... and on and on...

Hönö/Björkö - Bergdalens IF 4-1 Hönö/Björkö - Norrstrands IF 12-2 Hönö/Björkö - Vallens IF 6-1 Vi skriver söndagen den 8 februari i kalendern och vintern håller ett lagom hårt grepp om Västsverige med någon minusgrad och strålande sol. Jag glider upp genom Bohuslän och in i Dalsland och slås av hur Hönö/Björkö-historien vävs ihop bit för bit. På vägen upp till regionslutspelet i Futsal för F17 i Ed så passerar vi metropolen Färgelanda där allt började för nästan 4 år sedan - Hönö/Björkös första cupäventyr som ett sammanslaget lag. Nu är vi tillbaka på nästan samma plats för att kanske spela ihop för sista gången. Även motståndet i första matchen, Bergdalen, har en historia. Det var detta 98-gäng (kanske inte exakt samma tjejer, men ändå...), som IFK Björkös 99:or besegrade i finalen i Citroen Cup 2008 (eller var det 2009?). Det är nästan som att bevittna ett filmmanus ihopvävt av Coppola - ett episkt drama som är en blandning av "Tjejligan" och "Never Ending Story". Men låt oss inte fastna i liknelserna. Dagens matcher är också i högsta grad unika, eftersom de skänker en sådan glädje. Efter några tunga veckor där besvikelser och bakslag har kommit med jämna mellanrum för oss som tror att positiv samverkan ger den bästa grogrunden för en bra tjejfotboll, så var det här ett stoooort andningshål. Att träffa positiva, glada och taggade tjejer som älskar att lira tillsammans påminner om varför man fortfarande håller på och kämpar. Även om man numer inte bidrar till deras utveckling i en träningssituation kan man inte låta bli att bli stolt över hur grymma tjejer som våra föreningar har plockat fram. Här möter vi tjejer som är minst ett år äldre (i flera fall 2 år). Det ska vara Västsveriges bästa 98-lag och ÄNDÅ finns det inte någon som hänger med i det tempo och det fantasirika spel som våra tjejer bjuder upp till. Tjejerna varvar teknik och ett spel byggt på uppfinningsrikedom med en taktisk mogenhet när det krävs. 22-4 i total målskillnad speglar den fullständiga dominansen. I peptalk inför match och i halvtidspauser coachar tjejerna sig själva och när vi coacher får en liten betydelse så är det för mig ett bevis på att tjejerna har kommit långt i sin utveckling. Självständiga och tänkande spelare är det som vi alltid eftersträvat att bygga. Matcherna är inte så mycket att snacka om. Bergdalen stretar emot i första halvlek, utan att ha mycket till eget spel. Men när en av deras spelare får två gula och därmed är utvisad, och vi får spela powerplay i 2 minuter, så smäller det ganska omgående för andra gången i matchen. Det känns dock aldrig riktigt oroligt. Vi äger boll, spel och målchanser, och bakåt har vi en Julle som spelar intensiv futsal i 45 minuter - en helt makalös bedrift av en 15-årig tjej med nackspärr... I andra matchen så rockar Lisa loss anfallsmässigt, medveten om att hon inte kan vara med i sista matchen, eftersom familjen står och stampar på läktaren för att komma iväg på skidsemester. Det smäller hejvilt bakom den värmländska målisen i Norrstrand. Med endast två avbytare och en lång dag i ben och huvud så står tjejerna till slut inför en avgörande match mot Vallens IF. Förutsättningen är att vid vinst eller oavgjort så är vi i SM-slutspelet. Vid förlust blir det en målskillnadsaffär. Det rasslar dock tämligen omgående bakom Vallen-målisen, och sedan trillar det in ett par bollar till innan Vallen reducerar och försöker skapa spänning. Två personer på läktaren som uppenbarligen inte kan hantera spänningen är ett par rödklädda herrar som, om de hade haft skägg och röd luva med tofs hade varit enklare att känna igen. När de inser att deras lag inte har kunnat besegra Hönö/Björkö på plan, så börjar de istället leta efter juridiska möjligheter att passera oss i tabellen. I halvtidspaus lufsar de ner och hävdar, mitt under vårt halvtidssnack med tjejerna, att vi inte använder rätt licensierade spelare. Vi förklarar att vi har alla papper i ordning, dessutom bekräftade av fotbollförbundet, och efter några minuter så piper herrarna iväg hem till Borås igen. Under flera år i ungdomsfotbollens tjänst så måste jag säga att det var en av de mest pinsamma försöken att vinna till varje pris. Att anklaga någon annan för att fuska, utan att ha ordentligt på fötterna, och dessutom i en match med minderåriga tjejer är under all kritik. Men som sagt - vi väljer att glömma de bitarna och minns istället allt skönspel, alla goa glädjeyttringar bland tjejerna och framförallt samvaron som ger en sådan energi tillbaka. Jag vill egentligen inte lyfta fram någon enskild tjej (även om jag redan gjort det...). Hilda i mål tar flera frilägen och står rätt på distansskotten. Julle har vi redan nämnt (Sveriges bästa balansspelare?). Elinjoh och Lisa på kanterna har kreativiteten i blodet och Elinjoh gör dessutom en grym insats som vikarie på balansplatsen. Emma gör ett fantastiskt jobb i djupled och i hemjobbet. Fille briljerar med sin power och sitt passningsöga. Och framåt har vi kanonerna Tilda och Maja - två säkra måltjuvar som dessutom kan göra sin spelare, med teknik och med ryck. Alla i Hönö/Björkö-gänget - spelare, ledare, föräldrar, syskon m.fl. - är grymma individer som har en speciell plats i mitt hjärta. TACK för att jag fick vara med er på denna resa också. Nu ser vi fram emot återkomsten till Götet och SM-slutspelet 27 februari - 1 mars. Ända in i kaklet! Hönö/Björkö Dam A-lag 2kommentarer

The story goes on...

Efter en tids bortvaro, försänkt i arbetsmödor och julstök och därefter i exil i Egypten, så återkommer här spökskrivaren med ett kort ref från dagens slutspel i Futsal-DM F17. Hönö/Björkö mönstrade idag sin klassiska besättning på ledarbänken och en nästan lika klassisk besättning på spelarsidan, för dagen klädda i Björkös klassiska grön-vita tröjor. Själv gick jag in med vetskapen om att detta kunde vara den sista matchen någonsin som coach för ett Hönö/Björkö-lag. Men vemodet var som bortblåst så fort man fick se tjejerna och föräldrarna och fick chans att krama om flera av dem. Det är inte utan att en viss abstinens har smugit sig på under de senaste veckorna/månaderna, och det är oerhört skönt att få känna sig hemma i ett avslappnat och självklart sammanhang. Jag ska verkligen inte bli långrandig i detta ref, utan vi tar tag i första matchen direkt. Semifinal mot Qviding FIF. Vi började med peptalk i omklädningsrummet som gick ut på att om vi trodde att detta skulle bli en "walk in the park" får vi tänka om. QFIF kommer vara taggade till tusen och det gäller att vara vakna i varje bollmottagning och varje passning. Första fem minuterna sprakar också av gammalt välkänt H/B-spel. Farten i attackerna och löpningarna finns där direkt. Snabba byten gör att vi håller tempot uppe, och bara efter ett par minuter trillar bollarna in. Tilda står för ettan och tvåan i stor utsträckning på egen hand. Trean är ett snyggt klapp-klapp-mål som Elinjoh stöter in snyggt och behärskat på inläggspass från Tilda. Sedan börjar spelet gå lite i stå. Tempot dalar och vi faller in i Qvidings spel. De kommer fram i ett par giftiga chanser som dock Hilda avvärjer eller där de missar mål. Tjejerna är inte nöjda i halvtid och jag upptäcker att jag glömt hur kräsna de är med sin egen insats. Högre tempot, skärpa i avsluten och noggrannare med passen är ledorden. I andra blir det väldigt mycket ställningskrig. Qviding kommer ut med en bra press och vi tappar en del bollar på egen planhalva. En bit in i andra tappar vi markeringen på en QFIF-tjej, som får stöta in den på nära håll mot Hilda. Men minuten efter sätter Tilda in en högre växel igen och bombar in den efter ett par snabba dribblingar i högt tempo. Resten av matchen käns det som vi spelar av och båda lagen har svårt att komma till några fler giftiga avslut. Lååååång rast, men först kollar vi in våra motståndare i finalen, GDFF. Känns inte alls omöjliga, bara vi spelar smart och sätter våra chanser. Men först blir det lunch och chill på diverse matställen i ett småregnigt Göteborg. Till finalen kommer tjejerna taggade och lite smånervösa. Det senare plockar vi dock bort genom att säga att GDFF har all press på sig. Det är de som är ett-två år äldre och som förväntas vinna. Och matchen blir oerhört jämn. Det är inte många chanser som släpps till åt något håll. Hilda i målet gör återigen en stormatch, avvärjer ett par frilägen genom utrusning och är på luriga bollar med fotparader och boxningar. Två felfria matcher från Hilda! Framåt har vi svårt att komma till riktiga avslutslägen. GDFF är duktiga på att blocka skott och att styra ut våra anfallare i dåliga lägen. Några chanser kommer vi till som är riktigt farliga och med lite flyt hade resulterat i mål. Mot slutet av halvleken kommer så en sekvens som blir avgörande för matchen. Vi har ett riktigt bra avslutsläge som tar i stolpen och även returen är centimetrar från att rakas in i mål. I nästa spelsekvens så tappar vi lite oturligt boll nere vid eget mål och "fel" spelare i GDFF får tag i den och placerar in bollen otagbart bakom Hilda. Halvtidssnacket handlar om att vi ändå har lägen och bara vi höjer tempo och skärpa så kommer det rassla i det rosa målet. Matchbilden i andra halvlek blir ändå relativt lik den i första. Båda lagen har bra försvarsspel, vilket i sin tur tar lite udden av anfallsspelet. Det är en "konstig" match som någon av tjejerna beskriver det och när vi väl kommer i avslutslägen så går bollen utanför målramen. Men GDFF är ett bra lag, det går inte att bortse från. I slutet av matchen händer så det trista att Ronja i ett motlägg som inte ser alls snyggt ut får en sidledsflex i knät som gör att hon blir liggande med smärtor. För mig ser det ut som en tackling med raka ben mot Ronja, som borde ha resulterat i någon valfri färg på domarens kort. Efter en stunds paus med bandagering och nedkylning av Ronjas knä så är matchen igång igen, men givetvis finns tjejernas tankar på det som hänt. Det kommer några halvchanser till i slutet på matchen och efter en timeout med 3 minuter kvar får vi press på GDFF:s planhalva. Men tyvärr. Idag räcker vi inte hela vägen resultatmässigt. Spelmässigt är det ändå en stark försvarsinsats mot ett duktigt lag. Det är till stor del tillfälligheter som avgör. Hade vi fått mål på de chanser vi hade i mitten/slutet på första halvlek så hade det varit en helt annan matchbild. Men, nu laddar vi istället om för regionslutspel. I skrivande stund så vet vi ännu inte om det blir Ed eller Jönköping som är spelplats. GDFF får chans att välja först och vi får ta det som blir över. Men TACK tjejer för att jag än en gång fick energikickar av att se er spela och prestera på en nivå som imponerar på mig, på publik och på motståndare. Ni är lysande stjärnor på en mörk vinternatthimmel allihop! Love U all! ... and the show will go on någonstans i Sverige... Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Futsaaaaaaaaal...!!

Nolcupen stundar 22 nov,,, följande gazeller ska bla möta våra kompisar från Älvängen i ett sista möte... ?? Hilda,, Julle, Emma, Elin T, Felicia, Lisa, Emelie, Elin J och Andborn... 9 nov nöter vi sportgolv mot bla Holmalund och QBIK,, följande Hobbitar spelar,,, Hilda, Tilda, Vicky, Andborn, Elin J, Johanna, Lisa och Julle.. Lycka till bägge helger.... ?? Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

En hållen nolla är bättre än tio bollar i baken

Crawford Cup Hönö/Björkö - [Torslanda 1+2+3, Öckerö IF, Borås AIK] 21-0 Att så här på söndagskvällen försöka sammanfatta 7 intensiva matcher varav bara den sista ligger hyfsat färskt i minnet är en utmaning i sig. Att dessutom göra det under pressen att Fotbollskanalen Europa börjar strax gör uppgiften än mer transpirerande. Let's get on to it.... Efter att Skepplanda dragit sig ur turneringen så visste vi väl att det inte skulle bli den tuffaste uppgiften vi hade ställts inför. Ändå kräver det sin koncentration att möta lag som alla slår ur underläge och vill visa att de kan ge en knäpp på näsan åt ett lag som alla vill slå. Dessutom är det första futsalcupen och utomhusspelet med lite längre löpningar och passningar snyter man inte ur näsan som en förkylning direkt. I gruppspelet börjar vi lite trevande och försiktigt, men får ändå upp ångan i match två och tre mot Borås respektive Torslanda. Vi rullar runt på totalt 10 spelare, som alla vill in på plan i de korta matcherna. Den enda som får lite extra speltid är Julle på balanspositionen, och hon är, måste jag ärligt säga, fullkomligt lysande där. Hon hamnar i ett par 1-mot-2-lägen, men löser dem genom att vänta ut och täcka passningsvägen i första hand. Hon slår briljanta passningar, som INGEN på hela planen mer än hon ser. Dessutom så har hon en teknik som är en gudagåva i futsal-spelet. I nästsista gruppspelsmatchen möter vi kompisarna från Öckerö. Det blir ett så där lagom hett ö-derby med hejaramsor för både Öckerö, H/B, Skärgården och Sandros (hur nu han kom in i bilden...). Öckerö sticker upp i ett par heta målchanser och har dessutom duktiga Kajsa i mål som gör ett par svettiga räddningar. Till slut lyckas vi ändå rulla upp försvaret ett par gånger och lyckas vinna med två bollar. Sista matchen är mot ett riktigt kompakt Torslanda-försvar, som har gjort sin läxa med tajt box och tät markering. De gör sitt jobb väldigt väl, är dessutom ett år yngre och taktiskt skolade. Vi har svårt att tränga igenom försvarsmuren, men med några minuter kvar av matchen kommer en riktigt het kandidat till årets mål. Emelie får bollen vid mittplan, driver ett par steg och sätter höger insida till bollen. Jag sitter i en perfekt vinkel rakt bakom skottet, och ser hur bollen går i en härlig båge förbi en duktig Torslanda-målis och borrar sig in i bortre krysset. Emelie får en välförtjänt puss på kinden av Emma efter det klassmålet. Vi väntar in kvartsfinalen för att se vilka som ska bli våra semi-motståndare. Öckerö håller jämna steg med Torslanda, men får tråkigt nog ge sig i sista sekunderna av matchen när TIK avgör med sitt 3-2 mål. Torslanda igen i semi alltså och A-hallen för första gången. Här tror jag faktiskt att vi gör en av våra bästa matcher i turneringen. Det är mycket fantasi och kreativitet som flödar. Visserligen får vi i inledningen av matchen frispark mot oss precis utanför straffområdet pga tillbakaspel, men den blockar Tilda och i nästföljande anfall trycker vi dit ettan. Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg alla målen nu, men har bestämt för mig att det är riktiga spelmål alla fyra. Final igen och undra vem vi ska möta där - jo Torslanda... :-) 00:orna står för motståndet och vi vet att de kommer göra som i förra matchen, backa hem och försöka tråka ut oss. Vi pratar om att vi måste vara mycket mera rörliga, kreativa och försöka få dem att vrida på huvudet istället för att enkelt markera oss i det uppställda spelet. Ändå blir det inte så som vi sagt. Vi hittar inte riktigt löpningarna som vi behöver, utan Torslanda får möjlighet att ligga tätt på oss, bara blockera och skicka bollen långt så fort de får tag i den. Första målet är dock en snabb kombination där bollen efter 3-4 släpp på en-touch hamnar hos Elinjoh precis framför målisen, hon vickar den lätt förbi och slänger sig sedan ner vid stolproten, precis innan man tror att den går över sidlinjen, och virkar in den. FUTSAL! Resten av halvleken går spelet lite i stå. Det kan inte ha varit den mest underhållande matchen att beskåda. Vi försöker hitta spelvändningarna från kant till kant och kommer till några halvfarliga avslut som antingen går utanför eller på målisen. Så fort Torslanda får bollen så skickar de den långt till sin ensamma forward medelst fot eller målisens utkast - lycka-till-bollar, som oftast slutar utanför vår kortlinje eller i Hildas famn. I andra halvlek går vi ner på kortare byten för att få upp tempot i spelet något, men det biter inte riktigt det heller. Kreativiteten och kombinationer finns inte där fullt ut idag. Förmodligen är vi fantastiskt bortskämda med de kvaliteterna, men det är ju just i final man önskar att vi kunde visa upp det spelet som finns i tjejernas huvuden och fötter. Nåja, vi hittar ändå en kombination där vi får målisen i sidledsförflyttning. Emelie tar avslutet som målvakten parerar, men bollen landar vid fötterna på Emelie igen och hon avslutar iskallt under målvakten. Resten av matchen är lite av en transportsträcka innan vi får sträcka händerna mot skyn efter tredje Crawford-guldet sedan sammanslagningen. Ett stort extra plus till tjejerna för att inte ha släppt in ett enda mål på hela turneringen. Oavsett vilket motstånd vi möter så är det ett stort styrkebesked på nästan 100 minuter futsal-spel. Stort cred till våra hårt jobbande utespelare och särskilt Hilda i mål, som för övrigt såg riktigt laddad ut på uppvärmning och under match både i grupp- och slutspel. Tjejerna löser också uppgiften att dyrka upp tajta och destruktiva försvar och det kommer vi förmodligen få nytta av i inomhusspelet framöver. Det här var alltså den 22:a (tjugoandra) titeln/cupbucklan sedan vi gick ihop för 3,5 år sedan. Smått fantastiska siffror när man tänker på det... TACK för underhållningen under dessa dagar tjejer, och TACK också alla tillresta supportrar från öarna som stöttade oss från läktaren! Ni är glädje! Nu väntar Holmalunds Tjejcup nästa söndag där vi får sätta tänderna i motståndare som kommer sätta oss på nya prov. Jag hör redan Sven Melanders skånska stämma ljuda: "Upp till bevis!". Hönö/Björkö Dam A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter