Storförlust mot Kalix

Att vi skulle åka till Kalix med reducerat manskap var klart redan på förhand. Det blev dock under lördagen värre och värre då vi slutade på 13 stycken med två otränade tränare inkluderade och där viktiga spelare som Alexander och Axel var kraftigt begränsade med muskelbristning respektive magsjuka. Matchen var också avgjord snabbt och det rann iväg till genanta 11-0.

Först och främst ska det poängteras att Kalix sannolikt är bland de bättre division 4-lagen vi ställts emot på senare år. Solid defensiv kombinerat och varierat anfallsspel som dessutom toppats med någon individuell spets. All heder åt hemmalaget alltså. Det som är intressant för oss är dock vår prestation och tåga när det trots allt återstår blott en vecka till seriestart.

Att gå in på detaljer är ointressant. Har man åkt på storstryk handlar det mest om att försöka ta hand om de stora bristerna och så försöka hitta små glädjeämnen. Organisationen i försvarsspelet tillsammans med inställningen får anses vara det stora förbättringsområdet. Vi brister i positionsspelet överallt på planen och förlorar alldeles för många dueller, oavsett om det gällde löpningar, närkamper eller att skydda bollen. Om man är underlägsen på individuell skicklighet så kan man många gånger kompensera det genom att springa och kämpa bättre än motståndarna. Nu testade vi att förlora på alla de parametrarna och slutresultatet representerar det bra. Jag tycker i alla fall att vi stundtals i andra halvlek försöker mer. Vi kommer i princip ingenstans mot ett aggressivt hemmalag men spelare för spelare tar ändå mer ansvar och vågar ge det chansen. Javed och Peltonen rör sig för att faktiskt kunna spela bollen och ger allt ett ordentligt försök och den typen av initiativ krävs från alla spelare i 90 minuter för att vi ska kunna spela ett i längden hållbart anfallsspel.

Nu återstår alltså en vecka till seriestart och vi har 0-17 i årets tävlingsmatcher som repetition. Att önska sig annat är uppenbart men likväl helt ointressant. Nu är det alle man till pumparna och så hjälpas åt för allt vad tygen håller. Vi har fortfarande hela serien att spela och kan så oerhört, oerhört mycket bättre.

Mvh Markus

Marcus Eriksson