Min gubbavad...

Hönö/Björkö - Öjersjö/Utbynäs 4-1 ...är just nu allt jag kan tänka på. Bristningen gjorde sig mycket väl påmind när jag skulle rusha efter en förlupen boll för att snabbt få till ett inkast i första halvlek. Itte bra, som Putte skulle sagt! Putte ja - han lånade ut två tjejer idag. Och inte vilka två tjejer som helst - Sanna "Esset" Utbult och Ida "Torpedo" Ivarsson. Hel-grymt och vasst spel av båda två idag. Sanna dessutom kvitterings-målskytt (vårt 40:e mål i årets serie för övrigt). Och vårt tredje lån bestod av Öckerö-Alva som sprider en sådan enorm positivitet vad som än händer i matchen. Jag vet nog ingen tjej som kan säga "-Ingenting funkar idag!", med ett större leende på läpparna. Men nu tycker jag nog det blir lite oordning i referatet. Vi får väl ändå ta det från början. Lite oordning kan man väl också säga att vi fick uppleva i ledarstaben dagen innan match. Igår kväll och tidigt imorse fick vi plocka bort våra stabila mitt-mittar, Firma "Julia und Julia", från lagsuppställningen på grund av krassliga halsar. Till det kom också avhopp från Stella, Ida och Alva och vi var nere på en stackars avbytare. Ett inte helt ovanligt scenario i år, men tur är väl då att SuperDoubleZeros har träning precis innan vår match och kan luras in i fördärvet att spela med oss NinetyNiners. Alva blixtinkallades också med ett par timmars varsel. Det ska väl sägas direkt (eller snarare i textens tredje stycke) att den här matchen är kanske inget man sitter och berättar om för sina barnbarn i gungstolen på ålderns höst. En orsak till det var blåsten i planens längdriktning som gjorde i princip alla djupledsbollar till "förtvivlat-svåra-att-få-tag-i-bollar" istället. Det var säkert 10-12 anfall som gick rakt ut i slasktratten i första halvlek p.g.a. vinden. En annan orsak var förmodligen att det var första matchen efter sommaren. Det märktes på tjejerna att tajmingen och bollmottagningarna inte var perfekta. Vi kämpade och slet, men kugghjulen jackade inte riktigt i varandra utan det gnisslade och knakade i maskineriet... Mycket inkast och många hörnor fick vi se första tjugo. Med lite flyt hade någon av alla hörnorna resulterat. Istället kommer Ö/U upp i några farliga anfall. Det första paradräddar Hilda, men det andra anfallet får deras nummer 2 stänka in i nättaket, otagbart. Efter målet har Di Röde ytterligare en superchans, som går stenhårt i ribban. Så efter 30 minuter kändes det allt lite skakigt. Då kommer det förlösande målet. Sanna har kommit in på en högerkant och får ett perfekt instick från Tilda där hon vänder upp kroppen och placerar den säkert i burgaveln. En målskytt har presenterat sig. Några minuter senare tar Elinjoh vänsterkanten i besittning, får bollen strax utanför straffområdet och drar till en behärskad bredsida från 20 meter som letar sig in över målvakten. Efter de två målen så börjar vi i alla fall ta tag i spelet mer och mer. Fortfarande sitter inte passningarna på läppen (och inte på fötterna heller för den delen), utan vi får kämpa för varje meter av planen som vi försöker vinna. Samtidigt är det inte många chanser vi släpper till i slutet på första halvlek och hela andra. Vi rullar runt på spelare och många får spela på nya positioner. Mitt-mitten har ju som sagt annars Julianerna abonnerat på den senaste tiden, men Fille, Emelie, Tilda och Lisa vikarierar på de positionerna med den äran. Det är inte lätt att undvika att springa in i varandras ytor på den positionen och det behövs lite övning och tid för att spelet ska sitta, så vi är riktigt nöjda med insatsen med tanke på det! Stämningen på bänken verkar under hela matchen vara på topp. Vi har en egen hejaklacksledare (Chris) på plats och en alldeles egen sjuksyster som snart ska skriva D-uppsats (Veronica). Det kändes tryggt och behagligt. Kanske var det den tryggheten som bidrog till att Elinjoh fick göra ett snyggt hattrick idag. Tvåan kom efter en uppsnappad sidledspassning (påpassligt och aktivt!) och trean kommer jag just nu inte ihåg, men eftersom det var Elinjoh som gjorde det så måste det varit artisteri. En stor eloge också till våra kantlöpare Johanna, Alex, Emma, Ida och Alva som sliter och jobbar i både det defensiva och offensiva spelet. Backlinjen med Vickan, Torger, Ebba och Alva släpper inte heller till mycket. När deras anfallare får komma en-mot-en så syns det att vi övat att följa med och stöta när understöd finns. Klockrent försvarsspel! Och Hilda är säker som vanligt. Målet finns inget att göra på och resten av farliga och halvfarliga chanser plockar hon bort med pondus! Vajjert! En höstpremiär är till ända och även om spelet kan bli några snäpp bättre (hade vi varit Emma Green Tregaro, så hoppade vi nog ungefär 1.75 idag, men jag hade varit nöjd med det om det varit jag!). Nu laddar vi vidare mot slutspurten. Hemmamatch mot Jitex nästa lördag, men innan det så ska vi plocka in lite sköna fotbollskunskaper på de platser i fysiken och medvetandet där "summer feelings" har smugit sig in de senaste veckorna... Mot nya höjder! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Nu kör höstsäsongen igång!

Sommaren 2014 - en sommar som alla 40+-are känner igen som "sin barndoms sommar". Vilket väder vi fått njuta av - tropisk värme, glittrande hav och en massa naturlig D-vitamin att lapa i sig - ett perfekt sätt att bättra på immunförsvaret inför vintern! Och som det inte var nog: Vilken höst som ligger framför oss! Goa träningar i förhoppningsvis gött sensommarväder. Spännande matcher i slutspurten av serien, med ett "Sanktan-liknande" slutspel som avslut på säsongen, och ovanpå det en efterlängtad resa till Spanien i slutet på september. En massa göj att se fram emot! Hela den resan kickar vi igång nu på onsdag 13 augusti kl. 17:15 på Hönö Arena! Sedan följer träning på Björkö på söndag och första matchen nästkommande onsdag (20/8). Ser fram emot att träffa er alla igen! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Besviken stolthet...

Hönö/Björkö - LB07 1-2 ...går det att känna det? Vi var SÅÅÅ nära, och ändå föll vi med flaggan i topp. Vi mötte ett RIKTIGT bra lag. Det är inget att säga om. De har spelare som är bofasta i LB07:s Elitettan-lag och flera av dem tränar varje vecka med LB07:s juniorlag som ligger i Juniorallsvenskan. Men vi gör en riktigt jämn match mot dem och visar att vi är MINST lika bra. Som jag skrev i Facebook-gruppen så är det många känslor som bubblar i kroppen just nu. Det är besvikelse att vi inte tog oss förbi det här hindret och kom ända till finalen som vi hade mycket väl inom räckhåll. Det är stolhet för den kämpainsats som tjejerna gör och visar att de tillhör Sverigetoppen (ja t.o.m. Världstoppen). Och det är en liten gnutta sorg för att det är över nu. En av de mest intensiva veckorna på året är till ända... Jag beundrar Jagge som har kombinerat det med jobb samtidigt. Jag hade varit fullständigt under isen om det hade varit jag. Under en sådan här turnering är det mycket som händer bakom kulisserna som inte syns och märks vid sidan om kanske. Det är diskussioner och svåra beslut som ska tas i ledarteamet, det är samtal med och peppning av tjejer av flera olika anledningar, det är möten med föräldrar som kan handla om både positiva och negativa saker, det är administrativa saker som ska klaffa. Mentalt är det en berg- och dalbana som är svårt att hitta motstycke till i den vanliga vardagen. Det enda som kommer i närheten och som fortfarande är ett strå vassare när det gäller just psykologiska höga toppar och djupa dalar är när mina barn förlöstes. Där kastades man verkligen mellan hopp och förtvivlan och där man efteråt har svårt att hålla tårarna tillbaka, precis som idag. Jag (och vi andra i ledarteamet) har nu levt ihop med de här tjejerna praktiskt taget varje vecka i 3 års tid eller längre. Vi har lärt känna många (kanske inte alla) sidor av dem och då skapas det band, som är väldigt lika de man har till sina egna barn. När de är glada blir man själv lycklig, när de gråter och är ledsna skär det djupt i det egna hjärtat. En sak som är säker är att när man i framtiden tittar tillbaka på den här tiden i livet (och jag hoppas att det dröjer ännu lite till innan jag måste göra det) så kommer man förstå hur mycket de här tjejerna och alla andra runt omkring har berikat mig som människa och jag hoppas varenda en av tjejerna också får med sig positiva minnen från det hela. Det är det jag kämpar för, även om det är svårt att veta om man i alla lägen gör rätt saker. Nä, nu får det vara slut på det här terapisamtalet... Dags att säga något om matchen också. Tidigt märker vi att LB07 är ett lag som är ytterligare ett snäpp bättre än de vi har mött hittills. Vi har svårt att hitta vårt vägvinnande spel. De har en supersäker backlinje som är hårda i kropp och tajmar rätt till i princip varenda boll. Framåt har de ett tungt mittfält, stora och bollvinnande och ett par spjutspetsar som gör det tufft för oss att följa med i löpningarna. Det är på en sådan djupledsboll som 0-1 kommer. Vid sidlinjen ser det ut som en solklar offside (jag ska ta en titt på TV-bilderna efteråt), men deras anfallare rinner igenom och sätter den otagbart för Hilda. Vi fortsätter att kämpa och börjar efter den första kallduschen långsamt hitta tillbaka till vårt spel igen. En situation som bara är millimeter från att resultera är när deras mittback är starkt pressad av Maja och nickar hemåt till målvakten som så när håller på att tappa bollen bakom sig där Maja i så fall hade varit först och kunnat peta in den. 1-1 där och matchen hade sett helt annorlunda ut. Nu får vi jaga mest hela matchen. Innan halvleken är slut kommer också 0-2 på en ny genomspringning där vi inte riktigt är med i löpningen bakom backlinjen (ingen offside denna gång). Matchens spelare vill jag utse Hilda till. För det här är inte de enda två chanserna som skånskorna har. Hilda är som en panter i målet - räddar långskott vid stolproten, tajmar perfekt vid utrusningar och är så bestämd så man blir tårögd. Agge-effekten! Hilda räddar oss kvar i matchen med sitt fantastiska spel och överglänser faktiskt sin ett år äldre och 30 cm längre kontrahent på andra sidan. Ska bli kul att följa dig under distriktsläger och andra äventyr i höst, Hilda! I halvlek pratar vi om att vi fortfarande har chansen, men vi måste tro på det! Vi droppar en anfallare så att vi blir fem på mittfältet och vi satsar på att vinna mer boll centralt. Sett till hur halvleken gestaltar sig så lyckas vi i vår ansats. Vi har mer boll, men fortfarande har vi kanske lite för långa avstånd mellan framförallt mittfält och anfall. Några chanser har vi där bollarna smiter tätt utanför eller för lätt på målisen. Dessutom har vi en situation i slutet på matchen som i mitt tycke är ett rent överfall på Tilda, som borde blivit straff. På pass snett inåt bakåt kommer Tilda först och ska dunka dit den. Målvakten går bara på spelare och kör över Tilda så blodet sprutar ur näsa och mun. Resultatet blir istället en hörna och när jag och Ragge bär av Tilda av plan ropar Ragge att: "Sätt den här för Tilda nu!". Och mycket riktigt brötar vi in bollen när målvakten tappar den i gröten inne vid mål. Tyvärr har vi för få minuter på oss för att hinna trycka in en boll till. Domaren blåser i pipan och luften går ur våra lungor... Resten är historia och känslor. Och nu tar också mina ord slut. En riktigt skön sommar och semester/sommarlov önskas alla HB-spelare och -fans. Om knappt fyra veckor ses vi igen, för att uppleva den bästa hösten ever - Barcelona-resa hägrar, vi ska fortsätta vårt seriespel och förhoppningsvis kriga till oss den fjärde raka seriesegern i Göteborg. Och mycket andra roliga grejer. LOVE! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Tufft, kämpigt och alldeles, alldeles.... UNDERBART!

Hönö/Björkö - IF Böljan 5-0 Hönö/Björkö - BK Höllviken 1 1-0 Hönö/Björkö - Gideonsbergs IF 2-0 Vilken torsdag det blev! Jag var alldeles mentalt slutkörd efter andra matchen, men efter att jag hinkat i mig nästan en liter Cola Zero och Ragge kallat mig gammal gubbe ryckte jag upp mig någorlunda. Om JAG är slut både fysiskt och mentalt så kan jag bara föreställa mig hur tjejerna känner det! De är beundransvärda som kämpar med skavanker och trötthet, men ändå förmår att visa upp ett så vackert spel. För vi har visat att vi är ett fullständigt komplett lag, från målvakt till anfall i tre tuffa matcher på dryga 10 timmar. Första matchen för dagen 1/32-delsfinal mot Böljan blev kanske inte mycket till match. Vi gör några snabba mål och håller oss på deras planhalva och i andra halvlek spelar vi mest av matchen. En ganska skön och behaglig morgonmatch att få när man har stått upp strax efter 5... 1/16-delsfinalen blir BETYDLIGT tuffare. Vi möter Höllvikens medsystrar till det lag vi slog i gruppen med 11-0. Nu går spelet lite grann i baklås igen. Vi får kämpa mot ett tufft mittfält och hårda backar och anfallare som gärna trycker till lite extra när de får chansen. Resultatet blir diverse lår/vadkakor och rejäla utgjutningar på smalben. Hilda kämpar hela matchen med smärta efter en rejäl smäll i en närkamp. Ammie får också en pärla och haltar av. Johanna åker på en armbåge/axel på käken och får ligga i horisontal-läge en stund, men efter en frozen yoghurt efter matchen så är hon på gång igen. Vi har förtvivlat svårt att förvalta de chanser vi får. Julle har ett skott strax innanför straffområdet som målvakten reflexräddar. Dessutom har vi flera raider på kanten med pass snett inåt bakåt som kunde resulterat. Höllviken skapar dock inte så förtvivlat mycket framåt mer än ett antal frisparkar i farligt läge som domaren ger dem som en gåva i helt vanliga närkamper. Lite frustrerande att vi inte får de frisparkarna med oss när skånskorna går hårt åt våra tjejer. Som tur är så förvaltas inte de frisparkarna så värst fokuserat. Istället trillar det in ett mål för oss en bit in i andra halvlek. Lite turligt så är det ett självmål, men vi jobbar oss till det med att komma runt på kanten, slå inlägg och vara där och stressa deras mittback som "passar" bakåt till målvakten som inte hinner dit, utan bollen rullar förlösande in i mål. Sista delen av matchen blir ett enda köttkrig, där vi jobbar frenetiskt i både försvar och anfall, droppar ner med en anfallare på mittfält och bara försöker hålla bort bollarna från vårt straffområde. Det håller hela vägen ut och vi är i åttondel igen. Tillbaka till ComHem för att ladda med lite käk, resorb, vila och välbehövlig omplåstring. Dessutom går vi på "tigerjakt" med respektive lagdel och utvärderar turneringen så här långt. Framåt kvällningen är det dags att besöka Skatås och stifta bekantskap med Västmanlands bästa F99-lag, Gideonsberg. Tyvärr hade vi inte lyckats scouta dem så bra, men eftersom de hade 7 (!) tjejer med till Elitlägret så antog vi att de var bra... Ganska omedelbart märker vi dock att vi kommer äga mittfältet. Backlinjen gör också ett kanonjobb hela matchen, ligger rätt och släpper inte till så mycket som ett konstgrässtrå på 2 x 30 minuter. Framåt spelar vi oss fram till läge efter läge runt straffområdet, men jag har nog ALDRIG varit med om en match i Hönö/Björkös historia där vi har missat så mycket chanser som den här gången. Det var helt makalöst vad vi brände utanför, över och i trävirke. Men en bit in i första kommer ändå en perfekt djupledsboll på Maja som springer ifrån och sätter den via målvaktens händer till förlösande 1-0. Vi fortsätter jobba frenetiskt. Småskavanker börjar bli än tydligare på våra spelare i denna match. De flesta tjejer har ont här och där. Johanna ligger med benen i högläge, likaså Ammie. Vi går runt på de som kan spela och är friska. På den sjuttioelfte chansen i straffområdet så kommer Julle till bollen perfekt och placerar in den stensäkert vid stolpen. SÅÅÅÅÅ FÖRLÖSANDE! Och jag håller på att börja lipa av glädje... Egentligen var det inget snack om saken. Vi VAR bättre idag och var egentligen värda en större segermarginal. Alla tjejer har dragit sitt strå till stacken, och nu väntar en femte dag av Gothia. Njut av det tjejer! Av 125 lag från hela världen så är det bara 8 kvar och ni är ett av dem! Ni är som Ragge säger: "Wow, va bra!". Ordentligt med sömn, näring och vätska så kommer vi laddade till Anders Svensson Arena imorrn! You are simply the best! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter