Förlust i vårepilogen

För ett par veckor sen fick vi vara I Tysklandsskorna när vi besegrade Lira i matchens absoluta slutsekunder. Igår stod vi på andra sidan. Det blev nämligen förlust mot IFK Luleå där matchens enda mål kom med sista sparken. Slutresultatet skrevs alltså till 1-0 (0-0) och detta efter en för oss bra första halvlek men där hemmalaget dominerade stort i den andra.

Inför matchen repeterade vi matchplanen. Vi hade ganska god insyn i motståndets spelfilosofi och ville försöka pressa samlat och med tanke för att den vägen kunna skapa chanser. Det skulle naturligtvis också bli viktigt att försöka spela vårt eget spel och vara rädd om bollen när den väl var vunnen. Vi vill alltid att vår egen strategi ska sätta tonen men det hade varit korkat att inte anpassa idéerna efter motstånd och förutsättningar just denna gång.

När matchen väl startar sitter tränarnas matchplan hur bra som helst och ungefär första halvtimmen går precis enligt planerna. IFK försöker rulla boll i de förutspådda ytorna och vi pressar fast dem upprepade gånger, vilket också leder till flertalet målchanser. Tyvärr lyckas vi inte överlista en av matchens bästa aktörer i hemmamålvakten. Saciid har ett par frilägen och vi kommer också till inspel och distansskott som med bättre kvalitet eller sämre motståndarmålvakt lätt kunnat resultera. Vi har i början också ett ganska bra och balanserat eget spel där bollen rullas i backlinjen för att vi sen kunde hitta spelvändningar mot kanterna där Niklas, Samuel, Alexander och Anders jagade på fint med löpningar. Jag kan heller inte minnas att Luleålaget skapar några som helst målchanser utan mest spelar bollen utanför oss ganska behagligt. Det skulle dock bli ändring på det.

Med halvtimmen avklarad vinner hemmalaget några hörnor som slås med fin kvalitet men där Björn Enbom Sundqvist i kassen håller bollen borta. I efterspelet från dessa blir vi nedtryckta och börjar även välja det långa alternativet för ofta samtidigt som bollrullandet också blir ohyggligt ineffektivt, långsamt och lätt för motståndarna att försvara sig mot. Båda dessa delar naturligtvis en konsekvens av vår otillräckliga fysik för att upprätthålla ok fotboll över 90 minuter. Sista kvarten i halvleken går därför till IFK. Fortfarande utan att skapa något men ändå med uppenbart kalibrerat sikte.

I halvtid pratar vi sedan om detaljer i pressen som behövde korrigeras. Främst gällde det de få gånger motståndet hittade diagonala framåtpassningar från brett positionerade mittbackar som skar mellan oss. Eftersom vi ändå skapat överlägset flest och bäst chanser var det ändå mest positiva tongångar i omklädningsrummet.

Andra halvlek startar sedan ganska lugnt och vi lyckas fortsatt vinna bollen högt upp. Chanserna är dock betydligt mer lätträknade. När 10-15 minuter sen passerat går luften ur, nästan helt och hållet. IFK sköljer över oss och det blir allt större ytor för dem att operera på. Utöver det så har vi otroligt svårt att behålla bollen inom laget några längre stunder. När bollen väl var vunnen gick all energi åt att försöka andas med stora andetag inför nästa hemmaattack. Nu kommer också chanserna för IFK och det är endast en storspelande Björn som håller ett baklängesmål borta. Minns mest en fin passning och djupledslöpning från hemmalaget som leder till ett friläge där reflexerna verkligen var på plats. Positivt för oss under avslutande perioden är den vilja som alla ändå visar. Tycker samtliga tömmer energin för att freda målet och vi lyckas faktiskt skapa vår allra bästa chans denna period, återigen genom vår dribblingskonstnär Saciid.

Tyvärr kom ändå en Tyson-uppercut på hakspetsen. Hemmalaget vinner en hörna som läggs efter marken till en spelare utanför straffområdet. Vi hinner ut i press med tillräckligt antal spelare, men går lite oöverlagt för bollvinst i stället för att bara värdera situationen som sig bör. Spelaren med bollen gör en fin dribbling och man kommer ner mot öppen yta i straffområdet och trots dålig vinkel sitter avslutet snyggt i nättaket. Järnsmak i munnen och ett otroligt bittert insläpp. Matchen blir sedan avblåst direkt på vår efterföljande avspark så ingen tid fanns för något kvitteringsförsök.

Sammanfattningsvis ett jättebra försök av oss. Vi har en matchplan som ger oss chansen att ta ledningen flertalet gånger men lyckas inte med de sista och elementära detaljerna. Sen ju längre tiden går är det stundtals spel mot ett mål och hemmasegern får anses vara rättvis. Matchutvecklingen är naturligtvis ingen tillfällighet utan det är en övermäktig uppgift för oss att med nuvarande fysiska status kunna utmana ett så spelskickligt lag som IFK Luleå över 90 minuter. Nu får vi se till att sköta sommarträningen och göra ett nytt försök mot samma motstånd på Kamrum när serien vänder i höstuppstarten. Vårsäsongen har ändå varit rätt lyckad och spelmässigt har utvecklingen gått spikrakt uppåt sen premiären där i maj.

Marcus Eriksson