The suite is broken!

Hönö/Björkö - Jitex BK 1-3

Match igen i detta förkylningens tidevarv. En sommar med mycket D-vitaminpåfyllnad borde kanske ha följts upp med att förära var och en av tjejerna en juicepress. För sedan temperaturen sjönk under 68 grader Fahrenheit och den grönnäbbade bergstukanen började flytta söderut så har det blivit ett kollektivt virusinferno i laget. Idag saknades Ebba och Andborn av just den orsaken. Samtidigt hade vi nog 4-5 ytterligare tjejer som tidigare i veckan haft känningar och fortfarande drogs med sviter av förkylningar och annat skräp. Lägg därtill 4 tjejer till som var borta av andra orsaker, så var det en ganska tunn trupp vi fick ställa upp med.

In kom då Ammie och Ebba H som förstärkning och gjorde det kanonbra. Lite justeringar i övrigt i laguppställningen, ett par stärkande ord och "off we go". Matchinledningen är väl lite trevande. Vi håller i spelet och bollen ganska bra och första 20 kommer vi till ett par-tre riktigt farliga avslut på inlägg, fasta situationer (främst hörnor) och skott utifrån. Just möjligheten till det sistnämnda tar vi dock lite för sällan. Vi vill gärna spela oss hela vägen fram och ibland blir det någon passning för mycket eller någon sekund för mycket av bollhåll.

Samtidigt är Jitex aggressiva och spionrapporterna säger att de har övat mycket en-mot-en-spel på de senaste träningarna. Deras presspel tillsammans med ett par snabba kantspringare, som gärna löper in i ytan bakom våra yttermittfältare, gör att Jitex gör det svårt för oss att få det tryck som vi är vana vid att skapa. Under första halvlek konstaterar vi att så mycket bättre fotboll än så här kommer man nog inte kunna få se i en F15 Klass 1-match. Det är två bra lag som stundtals tar ut varandra, men också visar prov på hur snabb och vägvinnande passningsfotboll ska spelas.

Jitex lyckas ta ledningen på en kvick omställning när vi tappar boll i backlinjen och går bort oss. Små misstag som får stor betydelse när motståndarna har kunnande nog att utnyttja dem. Känslan i halvlek är ändå att vi har både kraft och förmåga att vända på detta. Vi har legat under i stort sett i varenda match hittills i seriespelet och alltid vänt förr. Vi lovar varandra att vi kan göra det igen.

In och köra i andra halvlek blir det nu och ganska snart tar vi tag i taktpinnen. På ett anfall där vi fyller på med 4-5 tjejer i straffområdet får vi äntligen resultat. Ett inlägg dimper till slut ner framför fötterna på Torger. Hon lägger över den behärskat på högerfoten och skickar stjärnbollen till sjunde himlen med en gammal hederlig tjottablängare upp i nättaket bakom målisen.

Nu är känslan att vi tar över och det är kanske just den där säkerheten som smyger sig in lite för mycket i det freudianska undermedvetna (som Sigmund själv tyckte man skulle kalla det omedvetna). Direkt på avspark sätter Jitex fart mot vårt mål, lägger en boll på yta ner mot hörnflaggan, inget röd-grön-vit jobbar efter, utan låter den lila gasellen som jagar ifatt löpa fritt, vika inåt i straffområdet och dunka in den från snäv vinkel. Lite av en bjudning igen, och det känns onödigt eftersom vi har jobbat upp trycket.

Bollinnehavet går allt mer över i vår favör, men på sista 1/4-delen, strax utanför straffområdet, så vill inte passningarna riktigt sitta, eller så är det Jitex drillning i en-mot-en som har resulterat, för genom den lila köttmuren kommer vi inte med några riktigt farliga chanser. Många bollar rullar över kortlinjen för att vi inte riktigt har känslan för den korta planen (det kommer att bli fantastiskt skönt att äntligen få spela på "riktig" plan nästa år!). Istället tappar vi återigen en boll i farligt läge, hittar inte rätt i positionerna, utan lämnar deras snabba anfallare alldeles för ensam mot Hilda och 3:an är ett faktum.

Efter tredje kontringsmålet backar Jitex, parkerar spelarbussen, föräldrarnas bilar och mor- och farföräldrarnas rullatorer och permobiler i straffområdet. Man är inte ett dugg intresserade av att ta sig över halva plan i onödan. Men det går inte att klandra dem. Vi hade förmodligen spelat på samma sätt om vi hade varit i deras skor. Tyvärr är vi märkligt ofarliga idag. Vi skapar några halvchanser på hörna och ner-till-hörnflagge-löpningar och inåt-bakåt-inlägg som med lite mer aggressivitet och flyt mycket väl hade kunna resultera i en reducering och/eller kvittering.

MEN det ska absolut inte förringa Jitex insats. De spelar helt rätt idag och får utdelning på sina chanser. Det är bara att gratulera till att de blir första lag i seriespelet att slå oss på Hönö Arena. Sviter är till för att spräckas. Den här gången blev det 9 raka matcher utan poängtapp. Nästan lite skönt att få börja om på ny kula och jobba upp revanschlusta hos tjejerna. Sedan förra matchen har vi lyft vårt passningsspel, men nu gäller det att slipa på avsluten, så kommer nätet rassla likt en förrymd kedjefånge springande på ett plåttak med blodhundar efter sig.

TACK för kämpainsatsen idag tjejer, trots att jag vet att många av er fortfarande är sega efter diverse förkylningar och andra krämpor. TACK också för ett bra möte efter matchen! Personligen känns det som att framtiden är mycket lovande! Vi har stans bästa tjejgäng - det kan ingen ta ifrån oss!