Det gick som tåget…

Det var länge sedan vi spelade match - Örebro senast då det planerade mötet mot VGB ställdes in. Till start kom åtta spelare för att ta sig an Central Basket på hemmaplan. Ett lag som gjort fina resultat säsongen igenom, ett starkt och kvickt lag med en rutinerad coach.

Vi kommer till start från en svajig träningsperiod med diverse sjukdomar och sträckningar. Även utan coach då Hurricanes sedan dryga månaden tillbaka numera får styra såväl träningar som spelsystem och matchcoachning på egen hand.

Trots den turbulenta uppladdningen så är vi taggade för spel, det ska bli roligt att spela igen. Det är det här vi tränar för. Äntligen match.

Det roliga tar slut ganska snabbt. Central tar kommando och vi står för vår sämsta insats hittills. Det är hängande huvuden och stor frustration matchen igenom när ingenting fungerar. Stundtals känns det som knattebasket när vi inte ens lyckas lösa de mest basala grejerna i basket. Inkast, uppspel, passningar, returer.

Det är inga stolta Hurricanes på plan och vi blir nog lite ställda av den känslan. Vi försöker samla kraft, byta fokus, testa nytt - men kommer inte till en bra lösning förräns i fjärde och sista perioden som vi spelar nästan jämt med Central.

Övriga perioder går inte till historieböckerna som glänsande basketfest - snarare deppig brutal överkörning.

Central är riktigt vassa skyttar och löser våra olika försök till förändring med finess. De ser precis vad de ska göra för att få till det - och lyckas med det. De står för en exemplarisk insats.

Slutresultat skrivs förkrossande 39-101. Det var smärtsamt. Pinsamt. Tomma, förvirrade och frustrerade spelare i omklädningsrummet. Hur kunde det gå så fel? Hur kunde vi inte lösa det på ett bättre sätt? Varför lät vi matchsituationen få oss ur balans? Det är en sak att förlora mot ett bättre lag - men en annan att spela så dåligt när man vet att man kan prestera så mycket bättre.

Dagens match gick som tåget. Som ett sånt där klassiskt SJ-tåg när snösmockan kommit - det vill säga, det gick inte överhuvudtaget.

Analysen lyder att det mentala måste bli bättre. Vi måste bli bättre. Hårdare och mer fysiskt på träning. Idag var inte kul. Idag ska aldrig mer upprepas. Vi behöver fila på mycket inför nästa match som är årets sista - mot Katrineholm.

Det sägs att det går fler tåg, så låt oss hoppas att vi får ordning på den snötäckta tågsträckan innan 16 December. Vi knöt våra händer i omklädningsrummet och lämnade dagens insats bakom oss.

Glädjande och otroligt kul att vår yngsta efterlängtade stjärna Meja kom till start i dagens match, premiär i division två - hon stod för riktigt bra inhopp och gjorde en lysande insats med bra beslut. Snyggt jobbat Meja!

Linda Knutsson Utespelare