This is it

Det var med lite vemod jag gick o la mig igår kväll. Jag började inse att det faktiskt var över nu. Inget mer P-05 lag i innebandy. Inga fler träningar, matcher, cuper...
Det är nu 10 år sedan vi drog igång detta lag från grunden. Det har varit spelare som slutat i laget, men även spelare som har tillkommit. Dagens trupp består faktiskt till hälften av spelare som har varit med hela (eller nästan) hela vägen. Fantastiskt! Vi har sedan fått tillskott av ett gott gäng från Barnarp, samt ett par killar som flyttade upp från vårt -06lag.

Då jag själv måste betrakta mig som lite av en tävlingsmänniska så är det nog något som också har smittat av sig på laget. Vi vill alltid vinna! Det är inte alltid vinna är det viktigaste, men det blir oftast lite roligare då:) Det i kombination med ett härligt GO i laget har gjort oss till ett grymt innebandylag. Vi har stått som seriesegrare minst 2 gånger, men det som nog mest lägger sig på minnet är våra prestationer i cuper. Vi har med 1 undantag alltid gått till A-slutspel, var vi än spelat. Och många cuper har det blivit, Sibben, Vänerns pärla, Vilan, Fair Play, Linköping games, Gothia, Fortnox m.fl. Jag är också säker på att det är cuperna som har skapat lagsammanhållningen. Mantrat under många år har varit "En för alla alla för en". Vi har alltid haft som grund att ge allt! Har vi sedan gett allt och ändå förlorat, då är våra motståndare bara att gratulera. Man minns dom tunga suddenförlusterna i ett par slutspel, men samtidigt dom härliga vinsterna i andra matcher. Tänk bara vår första Gothia cup - vi går obesegrade genom en 6-lagsgrupp men åker ändå på tuffast tänkbara motstånd i slutspelet. Vi får stryk av Landvetter, ett lag som sedan går till final. Det lag vi dock måste ha mött flest gånger genom åren är nog ändå Bankeryd. Några riktigt svidade uddamålsförluster, men även ett bra antal med vinster. Ta bara våra inbördes möten förra året som slutade 6-7 och 2-1. Härliga fighter!
En gemensam nämnare på alla våra seriematcher och cuper har varit ni föräldrar. Vi har nästan uteslutande alltid haft en enorm stöttning från läktaren. Det har varit jätteviktigt, inte minst för killarna. Dom har lagt ner ett enormt jobb på alla träningar och vill då naturligtvis få chansen att visa upp sig inför en stöttande publik. Även på cuperna så har mer eller mindre alla föräldrar varit på plats en eller flera dagar. Enormt kul. Hoppas ni har njutit av underhållningen!:)

I år hade vi tänkt att avsluta stort, med deltagande i ett flertal cuper samt att vi hade tänkt ta hem seriesegern också... Och hade inte Corona kommit ivägen så vete tusan om vi inte hade lyckats:) Planen var minst 5 cuper med Prague cup som grädden på moset. Nu blev det tyvärr aldrig av., utan det landade i en cup och tre seriematcher. Resterande del av denna säsong blev det träningar.
Jag kommer dock istället att försöka minnas tillbaka på alla fantastiska stunder vi haft under föregående år tillsammans. Även då vi sovit i skolsal 3 nätter i rad har det egentligen aldrig varit några problem. Killarna har alltid ställt upp på ett mycket bra sätt, väl medvetna om att jag som (ofta ensam) ledare behövt den "hjälpen" för att det skulle fungera. Vill då också passa på att tacka Fredrik, Oscar, Diego och Gustav. 4 tränare som på olika sätt, och under olika lång tid, varit en bidragande del av det här laget.

Jag hoppas verkligen att alla killarna i laget och alla föräldrar har haft lika roligt som jag under alla dessa år! Så många minnen att man egentligen inte kan gradera dom, utan bara tänka tillbaka och le. Den viktigaste prion har alltid varit att vi ska ha det roligt tillsammans i gemenskapen av ett lag. Att det sedan blev ett förbaskat bra innebandylag av det också, får vi se som en rejäl bonus!

Vet nu att ca halva truppen kommer fortsätta med en innebandysatsning i juniorlaget i HIK, medan resterande troligen slutar. Oavsett så hoppas jag att vi kommer stöta på varandra emellanåt. Om jag kommer ha någon inblandning i juniorlaget eller inte får vi se, men det vore kul att se er alla på läktaren i vilket fall. Har vi tur så ger även coronan med sig snart, och i sådana fall hoppas jag att vi ska kunna ha någon sorts gemensam avslutning med laget. Får återkomma til er om detta.

Efter träningen igår så kom Maria Andersson (Max mamma) ner och lämnade över påskägg, tackkort och en fin tröja från Intersport. Vill tacka er alla så jättemycket för detta. Uppskattas!

Det som började med att man gick in som tränare för 10 år sedan, pga av att Erik glädjande nog ville spela innebandy, slutar alltså nu med att man har lärt känna ett gäng härliga föräldrar och fått äran att träna deras fantastiska söner. Ta hand om er nu killar - Ni kommer alltid vara "mina grabbar"!

Anders Gezelius