tungt mål att släppa in då vi verkligen kunnat vara riktigt nöjda med 0-0 efter den dåliga halvleken, men nu skulle få gå ut i underläge i stället.

I halvtid enas vi om att skippa den höga pressen då vi uppenbarligen inte orkade med den. I stället skulle vi samla ihop laget och försöka komma in i duellerna. IFK-spelarna hade fått en väldigt behaglig resa i att utan nämnvärd ansträngning bara kunna låta bollen gå. Tränarna Urban och Mattias stod också för en omdisponering av mittfältet som skulle visa sig bli väldigt lyckad. Vi hade inte fått spela upp bollen som vi ville och ej heller tagit oss in i några kamper så då var det bara testa något annat.

Andra halvleken börjar sedan bättre för oss. Vi kommer närmare och kan vinna bollen betydligt fler gånger. Det har heller inte gått särskilt många minuter innan kvitteringen kommer. Just den lite bättre positioneringen på mitten gör att Mikael Sandling vinner bollen och vi kan ställa om där vi äntligen tar oss iväg i djupled. Micke sätter en fenomenal passning och vi kommer iväg mot målet där den till slut sitter bakom målvakten. Skönt och något som gav oss välbehövlig energi. Jag tycker att vi egentligen har det svårt spelmässigt ute på planen precis hela matchen men första 20-25 av den andra halvan är vår minst besvärliga. David, Sebbe, Oskar och Micke gör det riktigt bra i duellspelet och är sen jämfört med första halvan mycket mer noga med att behandla bollen, varpå vi kan komma till något som åtminstone liknar ett eget spel. Vi skulle också göra ett andra mål. Denna gång efter ett fenomenalt förarbete på kanten av Niklas Hermansson som dribblar sig förbi och spelar in bollen med högsta möjliga kvalitet. Ett läge där de allra flesta skickar in bollen på chans men där Niklas verkligen passar mot en bra yta. Detaljer och kvalitet som verkligen gör skillnad. Bollen studsar runt i boxen därefter innan den till slut sitter i nät.

Resten av matchen är det sen grekiskt pannben som gäller för oss i ljusblått. Precis alla springer på sen länge lånad tid och alla avbytare används fram och tillbaka. Mer brunk och kämpatakter än tanke om man säger så. IFK sköljer över oss gång på gång och sista 10 var det återigen dags för Björn att göra matchavgörande entré. Jag minns bäst en reflexräddning där han är på väg åt fel håll men lyckas vända i luften och limma bollen, men det fanns flera. Vi lyckas i alla fall hålla tätt och ta en måhända oförtjänt men lika fullt fantastiskt skön trea.

Sammanfattningsvis ett gott exempel på varför jag tycker så himla mycket om att spela i detta lag. Vi har knappt kunnat genomföra en ordentlig samlad träning på över en månads tid, går totalt på knäna och är utspelade under stora delar av matchen. Lik förbenat står vi där med tre poäng efter att alla tillsammans tömt precis hela tanken flera gånger om och sen haft tillräcklig sinnesnärvaro för bra kvalitet där fotboll ändå avgörs - i boxarna. Det var också fantastiskt kul att se så många åskådare på Kamrum. En extra hjälp för alla.

Tränarnas skiftnycklar:

3 st - Björn Enbom Sundqvist. Enorm i målet. Inte bara för de avgörande räddningarna utan även för tryggheten som agerandet tillför backlinjen.
2 st - David Andersson. Ger oss väldigt mycket andrum under andra halvleken genom att suga fast rensade bollar och behålla dem inom laget.
1 st - Mikael Sandling. Löper mycket och hinner med att spela på flera olika positioner. Dessutom en riktigt fin assist.

Marcus Eriksson