Tough Sh*t!

Askims IK – Hönö/Björkö 3-4

”Gynekologen i Askim” fanns det en serie på SVT som hette för några år sedan. Den fick mig inte direkt att fundera på att byta yrkesbana, utan det var snarare så att jag tackade min lyckliga stjärna för att jag dels undvikit att hamna i ett jobb där jag slapp att höra skvaller dagarna i ända och dels insåg jag att livet kunde vara betydligt tristare.

Någon gynekolog syntes inte till denna tisdagskväll på Kobbegården. Innan matchen hade vi jobbat febrilt för att få ihop en trupp över huvud taget. Sjukdomar, skador och andra saker som kommit i vägen gjorde att det var osäkert in i det sista om vi skulle få ihop det, men till slut föll de sista pusselbitarna på plats och den stora utandningen kunde komma.

Sedan förra mötet med Askim, som slutade 0-0, visste vi att medelåldern i motståndarlaget var något högre än i de andra lagen i serien. Det betydde också att vi mötte en hel del rutin, samtidigt som deras taktik skulle gå ut mycket på att vara stenhårda i närkamperna. Därför gällde det att spela smart med fart – en slogan som vi försöker anamma i varje match, men som var särskilt viktig idag.

Från matchminut 5 till 20 i matchen så smäller det trefalt. Först ut är födelsedagsbarnet Wilma, som fixar en första födelsedagspresent för kvällen genom att vända upp 5-10 meter utanför straffområdet, ta några snabba kliv, och dra en stensäker markare så tätt in till målisens högra stolpe att det inte hade gått att få in ett rakblad mellan boll och målvirke. 0-1 och en härlig start!

8 minuter senare så kommer vårt första mål på ungefär 50 hörnförsök. Det är en hörnvariant som resulterar i att Andborn får skottläge från vänster hörn av straffområdet. Skottet tar på ett Askimshuvud och styrs in i bortre burgaveln. I protokollet registreras det som ett självmål, men det tycker undertecknad var i snålaste laget. I min bok står det Andborn på det målet med assist signerad Johanna.

Trycket fortsätter och det går bara 6 minuter innan det smäller igen. Wilma tar tag i det andra stora paketet för kvällen, rycker av snöret, sliter upp pappret, och där i lådan ligger 3-0 serverat som ett skott i bortre delen av målet. Magnifikt! Efter trean har vi bud på ett par till. Chanserna kommer från kanterna och genom instick i straffområdet, men det är bara den sista lilla touchen som skiljer för att bollen ska ligga i nätmaskorna istället för i händerna på målisen eller på utsida målbur.

Istället avtar vår press lite grann. Askim blir plötsligt övertaliga på mittfältet när vi trycker lite för högt upp med våra anfallare och yttrar och Andborn och Elin blir lämnade för många gånger ensamma mot 3-4 rödsvarta spelare. Efter några minuter flyttar vi ner en anfallare i Askims uppspelsfas i ytan mellan vårt mittfält och anfallare där deras spelfördelare tidigare fått stå helt ohotade.

Bakåt så gör Hilda några utrusningar och snor bollen framför fötterna på framrusande anfallare. Nu börjar också Askims fysiska spelstil visa sig. I en situation så fullföljer en Askimsanfallare mot Hilda trots att hon håller i bollen. Det är också en hel del sena tacklingar, tröjdragningar och annat fuffens. Om det beror på frustration från de rödsvarta spelarna eller något annat vet jag inte, men på det hela tycker jag våra tjejer står upp bra och behåller lugnet.

Med 10 minuter kvar till halvtid så får Askim en frispark i dålig vinkel från höger. Trots att det inte riktigt är något skottläge, så har vi ändå tre i muren, vilket gör att vi nästan blir undertaliga i straffområdet. Innan vi hunnit korrigera det så ligger bollen i nätet efter något som inte ens hade behövt bli en målchans. Det känns lite surt att vi inte dödat matchen med ett extra mål, samtidigt som Askim givetvis får ny energi av målet.

Innan domaren blåser för halvlek så kommer även en reducering till, denna gång genom ett långskott som går i en båge över Hilda och där vi inte riktigt kommer upp i press mot skytten. Det gemensamma snacket handlar om att det är på det centrala mittfältet som matchen kommer vinnas. Spelmässigt är vi bättre än dem, men vi måste ligga tätare på deras bollhämtare och inte ge extra utrymme för Askim att vända upp och dra sina djupledsbollar.

Andra halvlek börjar lite med ett ställningskrig. Vi får bättre kontroll på mittfältet, men lyckas inte alltid omsätta det i direkta chanser. Några klockrena lägen kommer dock, bl.a. ett skott i ribban från långt håll och en nick av Borken i famnen på målvakten, som var värd ett bättre öde. På det hela taget äger vi boll, men det finns alltid den där oron att vi ska pressa för högt och åka på en omställning.

I matchminut 66 så kommer så det förlösande fjärde målet. Återigen är det ett långskott som resulterar. Borken får boll mitt på Askims planhalva, tar ett par steg och drar sedan på en vrist som sitter tätt, tätt under ribban, otagbart. Det goaste målet på länge och rejält viktigt skulle det visa sig.

Reduceringsjakten blir allt mer desperat och det är mycket ryck och slit i alla kroppsdelar som Askimsspelarna kan komma åt. Crescendot kommer när Emelie i en löpduell ner mot vår vänstra hörnflagga blir fullkomligt nermejad av en Askimsspelare, åker handlöst baklänges och slår i bakhuvudet i marken. Inte nog med att det inte blir frispark, dessutom så blåser inte domaren av spelet trots att Emelie ligger kvar på marken med en befarad huvudskada. Våra spelare stannar upp och väntar på avblåsning och i det läget snor Askimsspelaren bollen och lägger in den i bortre burgaveln. Outgrundliga äro Herrens och fotbollsdomarens vägar stundom...

Men Hönö/Björkö anno 2017 viker sig ALDRIG! Trots att vi nu har Emelie utslagen vid sidan av plan och ett vilt spelande Askim så visar vi ett lugn och en kämpainsats som är imponerande. Vi håller i bollen, rullar runt den och låter Askim springa. Eftersom de rödsvarta trycker upp ganska hårt så får vi ockå några lägen att springa igenom och lägga ett femte mål, men de har ett par rutinerade mittbackar som gör att vi inte riktigt kommer till öppna lägen.

Slutsignalen är efterlängtad när den kommer och vi kan kassera in ytterligare tre mycket rättvisa poäng på kontot. Från den här matchen tar vi med oss det fantasifulla och fartfyllda spelet från de första tjugo minuterna och att vi lyckas hålla ihop vårt mittfält i andra halvlek på ett mycket bättre sätt. Det vi inte tar med oss är felpassningarna i slutet på första halvlek och vissa Askimspelares osportsliga uppträdande när de inte ville ta i hand efter matchen - trist beteende från (ändå relativt) vuxna spelare.

Men det glömmer vi nu och gläds åt att vi har fantastiska tjejer. Speciellt kul att se Elin spela sin första match på mittfältet och att Wilma är tillbaka efter mycket sjukstrul. Nu väntar Mölndal borta på söndag och vi hoppas på lika gott stöd från våra tillresta supporters då. Klockan har ringt, sista varvet har börjat, nu gäller det att orka hela vägen in i mål...

Tack för underhållningen tjejer!