Bortaseger mot Norrfjärden

Ett gammalt, väl inoljat fotbollssäg är att lag som vinner trots dålig prestation besitter en utmärkande styrka. Om det är sant så finns det något stort på gång i Harads anno 2014. Den slutsatsen kan vi dra efter dagens 1-0-seger mot Norrfjärden borta.

Inför matchen pratade vi om den mentala utmaningen som finns i att spela bra tre raka matcher, ha en fin poängutdelning från dessa och sedan komma till en bortamatch mot ett lag som vi förväntade oss kämpa väldigt hårt. Det skulle bli viktigt att ta sig an matchen med ödmjukhet, noggrannhet och karaktär för att sedan kunna jobba på de mer speltekniska bitarna utifrån den grundplåten. Norrfjärden hade visat upp en stark centrallinje på Kamrum och vi ville därför försöka bygga ett anfallsspel genom att tillföra en mer fantasifull variation vid inspels- och inläggslägen, utöver de detaljer i offensiven som utvecklats bra tidigare under säsongen. Jag upplever att vi ofta alibispelar vid inspel och inlägg, dels genom bollhållaren men även vid rörelsen in mot målet, och efterlyste därför en mer bestämd idé och adress från bollhållaren medan vissa bestämda löpvägar för spelare i boxen också kunde fastställas.

---

Laget

Anders
Joel - Mattias - Alexander - Axel
Peltor - Sebbe - Oskar - Jens
Qvarne - Macke S

---

Matchen börjar sedan i makligt tempo men vi lyckas trots det inte sätta organisation eller aktion som vi önskar. Vi nöjer oss med att jogga in i våra positioner, vi låter bli obekväma löpningar och är överhuvudtaget alldeles för sega, vilket i sin tur ger effekten att spelare för spelare får reagera individuellt i stället för att vi som enhet agerar proaktivt utifrån ett antal rimliga scenarion. Detta problem har vi haft tidigare under säsongen och en tillbakagång mot gamla synder är mer eller mindre oundvikligt, men jag hade hoppats att många saker som är direkt knutna till bristande attityd och inställning kunde undvikas just eftersom risken berördes innan matchen. Det största problemet under de inledande minutrarna och för den delen hela första halvlek är sprunget ur detta. Vi hamnar i alldeles för många en-mot-en-situationer som är väldigt avgörande, vilket också sätter upp hemmalaget för några chanser. Bäst av dessa illustrerar också nämnda problem på ett tydligt sätt. En lång lycka till-boll från en Norrfjärdenback letar sig emellan vår backlinje, vilket egentligen sker för att vi inte läser av en rimlig bollbana utifrån rörelse bland motståndarforwards och från blick och pendelrörelse hos bollhållaren. Väl där förskjuts organisationen så att närmsta mittback hamnar i en löpduell, blir bortdribblad, saknar understöd och att hemmalagets två fyrtorn hamnar i boxen mot våra ytterbackar som tvingas justera för fel som gjorts tidigare i försvarsspelet. Bollen går in i boxen och Joel har naturligtvis svårt med 30 cm närmare till marken, varför motståndaren styr en nick mot krysset. Otroligt nog dyker en ryggskadad Anders upp på Arvtagarens vis och gör en av många högkvalificerade räddningar som höll oss kvar i matchen.

Trots ett dåligt försvarsspel och ett osynkat och ganska tafatt anfallsspel skulle vi ändå göra mål i första halvleken. Vi får en frispark någon meter in på offensiv planhalva som Alexander tar. Ungefär i samma ögonblick som undertecknad börjar svära åt sparkens kvalitet så seglar den snyggt in i målet, perfekt placerad. Tanken är att bollen ska gå mot mål för att kunna bli en farlighet även om ingen kan nicka så ett väl avvägt Alexander-mål på så sätt.

I halvtid pratar vi om vikten av att få synergier i stället för individuella försök, att höja viljan generellt och vilka speltekniska justeringar som var nödvändiga för att kunna bli ett större hot för hemmalaget. Vad gäller det senare handlade det mest om att söka tidigare beslut, att förvisso hitta rättvända spelare men att söka dem på fötter för att kunna utmana och tvinga motståndarna till rörelse samt att sträva efter att hellre behandla bollen med fler tillslag än att chansskarva bort alla chanser till bollinnehav och ordnade anfall.

När andra halvlek sedan drar igång märks en bättring på många sätt. Vår backlinje spelar mer resolut och hjälps framför allt åt med ett bättre understöd samtidigt som vi lyckas få lite längre anfall tack vare ett säkrare passningsspel och tydligare rörelse. Matchbilden svänger sakta men säkert över från hemmalagets favör mot att bli ljusblå. Tyvärr får vi sedan en utvisning efter att Johannes tilldömts två gula kort på under halvminuten och efter det pumpar de svartgula återigen på, även om jag aldrig under matchens gång tycker att övertaget är markant. Några halvchanser kommer fram men jag upplever att vi känns väldigt solida och gör de justeringar taktiskt som är nödvändiga. Marianergravskänslan skulle ändå komma. Inne på tilläggstid anfaller Norrfjärden på högerkanten. Det blir ett ihopslag som leder till ett bra inspelsläge, bollen går efter marken till en halvt felvänd hemmaspelare på bortre ytan i straffområdet. En tidigare inbytt Stefan J kommer som skjuten ur en kanon och glidtacklar bort boll, spelare och gräs. Straff och multipla svordomar på bänken som följd. Dagens speciella poängräddare Anders skulle dock kliva fram ännu en gång. Han visar iskyla vid tillslagsögonblicket och väntar ut straffläggaren, vilket leder till att bollens riktning kan förutses. En inskolad dubbelhandsräddning på straffen och en lika säkert greppad retur senare så var den situationen avklarad. Hur bra, viktigt och matchavgörande som helst av vår ryggplågade målvaktsfantom.

Fenomenet med en allt för ivrig aggressivitet har berörts och upplevts tidigare. Precis som då kan jag med perspektiv inse att det är en väldigt god vilja som ligger bakom straffsituationen. Vi måste ändå försöka jobba med våra avvägningar och där blir dagens lärdom att låta bli glidtacklingar på halvvända spelare i straffområdet, i synnerhet vid kombon ledning/knapp tid kvar att spela.

Sammanfattningsvis är det som ingressen antyder starkt att vinna när spelet inte stämmer. Matchen är riktigt svår, dels för att Norrfjärden är ett gediget lag och dels för vår bakgrund. Vi är fortfarande ett lag som är väldigt beroende av att slå motståndarna i det enkla spelet och minsta lilla dipp inställningsmässigt slår oerhört hårt mot oss. Den kvalitetsmässiga touchen kommer alltmer men som nämnts i andra matchrapporter krävs en grund som vi alltid jobbar utifrån och den var idag om inte raserad så åtminstone något urvattnad.

Skiftnycklar

3 st. - Anders. Solklart val efter en väldigt utmärkande insats. Stabil i luften, ordentlig med fötterna och framför allt - ett knippe fantastiska och matchavgörande räddningar.
2 st. - Sebbe. Mest närvarande av utespelarna. Strävar efter att behandla bollen och göra något konstruktivt.
1 st. - Jens. Otroligt lojal och löper mycket båda vägar. För dagen bäst i försvarsspelet men är hårstrån från att komma loss även i offensiven.