Harads - Luleå Sk 0-6 (0-0)

En match med två ansikten har man läst om. Exakt vad det innebär siffermässigt visades exemplariskt när vi i ljusblått tog emot Luleå SK i första tävlingsmatchen för året. Jämnt och tätt första halvlek med mållös utgång och så sedan en hemmakollaps och bortamålkavalkad i andra halvlek som ledde till tennissiffrorna 0-6.

Vi börjar alltså matchen förhållandevis bra med ett välorganiserat försvarsspel som förhindrade att bortalaget kunde slå ut några lagdelar hos oss för egen maskin. Detta gav också ett flertal omställningslägen som var nära att resultera i Haradsledning där den mest kvalificerade faktiskt gav nätrassel men dock av en offsidespringande Miw. En avvinkning som för övrigt såg helt korrekt ut från min horisont. I slutet av halvleken blir vi något nedtryckta på grund av ett stressat passningsspel som isolerade våra forwards, men genomgående bra halvlek trots allt.

Andra börjar också ok och vi kan från sidan se tendenser till öppnade ytor hos bortalaget. Tyvärr blev det ändå LSK som tog ledningen. Alex vinner bollen men andrabollen grävs fram till en rättvänd och framåtspringande bortamittfältare som passar fram en kantspelare som med god tid placerar in bollen i bortre hörnet. Vår backlinje positionerar sig inte helt lyckosamt i den situationen då vi vill få stopp på spelaren med fart i ett tidigare skede och dessutom täcka av de ytor som är farligast att få inspringande och avslutande motståndare i.

Det var också startskottet på nämnda målkavalkad. 2-0 kommer efter att en strumprullare letat sig mellan händer och ben på Vaes i målet. Sedan är det mål på åtminstone två distansskott till och ett inspel. Jag tycker att vi med ett fulländat försvarsspel tar bort nästan samtliga av de skotten, men att de samtidigt tas från lägen där det normalt inte flyger in så många bollar som idag. När baklängesmålen faller i strid ström är det lätt att bara klyva försvarsinsatsen rakt av men riktigt så enkelt var det inte idag. Luleå SK är inte sex mål bättre än oss i spelet ute på planen. De är med god marginal bättre än oss i andra halvleken men inte fullt så mycket.

Det som däremot är väldigt betungande är att vi inte riktigt visar upp den karaktär man önskar i alla lägen och som man skämts bort med av detta underbart härliga Harads-gäng. Vårt kanske viktigaste ledord har varit att visa en vinnarattityd i samband med match och då är det på gränsen till obegripligt att inte visa mer hjärta för lagtröjan än att dra undan fötterna i närkamper, jogga i defensiva omställningar och så vidare. Till det var det dessutom en ganska gemytlig stämning i omklädningsrummet efteråt och det känns inte alls rätt mot de spelare som halvt dräpt sig i 90 minuter. En bra attityd och inställning visar man på planen med löp-, kamp- och vinnarvilja, men det syntes alltså knappt en surläpp.

Nå, med lite perspektiv på detta finns det riktigt bra saker att ta vidare från främst den första halvleken och när det kombineras med ett litet uppvaknande vad som krävs för att spela vår fotboll så ser framtiden inför serien trots allt ljus ut.

Marcus Eriksson