... and on and on...

Hönö/Björkö - Bergdalens IF 4-1
Hönö/Björkö - Norrstrands IF 12-2
Hönö/Björkö - Vallens IF 6-1


Vi skriver söndagen den 8 februari i kalendern och vintern håller ett lagom hårt grepp om Västsverige med någon minusgrad och strålande sol. Jag glider upp genom Bohuslän och in i Dalsland och slås av hur Hönö/Björkö-historien vävs ihop bit för bit. På vägen upp till regionslutspelet i Futsal för F17 i Ed så passerar vi metropolen Färgelanda där allt började för nästan 4 år sedan - Hönö/Björkös första cupäventyr som ett sammanslaget lag. Nu är vi tillbaka på nästan samma plats för att kanske spela ihop för sista gången.

Även motståndet i första matchen, Bergdalen, har en historia. Det var detta 98-gäng (kanske inte exakt samma tjejer, men ändå...), som IFK Björkös 99:or besegrade i finalen i Citroen Cup 2008 (eller var det 2009?). Det är nästan som att bevittna ett filmmanus ihopvävt av Coppola - ett episkt drama som är en blandning av "Tjejligan" och "Never Ending Story".

Men låt oss inte fastna i liknelserna. Dagens matcher är också i högsta grad unika, eftersom de skänker en sådan glädje. Efter några tunga veckor där besvikelser och bakslag har kommit med jämna mellanrum för oss som tror att positiv samverkan ger den bästa grogrunden för en bra tjejfotboll, så var det här ett stoooort andningshål. Att träffa positiva, glada och taggade tjejer som älskar att lira tillsammans påminner om varför man fortfarande håller på och kämpar. Även om man numer inte bidrar till deras utveckling i en träningssituation kan man inte låta bli att bli stolt över hur grymma tjejer som våra föreningar har plockat fram.

Här möter vi tjejer som är minst ett år äldre (i flera fall 2 år). Det ska vara Västsveriges bästa 98-lag och ÄNDÅ finns det inte någon som hänger med i det tempo och det fantasirika spel som våra tjejer bjuder upp till. Tjejerna varvar teknik och ett spel byggt på uppfinningsrikedom med en taktisk mogenhet när det krävs. 22-4 i total målskillnad speglar den fullständiga dominansen. I peptalk inför match och i halvtidspauser coachar tjejerna sig själva och när vi coacher får en liten betydelse så är det för mig ett bevis på att tjejerna har kommit långt i sin utveckling. Självständiga och tänkande spelare är det som vi alltid eftersträvat att bygga.

Matcherna är inte så mycket att snacka om. Bergdalen stretar emot i första halvlek, utan att ha mycket till eget spel. Men när en av deras spelare får två gula och därmed är utvisad, och vi får spela powerplay i 2 minuter, så smäller det ganska omgående för andra gången i matchen. Det känns dock aldrig riktigt oroligt. Vi äger boll, spel och målchanser, och bakåt har vi en Julle som spelar intensiv futsal i 45 minuter - en helt makalös bedrift av en 15-årig tjej med nackspärr...

I andra matchen så rockar Lisa loss anfallsmässigt, medveten om att hon inte kan vara med i sista matchen, eftersom familjen står och stampar på läktaren för att komma iväg på skidsemester. Det smäller hejvilt bakom den värmländska målisen i Norrstrand. Med endast två avbytare och en lång dag i ben och huvud så står tjejerna till slut inför en avgörande match mot Vallens IF. Förutsättningen är att vid vinst eller oavgjort så är vi i SM-slutspelet. Vid förlust blir det en målskillnadsaffär.

Det rasslar dock tämligen omgående bakom Vallen-målisen, och sedan trillar det in ett par bollar till innan Vallen reducerar och försöker skapa spänning. Två personer på läktaren som uppenbarligen inte kan hantera spänningen är ett par rödklädda herrar som, om de hade haft skägg och röd luva med tofs hade varit enklare att känna igen. När de inser att deras lag inte har kunnat besegra Hönö/Björkö på plan, så börjar de istället leta efter juridiska möjligheter att passera oss i tabellen.

I halvtidspaus lufsar de ner och hävdar, mitt under vårt halvtidssnack med tjejerna, att vi inte använder rätt licensierade spelare. Vi förklarar att vi har alla papper i ordning, dessutom bekräftade av fotbollförbundet, och efter några minuter så piper herrarna iväg hem till Borås igen. Under flera år i ungdomsfotbollens tjänst så måste jag säga att det var en av de mest pinsamma försöken att vinna till varje pris. Att anklaga någon annan för att fuska, utan att ha ordentligt på fötterna, och dessutom i en match med minderåriga tjejer är under all kritik.

Men som sagt - vi väljer att glömma de bitarna och minns istället allt skönspel, alla goa glädjeyttringar bland tjejerna och framförallt samvaron som ger en sådan energi tillbaka. Jag vill egentligen inte lyfta fram någon enskild tjej (även om jag redan gjort det...). Hilda i mål tar flera frilägen och står rätt på distansskotten. Julle har vi redan nämnt (Sveriges bästa balansspelare?). Elinjoh och Lisa på kanterna har kreativiteten i blodet och Elinjoh gör dessutom en grym insats som vikarie på balansplatsen. Emma gör ett fantastiskt jobb i djupled och i hemjobbet. Fille briljerar med sin power och sitt passningsöga. Och framåt har vi kanonerna Tilda och Maja - två säkra måltjuvar som dessutom kan göra sin spelare, med teknik och med ryck.

Alla i Hönö/Björkö-gänget - spelare, ledare, föräldrar, syskon m.fl. - är grymma individer som har en speciell plats i mitt hjärta. TACK för att jag fick vara med er på denna resa också. Nu ser vi fram emot återkomsten till Götet och SM-slutspelet 27 februari - 1 mars. Ända in i kaklet!

Claes Sandros