The story goes on...

Efter en tids bortvaro, försänkt i arbetsmödor och julstök och därefter i exil i Egypten, så återkommer här spökskrivaren med ett kort ref från dagens slutspel i Futsal-DM F17. Hönö/Björkö mönstrade idag sin klassiska besättning på ledarbänken och en nästan lika klassisk besättning på spelarsidan, för dagen klädda i Björkös klassiska grön-vita tröjor.

Själv gick jag in med vetskapen om att detta kunde vara den sista matchen någonsin som coach för ett Hönö/Björkö-lag. Men vemodet var som bortblåst så fort man fick se tjejerna och föräldrarna och fick chans att krama om flera av dem. Det är inte utan att en viss abstinens har smugit sig på under de senaste veckorna/månaderna, och det är oerhört skönt att få känna sig hemma i ett avslappnat och självklart sammanhang.

Jag ska verkligen inte bli långrandig i detta ref, utan vi tar tag i första matchen direkt. Semifinal mot Qviding FIF. Vi började med peptalk i omklädningsrummet som gick ut på att om vi trodde att detta skulle bli en "walk in the park" får vi tänka om. QFIF kommer vara taggade till tusen och det gäller att vara vakna i varje bollmottagning och varje passning. Första fem minuterna sprakar också av gammalt välkänt H/B-spel. Farten i attackerna och löpningarna finns där direkt. Snabba byten gör att vi håller tempot uppe, och bara efter ett par minuter trillar bollarna in.

Tilda står för ettan och tvåan i stor utsträckning på egen hand. Trean är ett snyggt klapp-klapp-mål som Elinjoh stöter in snyggt och behärskat på inläggspass från Tilda. Sedan börjar spelet gå lite i stå. Tempot dalar och vi faller in i Qvidings spel. De kommer fram i ett par giftiga chanser som dock Hilda avvärjer eller där de missar mål. Tjejerna är inte nöjda i halvtid och jag upptäcker att jag glömt hur kräsna de är med sin egen insats. Högre tempot, skärpa i avsluten och noggrannare med passen är ledorden.

I andra blir det väldigt mycket ställningskrig. Qviding kommer ut med en bra press och vi tappar en del bollar på egen planhalva. En bit in i andra tappar vi markeringen på en QFIF-tjej, som får stöta in den på nära håll mot Hilda. Men minuten efter sätter Tilda in en högre växel igen och bombar in den efter ett par snabba dribblingar i högt tempo. Resten av matchen käns det som vi spelar av och båda lagen har svårt att komma till några fler giftiga avslut.

Lååååång rast, men först kollar vi in våra motståndare i finalen, GDFF. Känns inte alls omöjliga, bara vi spelar smart och sätter våra chanser. Men först blir det lunch och chill på diverse matställen i ett småregnigt Göteborg.

Till finalen kommer tjejerna taggade och lite smånervösa. Det senare plockar vi dock bort genom att säga att GDFF har all press på sig. Det är de som är ett-två år äldre och som förväntas vinna. Och matchen blir oerhört jämn. Det är inte många chanser som släpps till åt något håll. Hilda i målet gör återigen en stormatch, avvärjer ett par frilägen genom utrusning och är på luriga bollar med fotparader och boxningar. Två felfria matcher från Hilda!

Framåt har vi svårt att komma till riktiga avslutslägen. GDFF är duktiga på att blocka skott och att styra ut våra anfallare i dåliga lägen. Några chanser kommer vi till som är riktigt farliga och med lite flyt hade resulterat i mål. Mot slutet av halvleken kommer så en sekvens som blir avgörande för matchen. Vi har ett riktigt bra avslutsläge som tar i stolpen och även returen är centimetrar från att rakas in i mål. I nästa spelsekvens så tappar vi lite oturligt boll nere vid eget mål och "fel" spelare i GDFF får tag i den och placerar in bollen otagbart bakom Hilda.

Halvtidssnacket handlar om att vi ändå har lägen och bara vi höjer tempo och skärpa så kommer det rassla i det rosa målet. Matchbilden i andra halvlek blir ändå relativt lik den i första. Båda lagen har bra försvarsspel, vilket i sin tur tar lite udden av anfallsspelet. Det är en "konstig" match som någon av tjejerna beskriver det och när vi väl kommer i avslutslägen så går bollen utanför målramen. Men GDFF är ett bra lag, det går inte att bortse från.

I slutet av matchen händer så det trista att Ronja i ett motlägg som inte ser alls snyggt ut får en sidledsflex i knät som gör att hon blir liggande med smärtor. För mig ser det ut som en tackling med raka ben mot Ronja, som borde ha resulterat i någon valfri färg på domarens kort. Efter en stunds paus med bandagering och nedkylning av Ronjas knä så är matchen igång igen, men givetvis finns tjejernas tankar på det som hänt. Det kommer några halvchanser till i slutet på matchen och efter en timeout med 3 minuter kvar får vi press på GDFF:s planhalva.

Men tyvärr. Idag räcker vi inte hela vägen resultatmässigt. Spelmässigt är det ändå en stark försvarsinsats mot ett duktigt lag. Det är till stor del tillfälligheter som avgör. Hade vi fått mål på de chanser vi hade i mitten/slutet på första halvlek så hade det varit en helt annan matchbild. Men, nu laddar vi istället om för regionslutspel. I skrivande stund så vet vi ännu inte om det blir Ed eller Jönköping som är spelplats. GDFF får chans att välja först och vi får ta det som blir över.

Men TACK tjejer för att jag än en gång fick energikickar av att se er spela och prestera på en nivå som imponerar på mig, på publik och på motståndare. Ni är lysande stjärnor på en mörk vinternatthimmel allihop! Love U all! ... and the show will go on någonstans i Sverige...