En riktig trotjänare

Byta klubb?
Nej Tack!!
Det är härligt med riktiga trotjänare i en klubb och vi bjuder detta fina reportage från Jönköpings-Posten (tisdag 21/6) om Andreas "Ando" Emmanuelsson.

Notera att vi även har Kim Byström som varit med nästan lika länge, ett år efter enligt Ando, som även han är en riktig trotjänare.

Här kommer texten i sin helthet från Jönköpings-Posten:
HABO I den moderna fotbollen byter spelare ofta klubb flera gånger under karriären. Sådant håller inte Andreas ”Ando” Emanuelsson på med.
Han kom upp till seniorlaget i Habo IF som tonåring och är kvar än i dag.
– Även om det tidigare i karriären lockade att testa spel på högre nivå så har jag alltid tänkt att nej, jag vill hänga med boysen, säger 34-årige högerbacken.
Habo IF har precis förlorat borta mot Hallby i division 5-fotbollen med 0–2. Efter matchen står trotjänaren Andreas Emanuelsson och anfallaren Petter Vibeke och diskuterar vad som gick snett i matchen.
– Vi når inte riktigt upp i nivå i dag. Defensivt är insatsen okej men vi vågar inte äga bollen, slår ifrån oss den för lätt, suckar Andreas Emanuelsson.
Man hör på Emanuelsson att den här förlusten svider. Tur för honom då att resten av samtalet inte ska handla om matchen i sig – utan i stället om hans långa, långa karriär i Habo IF.
På föreningens hemsida står det att Emanuelsson är inne på sin 18:e a-lagssäsong i föreningen. Men är den uppgiften uppdaterad?
– Jag tror det är min 19:e säsong jag gör nu.
Vad är det som gör att man stannar i Habo IF så länge?
– Ja, vad är det?
Emanuelsson blir tyst och funderar i några sekunder.
– Jag har alltid trivts med gänget här. Vi är några som följts åt i typ 17 år och även om det tidigare i karriären lockade att testa spel på högre nivå så har jag alltid tänkt att nej, jag vill hänga med boysen. Det är lite klubbhjärta i mig någonstans.
Det har funnits tillfällen då Emanuelsson inför en säsong varit och provtränat med andra lag. Men när det väl kommit till kritan har en flytt från Habo aldrig varit särskilt nära. Det gör att han nu alltså är inne på sin 19:e a-lagssäsong och det innebär också att några av lagkamraterna inte ens var födda när han gjorde seniordebut.
– Det är kul och något vi ofta skojar om. Men det får man ta. Vi har en go jargong så det är inga konstigheter.
På tal om jargong. Jargongen i och runt fotbollen har så klart också ändrats en del sedan Emanuelssons debut. Framför allt har klimatet i ett omklädningsrum förändrats.
– Fotbollen i sig har ju så klart förändrats men framför allt har omklädningsrumskulturen förändrats. Det har förändrats mycket genom åren. När jag kom upp stannade jag kvar och putsade fem–sex skor efter varje träning.
Han fortsätter:
– Sådant sållade folk så klart och så ska det inte vara. Vi i Habo IF var snabba på att ta bort sådant ganska så fort.
Hur har det förändrats sportsligt då?
För några år sedan spelade Habo i division 3. För tillfället är laget ett stabilt mittengäng i division 5.
– När jag kom upp låg vi i elitfyran. På den tiden var det betydligt tuffare spel. Nu är det mer individuell skicklighet som syns. De flesta är skickligare nu.
Emanuelsson berättar att han genom åren haft hög träningsnärvaro. Nu för tiden är närvaron inte lika hög. Sedan två år tillbaka är han pappa vilket gör att han behöver prioritera betydligt mer än tidigare.
– Nu när jag har en liten där hemma kan det bli svårare att komma iväg, samtidigt som jag behöver komma iväg också. Vi har en bra dialog jag och sambon och säger hon att jag måste stå över en träning är det självklart att jag gör det. Det är ju bara division 5, även om man alltid så klart spelar för att vinna.
Vad betyder Habo IF för dig?
– Det är väl en liten del av ens identitet. Det är där jag spelat sedan jag var sex år. Mina syskon har spelat där också och jag har bott på ”Slätten” i hela mitt liv. Jag kommer nog aldrig lämna. Den dagen skorna är uppe på hyllan kommer jag nog vara kvar i föreningen i någon annan roll.
Någon plan på att sluta i närtid finns inte. Dels vill han inte sluta och i efterhand känna att han hade mer att ge, dels finns det en liten dröm om att någon gång spela seniorfotboll med sonen och dessutom vill han inte avsluta karriären före lagkamraten Kim Byström.
– Vi tillhörde samma ungdomsgäng i Habo och han har heller aldrig lämnat. Men han klev upp ett år efter mig.
Är det viktigt att du spelat ett år längre i seniorlaget?
– Absolut. Det är det. Och han kommer aldrig komma förbi mig, för jag kommer inte lägga av före honom, säger Emanuelsson med ett leende.

Lars Nordgren Lagledare A-lag