AIK drog längsta strået

Vi föll med flaggan i topp.

Berättelsen om vår säsong skriver sig själv gång efter annan och vi åkte med 10 tappra lirare (varav 2 MV) till Solna idag och slet med allt vi hade; och i 45min hade det kunnat vara vem som som åkte därifrån med ett visst utgångsläge, men tyvärr tar orken helt slut. Det blir soppatorsk och vi kan inte ’komma i mål’ helt idag utan AIK får dra det längsta strået och avgå med segern.

Vi gör massor av bra grejer vår vana trogen men orkar inte få på plats den sista lilla procenten i satsningarna, de rejäla avsluten, jobbet hela vägen, hela tiden, bakåt och så vidare och då har en bred(are) bänk och erfarenheten på densamma såklart ett gynnsammare utgångsläge, så hur väl vi än stred och spelade, så var det tyvärr en lite för stor uppgift att önska sig ett bättre utfall ifrån.

Gruppen delade den bilden och i uppkommet läge var det ändå inte alltför ’jävligt’ efteråt utan mer en känsla av att samsyn rådde kring hur vi ändå levererat i prestation, kontra möjlighet till densamma.

Vi försöker ändå ställa om vissa bitar, och ger det de försök möjliga, men när gasen är slut kommer obeslutsamhet och tveksamma beslut och då är handboll tyvärr skoningslöst momentum-betonat vilket vi fick se frukterna av idag.

Det må låta konstigt men jag är stolt över hur adaptiv och förtroendestark gruppen ändå är på snabba förändringar idag då vi laborerar med uppställningar och idéer tills vi inte har fler, men vi slutar aldrig kriga och det ska gruppen ha den största av beröm för!

Vi laddar om, slickar sår, och ser fram emot de avslutande tre matcherna, i vilka vi hoppas kunna skicka på igen och på nytt få visa på vad vi är och vad vi har, när bitarna är på plats!!!

När HSK??

Wera Mård