Toivonen, Brolin, Sigthorsson, Ölmgren

Hönö/Björkö – IF Mölndal 2-1

Hur många klassiska 2-1-mål finns det egentligen? Jag kan komma på en handfull. Ola Toivonens sanslösa mål från halva plan på tilläggstid mot fransmännen i början på juni, Tomas Brolins fullträff mot engelsmännen i EM 1992 när han väggspelade med Ingesson och Dahlin, Islands vändning mot England i åttondelen i EM förra sommaren när den isländske kommentatorns röst brast. Ikväll fick vi uppleva ytterligare ett klassiskt 2-1-mål – ack så förlösande, ack så rättvist och ack så snyggt!

Men vi börjar från början. Årets första match på Björkö. I våras var gräset inte tillräckligt bra för match och därför har vi hittills bara spelat på Hönö Arena, men nu var det äntligen dags. Det är alltid med lite skräckblandad förtjusning som tjejerna beträder gräsplanen på Björkö. Vi har ofta spelat lite krampaktiga matcher där och det är svårt att få riktigt flyt i spelet på det tungspelade gräset. Samtidigt har vi nu många träningstimmar på gräs, så det kändes som nu eller aldrig...

Idag möter vi det enda motståndet vi inte stött på tidigare - Mölndal. Eftersom det var svårt att hitta en bra speldag för första matchen innan sommaren så kommer vi nu köra ett dubbelmöte istället. Om drygt två veckor är det dags igen. Dessutom ett gäng nya tjejer i laget. Vi välkomnar Evelina in i gänget. Direkt hemkommen från utlandsresa gjorde hon sin första match idag. Förutom Tova och Lina så var vi också riktigt glada att få med oss Matilda och Tilda från juniorerna. Totalt 15 tjejer och en riktigt stark trupp.

För att tillfredsställa alla våra veganska läsare så kommer här nu ett fyrverkeri i idiomatiska uttryck med grönsaker som tema. Jag tänker gå pang på rödbetan, ta tag i en het potatis och därefter ta kål på alla vanföreställningar om hur matchen utvecklade sig så att vi undviker att sätta en liknande rova framöver. Visste ni förresten att det sista uttrycket har sitt ursprung i en jullek från 1700-talet där de flesta deltagare skulle ligga på golvet och föreställa rovor, en deltagare skulle agera rovornas ägare och en annan tjuv? Vet inte riktigt om jag saknar just den julleken. Var det första uttrycket (pang på rödbetan) har sitt ursprung tänker jag ta en annan gång...

Nåväl, det här var inte vår bästa match under säsongen, långt ifrån. Vi har visserligen mycket boll, bollen befinner sig på motståndarnas planhalva, men det är stundtals väldigt krampaktigt i vårt anfallsspel. Bollförflyttningen går väldigt långsamt, vi är inte riktigt vän med bollen i mottagningarna och i de avgörande passningarna/lägena så är vi inte riktigt på rätt ställe.

Precis som i de tidigare matcherna så skapar vi enormt mycket hörnor, men lyckas inte göra mål på någon av dem. Johanna och Andborn gör en riktigt snygg korthörna där Johanna snurrar bort sin motståndare och så när sätter den vid första stolpen. Dessutom har vi ett antal perfekta hörnor både från vänster och höger där vi inte sätter dit huvudet ordentligt eller kommer snett helt enkelt.

Mölndal sticker upp ibland på vår planhalva, men det är inget som man får hjärtat i halsgropen av. Vi vänder snabbt tillbaka, kommer enkelt förbi på kanterna, men tyvärr har vi för få tjejer i boxen, eller så går inlägget in i gyttret, när man kunde spelat den snett inåt bakåt till fristående tjejer som släpar i andravågen.

Nä, nu kände jag att jag lät som en riktig gringubbe. Vi spelar trots allt vårt spel, vi har bra bollinnehav och vi har ett massivt övertag. Det går inte att klaga på. Men 0-0 i halvlek kändes inte alls rättvist och det är lite lätt frustrerande när man vet att vi har kapacitet att leda med 5-6 bollar.

Och ni vet ju vad som brukar hända när ett lag trycker på och matar den ena chansen efter den andra som inte resulterar. Då brukar det komma en blixt från klar himmel. Innan matchen hade vi snackat om att det enda som kan bli farligt i försvaret är om vi släpper en fast situation i närheten av straffområdet. I det här fallet blir det en frispark som vi ger bort när bollen studsar upp på hand i ett alldeles ofarligt läge. Av det blir det 0-1-ledning till Mölndal och uppförsbacke.

Men här början resan mot något ljusare och bättre. När det kändes som tyngst, så lyfter sig tjejerna. Det är precis som att det behövs en riktigt iskall dusch för att vi ska vakna. För med baklängesmålet så kommer energin in i laget. Vi börjar löpa och få lite mer av den där desperationen och viljan som saknats tidigare. Nu är det en massiv press mot Mölndals straffområde. Vi går ner på trebackslinje med 20 minuter kvar och då dröjer det inte länge förrän det smäller.

Med en kvart kvar kommer det där riktigt perfekta inlägget som landar på Borkens huvud. Hon sätter pannan till som en Nilla Fischer i högform, och målisen står som en staty i bohusgranit på mållinjen. Och precis när bollen korsar mållinjen så känns det som att nu kan det bara gå en väg och det är mot det där förlösande 2-1-målet.

Den som gör det idag är Kristin. Så många instick vi spelat under matchen som antingen runnit iväg för långt eller fastnat i backlinjens nät! Nu sitter det på foten på Kristin som bryter in från vänster, kommer fri med målisen och gör absolut inget misstag. Bollen sitter i målisens vänstra kryss och euforin är total. Toivonen, Brolin och Sigthorsson – nu har ni en kollega i Hönö/Björkö!

Resten av matchen blir naturligt nog lite stressad och nervös, men tjejerna reder ut det. Matilda och Tilda gör några viktiga inhopp och tar för sig i spelet. Tilda är nära att peta in en boll och Matilda håller uppe vår högerkant när Johanna får lite välbehövlig vila.

Idag får alla tjejer en fjärilsring och ett hula-hula-halsband för en enorm kämpainsats. Den här typen av matcher kommer med jämna mellanrum och det är då som ”the tough gets going” och idag visar vi verkligen att vi aldrig ger oss. Det finns en enorm vilja i det här laget!

Tack också för stödet på läktarna! Vi har genomfört ännu en krampmatch på Björkö, och underhållningen går inte att klaga på, vare sig den består i skönspel eller i gastkramande spänning.

Ingen match kommande vecka, men tisdag 5 september tar vi oss an Askim på bortaplan. Då ska viljan och pannbenet fram igen!