Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Harads IF A-lag Herr
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Harads IF A-lag Herr.
A-lag Herr
Följ oss för uppdateringar
Varmt, grinigt, orättvist och alldeles, alldeles underbart. Så sammanfattar vi i Harads dagens oavgjorda match mot Munksund. Slutresultatet skrevs efter att vi tagit ledningen och sedan tappat densamma i första halvlek, vilket sedan stod sig matchen ut.
Förutsättningarna var optimala. Fotbollens dag i Harads med barnmatcher och andra trevliga tillställningar, fantastiskt väder och så en chilibaconpasta signerad Andersson/Johansson som uppladdningsmat. Inför matchen pratade vi sedan om vikten av att hålla ihop lagdelarna i försvarsspelet. Så länge den biten upprätthålls är det svårt för våra motståndare att skapa chanser, i synnerhet på vår Kamrum-matta. Vi ville också försöka spela upp bollen från brett positionerade mittbackar för att på så sätt hota Munksund i ytor där de enligt vår bedömning har svaga punkter. En tredje viktig detalj var koncentrationen och ansvarstagandet vid fasta situationer - såväl defensivt som offensivt.
---
Laget
Henrik
Joel - Johannes - Alexander - Axel
Peltonen - Oskar - Pontus - Jens
Qwarne - Macke
---
När matchen sedan drog igång var det som en direkt dröm efter den ljusblåritade matchplanen. Vi tog kommandot direkt, tack vare ett väldigt konsekvent försvarsspel som kryddades med stundtals fyndigt anfallsspel och rejäla djupledslöpningar. Jag tycker att första halvtimme tillhör det bästa vi presterat i år och att Munksund knappt syntes till överhuvudtaget. Deras huvudsakliga anfallsalternativ med bollskickliga och smart löpande forwards blev aldrig aktuellt att utnyttja då det ljusblåa försvarsblocket var just en enhet i stället för flera små delar. Känslan när något man jobbat hårt med tillsammans som lag börjar falla på plats är svår att definiera men väldigt rekommendabelt att erfara. Just i stridens hetta hade det kunnat vara Dortmund under General Jürgen Kohlers ledning som försvarade laget - man hade ändå varit nervöst gnällig, men när tankarna samlas efter matchen förbyts det mot en slags faderlig stolthet.
I alla fall så leder den goda matchinledningen till flera bra chanser. Johannes och Macke har ett bra nickläge vardera, Peltonen och Jens kommer till bra inspel, Oskar har ett farligt distansskott. Det blev till slut Macke Strömgren som spräckte målnollan. Oskar vinner en duell på mitten och spelar bollen till Jens som avancerar mot Munksunds backlinje, Macke tar en storslagen löpning bort från backarna och får bollen på fötterna innan han smäller in ett hårt skott som går in via målvakten. En liten men ack så avgörande detalj i det målet är något vi pratat väldigt mycket om under säsongen så här långt - förstatouchen. Det börjar redan med Jens som ser till att vara halvvänd när han ser bollen vara på väg. Detta leder sedan till intjänad tid i och med att första tillslaget inte blir en stoppande mottagning utan i stället en medtagning som hotar motståndarförsvaret på ett helt annat sätt. Samma gäller Mackes mottagning som är så underbart balanserad att det kunnat användas som instruktionsvideo någonstans. Det innebär sedan att backarna aldrig hinner komma i ordning för att blockera skottförsök utan han får andningstid i skottet och levererar det därför med bättre koncentration och lugn. Situationen som sådan är inte unik. Vi har massor med liknande omställningslägen under en match. Denna gång var dock de små detaljerna på plats i de individuella prestationerna och resultatet blev därefter.
Allt kändes väldigt bra från sidan även efter målet. Vi har god kontroll på matchen och fortsätter dessutom skapa chanser, mycket via bra slagna fasta situationer från Pontus och Alex. Det skulle dock komma en Jolly Jumper-spark där det som bäst kändes. Munksund får ett inkast och i vår iver att spela ett aktivt försvarsspel och bryta bollbanan hamnar vi på rygg. Det kommer ett väggspel och Munksundsspelaren smäller in bollen i nättaket som om det var en näspetning. Precis som tidigare när detta hänt så kan man med lite perspektiv inte vara allt för besviken. Vi vill vara aggressiva i våra zoner och ibland så blir det fel, inget konstigt alls egentligen. Med erfarenhet kommer kylan och avvägningarna i dylika situationer så att det händer mindre ofta.
Resterande minuter av första halvan är vi sedan något tagna. Vi får längre mellan lagdelarna och spelet jämnar därför genast ut sig. Det händer dock inget mer märkvärdigt än att en Munksundsback dräper i väg en halvvolley i Almeyda-klass som turligt nog tar i ribban. I halvtid roterar vi positionerna på mittfältet. Jag vill spela en av våra bästa utmanande spelare, Jens på högerkanten och samtidigt få en vänsterfot för tidiga inlägg på andra kanten, varför Pontus flyttar ut. Annars fanns inte anledning till några större ändringar - vi hade trots allt gjort en kanonhalvlek totalt sett.
Andra halvan börjar sedan på samma sätt som det första. Harads med dirigentpinnen och det känns som att ett ledningsmål hänger i luften. Tyvärr kommer dock en olycklig situation där Johannes blir utvisad. Alexander gör en helt monstruös brytning vid en Munksund-omställning, i efterspelet hamnar dock bollen på en rättvänd motståndarmittfältare som lägger en djupledsboll på en forward. Johannes är ensam försvarsspelare centralt och går in i duellen jämsides. Domaren gör dock bedömningen att det sker på ett regelvidrigt sätt och tvingar därmed sig själv till att också ta upp det röda kortet. En dryg halvtimme kvar och 10 man, inte direkt något önskvärt men jag har ändå uppfattningen att vi är bättre i spelet ute på planen, varför vi behåller två forwards och semisatsar framåt trots manfallet. Jag tycker också att vi skapar överlägset bäst chanser sista halvtimme. Peltor har ett bra inspel som styrs i stolpen, Qwarne radar upp fina prestationer i luftspelet som leder till chanser, Macke skjuter i burgavelns utsida i helt ok vinkel och Jens tar sig förbi flertalet gånger till halvlägen som dock inte ger något mål. Den riktiga Rotebroaren till chans skulle komma till Qwarne. Jag såg inte exakt hur det gick till men på något sätt hamnar han i ett rent friläge tillsammans med Peltonen och väljer alternativet att försöka sig på en passning ungefär från straffområdeslinjen. Ordförråden som visades upp på sidan hade gjort kapten Haddock avis men missförstånd händer väldigt lätt ute på planen. Min gissning är dock att det blir skott nästa gång för vår centertank.
Avslutningen av matchen präglas av kamp och kramp. Vi byter ungefär varannan minut och det är i snälla ordalag oordnad organisation. Varje spelar som kommer in sköter det dock med den äran och vi lyckas i alla fall ro hem båten med en poäng. Det är dock inte utan att man kände en viss besvikelse efter att ha gjort en sådan heroisk insats och dessutom skapat bäst chanser även med reducerat manskap. Det senare också något som bekräftades av Munksund-spelarna själva.
Fortsättningen följer här
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera