Återtåget har fått upp farten

Hönö/Björkö - Torslanda 9-0
Kärra KIF - Hönö/Björkö 0-4

Efter två förlustmatcher i upptakten av höstsäsongen, så var det säkert många H/B-fans som höjde på ögonbrynen och funderade om vi nu skulle tappa tätpositionen som Västsveriges gödigaste F99-gäng. Säkert var det många belackare och motståndare som tyckte det var skönt att vi äntligen fick pisk i ett par matcher. Själva har vi inte varit oroliga, för vi vet vad tjejerna kan och även de matcher vi har förlorat har vi ägt mycket boll och förlorat mer på att motståndarna höjt sig ett snäpp just mot oss och vi själva har inte varit så fokuserade som vi borde i de avgörande lägena.

Men i fredags kväll, efter tappet mot Tölö så knöt vi näven i byxfickan och alla tjejer lovade varandra att nu startar ÅTERTÅGET. I de resterande fyra matcherna ska vi visa hur RIKTIGT bra tjejfotboll ska spelas - så snabb och rolig fotboll som inget annat lag i vår del av landet behärskar. Och när Skärgårdens tjejer har bestämt sig för något så blir det så. (Som ni ser på bilden har ryktet om Återtåget kommit ända till Indien - alla vill vara med).

Matchen i söndags kan jag tyvärr inte alls förmedla några intryck från. Själv var jag på väg upp i Eiffeltornet tillsammans med Axel och var helt fokuserad på att betvinga min egen höjdrespekt (vägrar att kalla det skräck!). Kan tänka mig att det var ungefär samma känsla som Torslandas backlinje hade när våra mittar och anfallare sköljde in i deras straffområde. De täta SMS-rapporterna som kom, åtminstone i andra halvlek, var en njutning som fick den sista skumpiga färden mot toppen av Eiffeltornet att kännas som man hade druckit Red Bull.

Det pampiga resultatet mot Torslanda fick undertecknad att fundera om det var bättre att hålla sig undan från matchcoachningen, eftersom det verkar som spelet lossnar när jag inte är där. Det var plan B även i matchen mot Kärra, kan jag tala om så här i efterhand. Vi har fortfarande ett gäng sjukdomar som gör att vi idag kommer med två avbytare. På Klarebergsvallen möts vi av ett strilande regn men också av glada och trevliga ledare, vilket alltid uppskattas.

Innan match talar vi om att inte ge Kärra chansen att slå sina beryktade långbollar bakom vår backlinje, locka ut våra backar mot kanten och slå instick mot löpande mittfältare. Det gick vi på i första halvleken av vår hemmamatch mot dem, men det skulle vi inte göra en gång till. Istället ska vi sätta hög press och stressa till misstag i bollmottagning och bolleverans i deras backlinje och i de långa uppspelen.

Och sicken match tjejerna gör! Från minut 1 är det en ren njutning och uppvisning i släpp på en- och två-touch. På det kommer löpningar som skär stora, djupa, obarmhärtiga sår i Kärras backlinje. Det enda som riktigt saknas i första halvlek är de spetsiga avsluten. Visst är landslagsmålisen Carro riktigt, riktigt bra och räddar Kärra i många lägen, men vi har lite för mycket respekt och avslutar mitt i magen på henne, en bit utanför målramen, eller blir stressade i de avgörande lägena.

Lite frustration börjar smyga sig in i ledargänget när det vackra och effektiva spelet inte resulterar i några mål i första halvlek. Tjejerna själva verkar dock inte alls påverkas. Från ledarhåll kan vi bara tala om hur mycket vi älskar att se tjejerna spela just detta spel. Det är därför man plöjer ner timme efter timme, vecka efter vecka, månad efter månad i teknikträning och triangelspel på liten yta.

Andra halvlek hinner knappt starta innan vi kommer i de första anfallsvågorna. Kärra får inte låna mycket boll i andra halvlek heller, och vår utsända halvleksspion meddelar att Kärras taktik i andra halvlek går ut på att slå långbollar och punktmarkera vår innermittfältare. Den taktiken lyckades väl sådär i andra halvlek kan man konstatera så här i efterhand. Vårt första mål kommer till efter ett mönsteranfall där innermitt fördelar ut till Johanna som går på kanten, kombinerar med Elinjoh och sedan vinklar inåt. Ensam mot Carro i kantläge vid högerstolpen lägger Johanna en iskall höger yttersida, när C förväntar sig ett skott mot bortre stolpen. Målisen sätter sig bakåt och 1-0 är ett faktum. Sååååå välförtjänt och skönt.

Efter det målet släpper spelet totalt. Kombinationerna kommer i rasande takt. Vi är 6-7 tjejer med i varje anfall, vinner andra-, tredje-, fjärde- och sjuttielftebollarna och ger inte Kärra något utrymme whatsoever. 2-0 kommer till på en snygg kombo, som avslutas av Andborn, som i ett läge där man tänker: "det skottet kommer gå SKYHÖGT över", sätter till en stenhård bredsida, som istället sitter perfekt intill vänstra Kärra-stolpen. VACKERT!

3-0 kommer på en patenterad Emelie-frispark, som vi själva åkt på ett par gånger när vi mött Lundby. 20-25 meter utifrån, men den sitter perfekt under ribban. Och sista målet är kanske det snyggaste anfallet, bollen vandrar via innermitt ut mot yttermitt, tillbaka in till Tilda igen som slår ett perfekt instick till en Lisa i fart som vickar den lite lätt åt sidan och sedan placerar in den. FOTBOLLSGODIS!

Idag gör verkligen ALLA en fullständigt lysande insats! Hilda i målet är säker i agerandet och de långskott Kärra försöker dundra iväg plockar hon ner behärskat. Backlinjen med Vickan, Emelie och Alexandra (+ Elinjoh ett tag i andra halvlek) är grymma på att klä av Kärra bollen. Ett särskilt plus till Alex som spelar på en ovan position, men gör det på ett sätt som skulle få hennes namne i Brasiliens landslag och numer Milan, att vilja bli förväxlad med Hultsbo.

Mittfältet är så säkra som bara ett H/B-mittfält kan vara. Julia och Julle på mittmitten gör nästan precis allt rätt och vågar dessutom utmana sig själva med att gå med boll och med fart, slå svåra men genialiska passningar och samtidigt bidrar de till ett lugn i spelet som är så skönt att se. Johanna och Fille - vilken match ni gör! Tar hemjobbet, löper i djupled, går på avslut och snurrar upp gula ytterbackar på löpande band.

Och ovanpå det, det bästa anfallet som något Göteborgs-lag i samma serie har att förfoga över. Jag skulle inte vilja byta bort någon av Lisa, Tilda eller Elinjoh om jag fick chansen. De spetskompetenser som de tjejerna besitter är ovärderliga! När man dessutom får låna Ida, en makalös slitvarg som inte drar sig för att testa en snurrfint eller gå på kropp mot 30 centimeter längre och 20 kilo tyngre motståndare, och Sanna, ett bollgeni som tänker fotboll, vet hur hon ska löpa och som också vågar ta egna initiativ mot 2 år äldre tjejer. Återväxten är god! Det har du gjort bra, Putte!

Två matcher kvar av serien! Nu njuter vi av detta och Återtåget fortsätter via flyg till Barcelona på torsdag. Det ser jag fram emot - att få njuta sol, bad, fotboll, god mat och en storstad i världsklass tillsammans med de goaste fotbollstjejerna i hela vida världen!