Återtåget har fått upp farten

Hönö/Björkö - Torslanda 9-0 Kärra KIF - Hönö/Björkö 0-4 Efter två förlustmatcher i upptakten av höstsäsongen, så var det säkert många H/B-fans som höjde på ögonbrynen och funderade om vi nu skulle tappa tätpositionen som Västsveriges gödigaste F99-gäng. Säkert var det många belackare och motståndare som tyckte det var skönt att vi äntligen fick pisk i ett par matcher. Själva har vi inte varit oroliga, för vi vet vad tjejerna kan och även de matcher vi har förlorat har vi ägt mycket boll och förlorat mer på att motståndarna höjt sig ett snäpp just mot oss och vi själva har inte varit så fokuserade som vi borde i de avgörande lägena. Men i fredags kväll, efter tappet mot Tölö så knöt vi näven i byxfickan och alla tjejer lovade varandra att nu startar ÅTERTÅGET. I de resterande fyra matcherna ska vi visa hur RIKTIGT bra tjejfotboll ska spelas - så snabb och rolig fotboll som inget annat lag i vår del av landet behärskar. Och när Skärgårdens tjejer har bestämt sig för något så blir det så. (Som ni ser på bilden har ryktet om Återtåget kommit ända till Indien - alla vill vara med). Matchen i söndags kan jag tyvärr inte alls förmedla några intryck från. Själv var jag på väg upp i Eiffeltornet tillsammans med Axel och var helt fokuserad på att betvinga min egen höjdrespekt (vägrar att kalla det skräck!). Kan tänka mig att det var ungefär samma känsla som Torslandas backlinje hade när våra mittar och anfallare sköljde in i deras straffområde. De täta SMS-rapporterna som kom, åtminstone i andra halvlek, var en njutning som fick den sista skumpiga färden mot toppen av Eiffeltornet att kännas som man hade druckit Red Bull. Det pampiga resultatet mot Torslanda fick undertecknad att fundera om det var bättre att hålla sig undan från matchcoachningen, eftersom det verkar som spelet lossnar när jag inte är där. Det var plan B även i matchen mot Kärra, kan jag tala om så här i efterhand. Vi har fortfarande ett gäng sjukdomar som gör att vi idag kommer med två avbytare. På Klarebergsvallen möts vi av ett strilande regn men också av glada och trevliga ledare, vilket alltid uppskattas. Innan match talar vi om att inte ge Kärra chansen att slå sina beryktade långbollar bakom vår backlinje, locka ut våra backar mot kanten och slå instick mot löpande mittfältare. Det gick vi på i första halvleken av vår hemmamatch mot dem, men det skulle vi inte göra en gång till. Istället ska vi sätta hög press och stressa till misstag i bollmottagning och bolleverans i deras backlinje och i de långa uppspelen. Och sicken match tjejerna gör! Från minut 1 är det en ren njutning och uppvisning i släpp på en- och två-touch. På det kommer löpningar som skär stora, djupa, obarmhärtiga sår i Kärras backlinje. Det enda som riktigt saknas i första halvlek är de spetsiga avsluten. Visst är landslagsmålisen Carro riktigt, riktigt bra och räddar Kärra i många lägen, men vi har lite för mycket respekt och avslutar mitt i magen på henne, en bit utanför målramen, eller blir stressade i de avgörande lägena. Lite frustration börjar smyga sig in i ledargänget när det vackra och effektiva spelet inte resulterar i några mål i första halvlek. Tjejerna själva verkar dock inte alls påverkas. Från ledarhåll kan vi bara tala om hur mycket vi älskar att se tjejerna spela just detta spel. Det är därför man plöjer ner timme efter timme, vecka efter vecka, månad efter månad i teknikträning och triangelspel på liten yta. Andra halvlek hinner knappt starta innan vi kommer i de första anfallsvågorna. Kärra får inte låna mycket boll i andra halvlek heller, och vår utsända halvleksspion meddelar att Kärras taktik i andra halvlek går ut på att slå långbollar och punktmarkera vår innermittfältare. Den taktiken lyckades väl sådär i andra halvlek kan man konstatera så här i efterhand. Vårt första mål kommer till efter ett mönsteranfall där innermitt fördelar ut till Johanna som går på kanten, kombinerar med Elinjoh och sedan vinklar inåt. Ensam mot Carro i kantläge vid högerstolpen lägger Johanna en iskall höger yttersida, när C förväntar sig ett skott mot bortre stolpen. Målisen sätter sig bakåt och 1-0 är ett faktum. Sååååå välförtjänt och skönt. Efter det målet släpper spelet totalt. Kombinationerna kommer i rasande takt. Vi är 6-7 tjejer med i varje anfall, vinner andra-, tredje-, fjärde- och sjuttielftebollarna och ger inte Kärra något utrymme whatsoever. 2-0 kommer till på en snygg kombo, som avslutas av Andborn, som i ett läge där man tänker: "det skottet kommer gå SKYHÖGT över", sätter till en stenhård bredsida, som istället sitter perfekt intill vänstra Kärra-stolpen. VACKERT! 3-0 kommer på en patenterad Emelie-frispark, som vi själva åkt på ett par gånger när vi mött Lundby. 20-25 meter utifrån, men den sitter perfekt under ribban. Och sista målet är kanske det snyggaste anfallet, bollen vandrar via innermitt ut mot yttermitt, tillbaka in till Tilda igen som slår ett perfekt instick till en Lisa i fart som vickar den lite lätt åt sidan och sedan placerar in den. FOTBOLLSGODIS! Idag gör verkligen ALLA en fullständigt lysande insats! Hilda i målet är säker i agerandet och de långskott Kärra försöker dundra iväg plockar hon ner behärskat. Backlinjen med Vickan, Emelie och Alexandra (+ Elinjoh ett tag i andra halvlek) är grymma på att klä av Kärra bollen. Ett särskilt plus till Alex som spelar på en ovan position, men gör det på ett sätt som skulle få hennes namne i Brasiliens landslag och numer Milan, att vilja bli förväxlad med Hultsbo. Mittfältet är så säkra som bara ett H/B-mittfält kan vara. Julia och Julle på mittmitten gör nästan precis allt rätt och vågar dessutom utmana sig själva med att gå med boll och med fart, slå svåra men genialiska passningar och samtidigt bidrar de till ett lugn i spelet som är så skönt att se. Johanna och Fille - vilken match ni gör! Tar hemjobbet, löper i djupled, går på avslut och snurrar upp gula ytterbackar på löpande band. Och ovanpå det, det bästa anfallet som något Göteborgs-lag i samma serie har att förfoga över. Jag skulle inte vilja byta bort någon av Lisa, Tilda eller Elinjoh om jag fick chansen. De spetskompetenser som de tjejerna besitter är ovärderliga! När man dessutom får låna Ida, en makalös slitvarg som inte drar sig för att testa en snurrfint eller gå på kropp mot 30 centimeter längre och 20 kilo tyngre motståndare, och Sanna, ett bollgeni som tänker fotboll, vet hur hon ska löpa och som också vågar ta egna initiativ mot 2 år äldre tjejer. Återväxten är god! Det har du gjort bra, Putte! Två matcher kvar av serien! Nu njuter vi av detta och Återtåget fortsätter via flyg till Barcelona på torsdag. Det ser jag fram emot - att få njuta sol, bad, fotboll, god mat och en storstad i världsklass tillsammans med de goaste fotbollstjejerna i hela vida världen! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

En fredagskväll att minnas - och att glömma...

Tölö FF/IF - Hönö/Björkö 3-1 Nu ska jag chocka världen och göra något jag ALDRIG gjort tidigare - skriva ett superkort referat! Inte för att det inte finns något att skriva om när det gäller matchen, utan mer för att väckarklockan ringer 04:20 imorgon och bitti, när jag och sonen sticker till Paris för att skaffa inspiration till en fortsatt Zlatan-debatt med Jagge... Krångligt att komma in på plan (som vanligt). Bra start och tryck mot Tölö-mål. Snygg kombo med välplacerat skott från Tilda - 1-0 - cheeseburgare yr ur Clagges mun. Vi lämnar över initiativ till motståndarna, tappar markering i straffområde. Pang! Stolpe in - kvitterat. Ljuset slocknar. Vaktmästare aktiveras. Ljuset tänds. Halvlek. Andra halvlek - vi har boll och initiativ. Boll studsar upp på hand - frispark i kanten på vårt straffområde. Hilda räddar högt skott, men bollusling letar sig in. Vi trycker på för kvittering. Köttmur. Ingen medstuds, avslut i målismage. Ny Tölö-frispark på mittplan. Nickskarv räddad av Hilda - retur i mål. 70-30 i bollinnehav för oss, men vi är lite för ofarliga i avsluten. Totalt sett grym kämpainsats av tjejerna, men inget medflyt. Tölö bra utdelning - 3 avslut på mål och 2 mål i andra halvlek. One of those days... Vi bryter ihop och satsar framåt! TACK alla tjejer (och medföljande föräldrar) för att ni visade hjärta - särskilt till leasade Elin, Sanna och Ally. Over and out! PoK Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Använd din röst - annars använder andra din tystnad!

Lerums IS - Hönö/Björkö 1-2 (Rubrikens uppmaning kommer kanske lite för sent för er som inte röstat idag, men den gäller å andra sidan för många situationer i livet....) Så kom den då äntligen - dagen som hela Sverige väntat med spänning på. Dagen när allt skulle avgöras - skulle de blåröda eller rödgröna avgå med segern. Jag syftar givetvis på drabbningen mellan Lerums IS och Hönö/Björkö. Vi var beredda på en riktig kämpamatch. Kort trupp igen, p.g.a. skador och sjukdomar. Emma, Stella och Tilda var alla indisponibla och samtidigt hade våra 00:or match och konfauppladdning. Med lite ytterligare stöttning från våra systrar i Öckerö så kunde vi i alla fall komma till start med 13 tjejer. Tack för det Ebba och Alva! Samtidigt var flera tjejer precis tillbaka från sjukdomar och skavanker så visst kändes det lite skakigt, och det märktes i matchinledningen. Vi fick inte vårt passningsspel att funka klockrent, utan ägnade mycket tid åt att jaga boll, slå lite mer på chans och inte riktigt hitta flow:et. Samtidigt var Lerum taggade som tusan. De kände väl att vi var lite stukade och hade sin chans att för en gång skull ta hem segern i en batalj mot oss. Särskilt ledargänget på Lerums-bänken verkade extra taggade och ville inte bara coacha sitt eget lag, utan gärna domaren också. Lovvärt initiativ, men kan bli lite tröttsamt i längden, både för domaren själv och vi andra som behöver lyssna på det. Men Lerum är riktigt duktiga i första halvlek. De vänder spelet snabbt och tar hjälp av sina kantlöpare som kommer upp i många farliga löpningar. Några avvärjer backlinjen med Vickan i spetsen rutinerat och på några får Hilda verkligen bekänna färg. Det är bl.a. ett friläge där hon kommer ut perfekt och skär av vinkeln så att avslutet kommer mitt på henne. Kan se ut som ett dåligt avslut, men i själva verket är det ett bra målvaktsagerande. Trycket mot vårt mål består dock första 30. Vi lyckas inte nypa fast bollen i anfallszon många minuter, utan får ofta tillbaka den i eget knä när vi har lyckats lyfta spelet upp på den lila planhalvan. Många hörnor var det också. De flesta lyckas vi avvärja via Hilda och bra rensningar. En av hörnorna tar i hjulet precis bakom stolpen på vårt mål och studsar ut igen, d.v.s. bollen var utanför kortlinjen. Dock ser inte domaren det denna gång, och Lerums coacher, som annars gör ett bra jobb att informera henne om när de tycker att hon gör misstag, är märkligt tillbakadragna denna gång. Bollen studsar ut till en fristående Lerumspelare som trycker dit ett skott i nättaket. Men vi vet att det börjar bli en vana att ligga under i våra matcher. Sista delen av första så kommer vi dock upp högre i banan. Vi har ett par riktigt bra lägen, där tyvärr avsluten är lite för fjösiga. Men tjejerna jobbar på bra och kämpar sig tillbaka in i matchen. I halvlek pratar vi om att allt inte är så dystert som det verkar. Vi måste bara våga hålla i bollen och inte stressa iväg passningarna, minska avståndet mellan lagdelarna och framförallt visa attityd på plan. Scenförändringen kommer som så många gånger i andra halvlek. Jag vet inte vad det är som gör att vi har så många starka andra-halvlekar i årets serie. Antingen är det att vi behöver en startsträcka för att börja lira vårt spel, eller så har vi bättre ork än våra motståndare. För helt plötsligt börjar trycket komma över på Lerums planhalva. Visst har de ett par hörnor och halvchanser i andra halvlek, men bortsett från det så äger vi bollen och spelet. Det är inte det mest glänsande passningsspel som vi presterat och fortfarande är vi lite försiktiga när vi ska gå på genombrott. Vi lämnar gärna över ansvaret till någon annan. Med 15 minuter kvar kommer så den förlösande kvitteringen. Lisa får en passning i straffområdet som hon precis når med en tåspets och i nästa rörelse, när målisen rusar ut, så vinklar hon den med en höger yttersida retfullt enkelt in den i mål. Vajjert! Nu sätter pressen igång på allvar och vi går för segern! Lerum börjar bli ängsliga och har inte mycket till anfallsspel, och med 5 minuter kvar nyper vi tag i bollen på mittfältet, slår den mot Lisa som bryter in från sin högerkant och kommer fri med en utrusande målis. Behärskat, rutinerat och magiskt snyggt så lobbar hon över en maktlös burväktare. Nätrasslet är grymt skönt! Vi spelar sedan av en match som var grymt spännande, kanske inte så underhållande spel, men även en kämpainsats kan vara ett skådespel! Vi ledare är fantastiskt stolta över er tjejer, att ni kan jobba er tillbaka in i en match som var utomordentligt svårspelad! Tyder på bra lagmoral och starkt psyke. Vill ge en lite extra eloge till våra kantlöpare med Johanna, Elinjo, Lisa och Torger i spetsen. Ni gör ett hästejobb i era löpningar upp och ner. Men totalt sett så är det en laginsats där alla tar jobbet för varandra. Nu väntar några dagar av vila, lätta träningar och sedan en "Superhelg" med matcher varannan dag. Ladda för en riktigt skönt upploppssträcka mot Barcelona nästa vecka. Ni är värda all massage och ompyssling ni kan få ikväll. Nu lättar jag från tangentbordet och tar plats vid valvakan. Happy Whale Day på er alla! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

The suite is broken!

Hönö/Björkö - Jitex BK 1-3 Match igen i detta förkylningens tidevarv. En sommar med mycket D-vitaminpåfyllnad borde kanske ha följts upp med att förära var och en av tjejerna en juicepress. För sedan temperaturen sjönk under 68 grader Fahrenheit och den grönnäbbade bergstukanen började flytta söderut så har det blivit ett kollektivt virusinferno i laget. Idag saknades Ebba och Andborn av just den orsaken. Samtidigt hade vi nog 4-5 ytterligare tjejer som tidigare i veckan haft känningar och fortfarande drogs med sviter av förkylningar och annat skräp. Lägg därtill 4 tjejer till som var borta av andra orsaker, så var det en ganska tunn trupp vi fick ställa upp med. In kom då Ammie och Ebba H som förstärkning och gjorde det kanonbra. Lite justeringar i övrigt i laguppställningen, ett par stärkande ord och "off we go". Matchinledningen är väl lite trevande. Vi håller i spelet och bollen ganska bra och första 20 kommer vi till ett par-tre riktigt farliga avslut på inlägg, fasta situationer (främst hörnor) och skott utifrån. Just möjligheten till det sistnämnda tar vi dock lite för sällan. Vi vill gärna spela oss hela vägen fram och ibland blir det någon passning för mycket eller någon sekund för mycket av bollhåll. Samtidigt är Jitex aggressiva och spionrapporterna säger att de har övat mycket en-mot-en-spel på de senaste träningarna. Deras presspel tillsammans med ett par snabba kantspringare, som gärna löper in i ytan bakom våra yttermittfältare, gör att Jitex gör det svårt för oss att få det tryck som vi är vana vid att skapa. Under första halvlek konstaterar vi att så mycket bättre fotboll än så här kommer man nog inte kunna få se i en F15 Klass 1-match. Det är två bra lag som stundtals tar ut varandra, men också visar prov på hur snabb och vägvinnande passningsfotboll ska spelas. Jitex lyckas ta ledningen på en kvick omställning när vi tappar boll i backlinjen och går bort oss. Små misstag som får stor betydelse när motståndarna har kunnande nog att utnyttja dem. Känslan i halvlek är ändå att vi har både kraft och förmåga att vända på detta. Vi har legat under i stort sett i varenda match hittills i seriespelet och alltid vänt förr. Vi lovar varandra att vi kan göra det igen. In och köra i andra halvlek blir det nu och ganska snart tar vi tag i taktpinnen. På ett anfall där vi fyller på med 4-5 tjejer i straffområdet får vi äntligen resultat. Ett inlägg dimper till slut ner framför fötterna på Torger. Hon lägger över den behärskat på högerfoten och skickar stjärnbollen till sjunde himlen med en gammal hederlig tjottablängare upp i nättaket bakom målisen. Nu är känslan att vi tar över och det är kanske just den där säkerheten som smyger sig in lite för mycket i det freudianska undermedvetna (som Sigmund själv tyckte man skulle kalla det omedvetna). Direkt på avspark sätter Jitex fart mot vårt mål, lägger en boll på yta ner mot hörnflaggan, inget röd-grön-vit jobbar efter, utan låter den lila gasellen som jagar ifatt löpa fritt, vika inåt i straffområdet och dunka in den från snäv vinkel. Lite av en bjudning igen, och det känns onödigt eftersom vi har jobbat upp trycket. Bollinnehavet går allt mer över i vår favör, men på sista 1/4-delen, strax utanför straffområdet, så vill inte passningarna riktigt sitta, eller så är det Jitex drillning i en-mot-en som har resulterat, för genom den lila köttmuren kommer vi inte med några riktigt farliga chanser. Många bollar rullar över kortlinjen för att vi inte riktigt har känslan för den korta planen (det kommer att bli fantastiskt skönt att äntligen få spela på "riktig" plan nästa år!). Istället tappar vi återigen en boll i farligt läge, hittar inte rätt i positionerna, utan lämnar deras snabba anfallare alldeles för ensam mot Hilda och 3:an är ett faktum. Efter tredje kontringsmålet backar Jitex, parkerar spelarbussen, föräldrarnas bilar och mor- och farföräldrarnas rullatorer och permobiler i straffområdet. Man är inte ett dugg intresserade av att ta sig över halva plan i onödan. Men det går inte att klandra dem. Vi hade förmodligen spelat på samma sätt om vi hade varit i deras skor. Tyvärr är vi märkligt ofarliga idag. Vi skapar några halvchanser på hörna och ner-till-hörnflagge-löpningar och inåt-bakåt-inlägg som med lite mer aggressivitet och flyt mycket väl hade kunna resultera i en reducering och/eller kvittering. MEN det ska absolut inte förringa Jitex insats. De spelar helt rätt idag och får utdelning på sina chanser. Det är bara att gratulera till att de blir första lag i seriespelet att slå oss på Hönö Arena. Sviter är till för att spräckas. Den här gången blev det 9 raka matcher utan poängtapp. Nästan lite skönt att få börja om på ny kula och jobba upp revanschlusta hos tjejerna. Sedan förra matchen har vi lyft vårt passningsspel, men nu gäller det att slipa på avsluten, så kommer nätet rassla likt en förrymd kedjefånge springande på ett plåttak med blodhundar efter sig. TACK för kämpainsatsen idag tjejer, trots att jag vet att många av er fortfarande är sega efter diverse förkylningar och andra krämpor. TACK också för ett bra möte efter matchen! Personligen känns det som att framtiden är mycket lovande! Vi har stans bästa tjejgäng - det kan ingen ta ifrån oss! Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter