Min gubbavad...

Hönö/Björkö - Öjersjö/Utbynäs 4-1

...är just nu allt jag kan tänka på. Bristningen gjorde sig mycket väl påmind när jag skulle rusha efter en förlupen boll för att snabbt få till ett inkast i första halvlek. Itte bra, som Putte skulle sagt! Putte ja - han lånade ut två tjejer idag. Och inte vilka två tjejer som helst - Sanna "Esset" Utbult och Ida "Torpedo" Ivarsson. Hel-grymt och vasst spel av båda två idag. Sanna dessutom kvitterings-målskytt (vårt 40:e mål i årets serie för övrigt). Och vårt tredje lån bestod av Öckerö-Alva som sprider en sådan enorm positivitet vad som än händer i matchen. Jag vet nog ingen tjej som kan säga "-Ingenting funkar idag!", med ett större leende på läpparna.

Men nu tycker jag nog det blir lite oordning i referatet. Vi får väl ändå ta det från början. Lite oordning kan man väl också säga att vi fick uppleva i ledarstaben dagen innan match. Igår kväll och tidigt imorse fick vi plocka bort våra stabila mitt-mittar, Firma "Julia und Julia", från lagsuppställningen på grund av krassliga halsar. Till det kom också avhopp från Stella, Ida och Alva och vi var nere på en stackars avbytare. Ett inte helt ovanligt scenario i år, men tur är väl då att SuperDoubleZeros har träning precis innan vår match och kan luras in i fördärvet att spela med oss NinetyNiners. Alva blixtinkallades också med ett par timmars varsel.

Det ska väl sägas direkt (eller snarare i textens tredje stycke) att den här matchen är kanske inget man sitter och berättar om för sina barnbarn i gungstolen på ålderns höst. En orsak till det var blåsten i planens längdriktning som gjorde i princip alla djupledsbollar till "förtvivlat-svåra-att-få-tag-i-bollar" istället. Det var säkert 10-12 anfall som gick rakt ut i slasktratten i första halvlek p.g.a. vinden. En annan orsak var förmodligen att det var första matchen efter sommaren. Det märktes på tjejerna att tajmingen och bollmottagningarna inte var perfekta. Vi kämpade och slet, men kugghjulen jackade inte riktigt i varandra utan det gnisslade och knakade i maskineriet...

Mycket inkast och många hörnor fick vi se första tjugo. Med lite flyt hade någon av alla hörnorna resulterat. Istället kommer Ö/U upp i några farliga anfall. Det första paradräddar Hilda, men det andra anfallet får deras nummer 2 stänka in i nättaket, otagbart. Efter målet har Di Röde ytterligare en superchans, som går stenhårt i ribban. Så efter 30 minuter kändes det allt lite skakigt.

Då kommer det förlösande målet. Sanna har kommit in på en högerkant och får ett perfekt instick från Tilda där hon vänder upp kroppen och placerar den säkert i burgaveln. En målskytt har presenterat sig. Några minuter senare tar Elinjoh vänsterkanten i besittning, får bollen strax utanför straffområdet och drar till en behärskad bredsida från 20 meter som letar sig in över målvakten.

Efter de två målen så börjar vi i alla fall ta tag i spelet mer och mer. Fortfarande sitter inte passningarna på läppen (och inte på fötterna heller för den delen), utan vi får kämpa för varje meter av planen som vi försöker vinna. Samtidigt är det inte många chanser vi släpper till i slutet på första halvlek och hela andra. Vi rullar runt på spelare och många får spela på nya positioner. Mitt-mitten har ju som sagt annars Julianerna abonnerat på den senaste tiden, men Fille, Emelie, Tilda och Lisa vikarierar på de positionerna med den äran. Det är inte lätt att undvika att springa in i varandras ytor på den positionen och det behövs lite övning och tid för att spelet ska sitta, så vi är riktigt nöjda med insatsen med tanke på det!

Stämningen på bänken verkar under hela matchen vara på topp. Vi har en egen hejaklacksledare (Chris) på plats och en alldeles egen sjuksyster som snart ska skriva D-uppsats (Veronica). Det kändes tryggt och behagligt. Kanske var det den tryggheten som bidrog till att Elinjoh fick göra ett snyggt hattrick idag. Tvåan kom efter en uppsnappad sidledspassning (påpassligt och aktivt!) och trean kommer jag just nu inte ihåg, men eftersom det var Elinjoh som gjorde det så måste det varit artisteri. En stor eloge också till våra kantlöpare Johanna, Alex, Emma, Ida och Alva som sliter och jobbar i både det defensiva och offensiva spelet.

Backlinjen med Vickan, Torger, Ebba och Alva släpper inte heller till mycket. När deras anfallare får komma en-mot-en så syns det att vi övat att följa med och stöta när understöd finns. Klockrent försvarsspel! Och Hilda är säker som vanligt. Målet finns inget att göra på och resten av farliga och halvfarliga chanser plockar hon bort med pondus! Vajjert!

En höstpremiär är till ända och även om spelet kan bli några snäpp bättre (hade vi varit Emma Green Tregaro, så hoppade vi nog ungefär 1.75 idag, men jag hade varit nöjd med det om det varit jag!). Nu laddar vi vidare mot slutspurten. Hemmamatch mot Jitex nästa lördag, men innan det så ska vi plocka in lite sköna fotbollskunskaper på de platser i fysiken och medvetandet där "summer feelings" har smugit sig in de senaste veckorna... Mot nya höjder!