Förlust mot Boden

Det blev något av en ytterligheternas vecka för oss I Harads. Årets bästa prestation mot Arvidsjaur i fredags följdes igår av säsongens kollektivt kanske sämsta, åtminstone sett till den andra halvleken. Förlusten mot Bodens andralag med 3-2 (0-1) var nämligen helt odiskutabel och borde i sanningens namn ha varit större. Tröstmålskyttar för ljusblått var Miw Sukloed och Samuel Fjällborg (bilden).

Matchen spelades i hällande regn, vilket man på förhand insåg skulle göra saker och ting än besvärligare för oss. Vi vet av hävd att Boden är duktiga på att flytta bollen med bra passningsspel, i synnerhet på sitt eget konstgräs. Något som automatiskt går i än högre fart när det dessutom är vått underlag. Med anledning av bl. a. detta poängterade tränarna inför matchen vikten av att hålla ihop våra lagdelar och våga spela vårt eget spel. Vi trodde oss också ha fördelar i närkampsspelet så en hög fysisk närvaro skulle vara nödvändig.

Vi startar också matchen helt ok. Boden är som väntat spelförande med ganska stort bollinnehav, men man misslyckas med att dra upp något vidare tempo och vi får en tämligen behaglig resa i överflyttningarna första halvtimmen. Då skapas också chanser från båda håll. Anders Kielatis har redan efter två minuter ett fint läge från straffpunkten när Miw Sukloed förtjänstfullt dribblat sig fram på högerkanten och passat fram. En hörna nickas fint av Robin Nordberg men blockas på väg in i målet av en hemmaback. Boden har också några vassa inspel mellan vår backlinje och Daniel Moncada, där den senare står för åtminstone en superräddning. Sen träffar motståndarna också virket två gånger, en i ett friläge och en med ett missriktat inlägg.

Ett mål hängde i luften och ramlade sen ner tillsammans med regnet som mirakulöst nog lyckades tillta successivt matchen igenom. Det var vi i ljusblått som lyckades göra det efter att för en gångs skull fått med oss hela laget in på offensiv planhalva. Miw lyckas, stärkt av understödet, vinna en andraboll och med snabb, teknisk förstatouch lägga till bollen för avslut. Enkel placeringsbredsida där bollen skjuter fart efter att ha studsat innan målvakten. 0-1. Här återkommer sedan ett problem vi haft vissa matcher. Ledningsmålet ger inget extra mod utan vi börjar spela utan varken kontroll, struktur eller vidare tanke och rör oss heller inte enligt önskemål. Boden kan behagligt stå upp med sin backlinje och trycka ner oss ordentligt. Det kändes ute på plan som att vi behövde ta mycket bättre beslut och framför allt, våga spela bollen till varandra. Vi var heller inte särskilt heta i duellspelet utan de flesta insparkssituationer slutade med rättvända hemmaspelare i full fart mot en tapper Haradsbacklinje. Ledningen håller sig ändå till halvtid.

Väl där konstateras att mycket kan göras bättre, men att vi ändå lyckats hålla ihop laget på ett acceptabelt sätt. Sista kvarten orkade vi inte göra överflyttningar lika noga och hade som lök på laxen än mindre bollinnehav. Därför skulle det vara elementärt att krympa avstånden, flytta oss med stor noggrannhet för att Boden skulle få spela utanför lagdelarna, samt jobba mer med vårt egen rörelse och passningsspel. Våra forwards hade också ett väldigt viktigt uppdrag i att försöka ta fast bollen mer än som varit fallet.

Efter paus inleds sedan en horribel period för oss. Framför allt är det två detaljer som sviker:

- Rörelse och passningsspel. Vi är oerhört sega i våra aktioner för att kunna få bollen. Jag tycker Miw är ensam om att flytta sig i förberedande syfte, vilket är fundamentalt för att någonsin kunna ha ett bra passningsspel. I stället lämnades bollhållaren mol allena utan att BBK på något sätt behövde springa ihjäl sig om man säger så. Med det sagt så har vi å andra sidan som bollhållare väldigt mycket att utveckla till liknande situationer i framtiden. Hela andra halvleken så sviker den ödmjukhet inför sin egen individuella kapacitet som var enorm mot Arvidsjaur. Det är försök till svåra passningar på ett tillslag vid de flesta bollkontakter och hemmalaget vinner bollen högt otaliga gånger, varpå vi blir allt mer utspridda och nedtryckta. För att vi som lag ska ta ytterligare kliv krävs att vi uppträder med bättre beslutsamhet och kanske framför allt, tränar på detta i lite större utsträckning.

- Försvarsspelet i och nära boxen. Vi är minst sagt naiva vid inläggslägen. Såväl vid att blocka bollen som när den väl kommit fram. Ofta börjar ett bra försvarsspel mycket tidigare än när bollen kommer till ytan som ska skyddas. Det sker huvudsakligen genom positionering – man kan springa in i press redan när bollen spelas - men också via ett slags förberedande närkampsspel. Möter man exempelvis en bra huvudspelare så kan man försöka styra bort denne från att överhuvudtaget kunna ta sig till lägen. Sen om det ändå händer så är det ofta bättre alternativ att störa vid duellen än att gå på ren bollvinst.

Bodens kvittering och första ledningsmål är också tydliga konsekvenser av ovanstående. Vi har hela laget på egen planhalva men är trots det väldigt utspridda, förlorar bollen efter missilskjutningar i dålig balans, varpå Boden hittar spelare i ytterlägen närmare boxen än vad som är hälsosamt. Sedan kan man dessutom i god tid sikta mot en vass forward som bekvämt får skjuta fart mot inlägg i tämligen beskedlig hårdhet. 1-1 sker genom en behärskad volleyavslutning och 2-1 med en nick efter spänstigt upphopp.

Vi börjar åtminstone försöka lite mer i egna passningsspelet när vi väl hamnar i underläge men det är fortfarande svårt att skapa något. Miw fortsätter imponera på högerkanten och är vårt huvudsakliga hot, men under hela andra halvan så sträcker sig våra målchanser till ett par fasta situationer som Boden tar sig ifrån med blotta förskräckelsen. I stället gör hemmalaget 3-1. Återigen efter ganska naivt försvarsspel även om man också måste se Bodenspelarens prestation. Vi har insparksläge och Boden vinner förstabollen när vi försöker flytta fram positionerna. Forwarden kurvar smart runt och får bollen rättvänd på vänsterkanten, skjuter fart och dribblar sig sen förbi minst två ljusblå spelare innan bollen bredsidas på Daniels vänstra sida. Kanske är vi här lite för trötta men standard är att förhindra en så pass snabb spelare att överhuvudtaget kunna komma upp i fart innan vi startar en mot en-defensiven.

Resten av andra halvlek är det sedan Boden som radar upp farligaste chanserna och Daniel Moncada står för en riktig matrixräddning när en hemmaspelare har öppet mål. Vi lyckas ändå reducera med matchens sista spark där Alexander Mattsson slår ett av många fina inlägg och Samuel Fjällborg starkt vunnit duellen mot målvakten. Det är naturligtvis bara av akademisk betydelse och vi får se oss rättvist besegrade när domaren blåser av matchen.

Sammanfattningsvis en rejäl djupdykning prestationsmässigt. Mest positivt är att vi har chansen att snabbt ta revansch på söndag då Munkan kommer till Kamrum för att spela hängmatch från juni.

Marcus Eriksson