Torsk i Lillpite

Det blev förlust i dagens match mot Lillpite. Detta efter en ganska målchansfattig match där hemmalaget hade god utdelning på sina fasta situationer. Segersiffrorna skrevs till 3-0 (1-0).

Inför matchen pratade Urban och Mattias om våra grunder som skulle bli viktiga idag. Vi skulle ta oss an matchen med rejäl inställning, enkelt spel till en början och så god attityd. Det senare skulle gå sisådär, men mer om det i avslutningen.

Matchen startar med lite fördel Lillpite. Man är något hetare i duellspelet och inkluderar fler spelare i anfallen jämfört med oss, i synnerhet de flertalet gånger man hittar in med passningar efter marken på felvända forwards. Vi lyckas inte flytta laget tillräckligt för att styra bort dessa och det berodde på vårt huvudsakliga dilemma för dagen. Nog så få löpmeter. Precis som i Alviksmatchen blir våra aktioner helt beroende på vad som händer i föregående situationer. Det är sällan vi förbereder oss bättre och snabbare än motståndarna och är därför tvåa in i duellerna med sämre fart och kraft. Reaktion i stället för proaktivitet om man så vill.

Det är också främst dessa bitar som skiljer lagen åt under första halvleken. Lillpite står inte för några mirakel spelmässigt och ej heller direkt farliga målchanser. Vår backlinje värderar ytor klokt och vinner dessutom fler dueller ju längre halvleken går. Motståndet är ändå minst marginellt bättre än oss på det allra mesta och får ett någorlunda rättvist ledningsmål. Det kommer till med något som vi är vana att själva ha som vapen - en hörna. Vänsterfot i utåtskruvningsläge, boll högt och långt mot bortre ytan där duellen ger en för oss olyckligt studs. Bollen ramlar nämligen ner på straffpunkten perfekt vid fötterna på en hemmaspelare som, på uppstuds med fin kvalitet, sätter halvvolleyn i nättaket utan pardon.

Matchbilden i första halvlek håller sen i sig. Vi försöker spela men har extremt korta anfall. Alldeles för många försöker slå avgörande passningar i dålig balans och vi har varken rörelse eller mod i tillräcklig utsträckning för att kunna bygga upp något mer ihållande. Inga jävla korta bollar, Parkastyle. Trots detta har vi åtminstone fem fasta situationer som man blivit bortskämd med att ljusblått utnyttjar bättre. Närmast kommer Robin och Sebbe på varsin hörna i 0-0-läge men nickarna smiter decimetern utanför respektive över.

1-0 står sig hursom till vilan. Väl där enas vi om att försöka spela bollen med bättre tålamod och därmed komma uppåt mer samlat. Urban och Mattias manar till att vara hetare i duellerna och låta benen gå mer, samtidigt som de gör några korrigeringar i syfte att hota bättre i djupled.

Andra halvlek är bättre från vår sida. Alexander och Robin tar stort ansvar i det egna passningsspelet, vilket också ger oss mer initiativ. Jag tycker att Lillpite ändå håller oss utanför sig med bra försvarsspel, men vi trär fler bollar mellan deras lagdelar, vilket också ger ytor i efterföljande centrerande. Tyvärr utnyttjas inte dessa luckor särskilt bra och om matchen någon gång vägt över till vår fördel så är det inte under lång tid. Energin tilltar inte heller av att hemmalaget drar in tvåan med en ny fast situation. Inåtskruv med vänsterfoten denna gång som är väl avvägd och där en svarttröjad når högst på första ytan. Skarv med känsla i bortre kryllan och ett tungt, tungt mål.

Av bara farten så kommer också spiken i kistan i en omställning från hemmalaget som utförs bra. Spelare löper i djupled och ger yta till bollhållaren som dammar iväg ett skott från 20 som Daniel Moncada inte når. Resten av matchen blir anonym.

Vi har redan efter tvånollan slut på direkt energi i de fortsatta försöken. Fysiken är inte längre till vår fördel i matcherna och det kommer naturligtvis från en kraftigt försämrad träningsnärvaro sen sommaruppehållet. Där vi bara malde på under våren visas i stället en icke så angenäm frustration. Det yttrar sig genom gnäll i alla riktningar. På varandra, motståndare och funktionärer. Gudskelov något som sällan hänt i Harads och förhoppningsvis aldrig återvänder, men kanske kommer det med den mentala förändringen från goda vårresultat. Att exempelvis gnälla på att motståndare gör si och så är direkt genant. Nu är det tid för självrannsakan och efterlyst ödmjukhet. Pastor/sportchef Mattsson sa det med filosofisk perfektion i matchanalysen - "Den som är fri från synd kastar första stenen". Med det tankesättet i vår fotboll så skulle stenarna få ligga kvar. Alla kan bättre och innan det riktas energi på andra så krävs bättring av respektive individ.

Dagens match är långt ifrån någon katastrof. Vi försöker hela matchen och gör en ok andra halva sett till egna spelet. Tyvärr omsätter vi inte detta i några bra chanser och där finns förbättringar att göra. Framför allt i löpviljan. Sen så sätter också Lillpite två fasta medan vi inte får till det i motsvarande lägen, vilket naturligtvis får stort inflytande. Med det sagt så vinner motståndarna ändå rättvist tack vare en gedigen försvarsinsats. Nu återvänder vi till Kamrum nästa helg.

Marcus Eriksson