180 720 17

Hönö/Björkö - Råtorps IK 5-1

Vi skriver 18 juli. Solen skiner över både gammal och ung och den som kan sin Hönö/Björkö-historia vet att vi just denna dag firar ett jubileum – idag är det 5 år sedan. 180 720 12 är för alltid inristat i medvetandet som en kod för att ”Vi kan!”. 18 juli 2012 mötte vi Boo FF i sista gruppspelsmatchen i Gothia F13. Efter en lite halvknackig inledning mot spanjorskor och Skepplanda så visade vi att vi är ett lag som kan spela ut vem som helst, när vi klådde den blivande finalisten i det årets Gothia, Boo FF, med 2-0 – den enda förlust de fick den gången innan finalen.

180 720 12 är den kod vi alltid kommer plocka fram när något känns omöjligt. Även om vi har skapat många gemensamma minnen efter den dagen så är det ett minne som jag hoppas alla de som var med kommer bära med sig resten av livet. Men tillbaka till nutiden! Det är ju ändå där vi lever...

Vi kommer till dagens match med en go känsla från gårdagen. I slutet gick det mesta vår väg och spelet var i princip klanderfritt. Därför kom vi också med ett i stort sett blankt papper till dagens genomgång. Det fanns några små fotnötter om hörnvarianter och att våga vika in i straffområdet framför sista försvarare, men annars var bladet rent som en nybadad bebisstjärt...

Själv hade jag som sagt hetsat lite på Messenger kvällen innan med min Fotbollsföräldrar-kollega från 2015, Catharina, som är ledare i Råtorp. Eftersom de hade vunnit dagen innan med 6-0 mot norskorna så kändes det ju som en halvsvår nöt att knäcka. Jag förstod på Catharina att Värmlands-tösera hade blivit oroliga för att hon hade avslöjat hela taktikpärmen, men de hade blivit lugnade av att det bara handlade om desinformation... :-)

Matchen sätter igång med avspark för Råtorp och drygt 20 sekunder senare så sitter 1-0. Med hög press så hamnar bollen i gapet på firma Andborn-Hjelle, som spelar fram en vilt löpande Tilda i full karriär från kanten. Hon gör inget misstag ensam med målisen, utan rullar bara in bollen nere vid högra stolproten. Smakstart skulle man kunna kalla det om man vill slänga sig med klichéer...

2-0 kommer minst lika snyggt på en riktig genomskärare från ”idag-skulle-jag-verkligen-behövt-reprismaskinen-för-jag-har-genant-nog-glömt-bort-vem-det-var” till Lollo som löper perfekt på kanten, skär in framför sin försvarare och lika behärskat placerar den vid andra stolproten. Då har det gått 8 minuter. Ytterligare 6 minuter senare så spelas Amanda fri i rakt-framifrån-läge. Resultatet? Givetvis lågt och behärskat skott vid stolproten och 3-0.

Chanserna fortsätter avlösa varandra. Vi lockar upp Råtorp till mittplan och sedan vänder vi blixtsnabbt via mittfält ut till kantlöpare som lägger bollen inåt där någon oftast snappar upp den och kan löpa igenom eller dra på en ”Ragnarökare” från straffområdeslinjen. Med en 50%-ig utdelning så hade det nog kunnat bli något mål till.

Istället sticker värmländskorna upp, vi tappar markeringen och de får på ett skott från straffområdeslinjen som Hilda får en hand på, men den studsar snett utåt vänster till en fristående Råtorpska som får lägga in den vid första stolpen. 69 minuters spel tog det innan nollan sprack denna gång i Gothia. Av namnet att döma på målskytten, så misstänker jag också att det var Catharinas dotter som gjorde det... :-)

Målet taggar oss nog lite ytterligare för vi tar tag i taktpinnen igen, håller i boll, sätter passningarna till rätt adress och när syrran med gråblått pannband ersätter syrran med rött dito så sitter nästa pyts, nästan på en identisk genomlöpning som 2-0-målet. Emilia kommer i smaskigt läge och kan styra in bollen från nära håll. 4-1 blir därför halvtidsresultatet.

Vi gör lite byten i början på andra halvlek, men den stora skillnaden är nog snarare i det lag vi möter. Istället för en hög press får vi nu ett Råtorp som möter oss på halva plan, krymper ytorna och gör det svårt för oss att lägga de genomskärare som var så effektiva i första halvlek. I ett sådant läge skulle man nästan kunnat gå ner på en trebackslinje för att få ännu fler spelalternativ på mitten, men samtidigt hade det förmodligen blivit alldeles för trångt för att spela på Råtorps planhalva.

Matchbilden blir mer ett ställningskrig i andra halvlek. Råtorp är duktiga på att försvara sig och att ställa om till kontringar när tillfället kommer. Dock blir det aldrig någon riktigt farlig chans och vi har fortsatt mycket bollinnehav. Ett 5-1-mål dunkar vi också in. Wilma som, efter förkylning och halsont, nu börjar komma tillbaka och kunde i alla fall spela större delen av andra halvlek, kämpar sig fram till ett kanonläge vid Råtorpsmålets vänstra stolpe. Med en högervrist så sitter femman som en chokladpralin med kaffe efter en trerättersmeny. Klockrent, helt enkelt!

Vi kanske kunde ha snäppt upp tempo och spel ytterligare några hack i andra halvlek, men vi får inte skämma bort publiken för mycket. ”Målet är ingenting, vägen är allt”, som den briljante Robban Broberg en gång formulerade. 5 mål idag med 5 olika målskyttar och 9 mål igår med 5 olika målskyttar visar att vi har bredd i laget. Det hänger inte på enskilda individer, utan vi gör jobbet tillsammans.

Idag skulle jag särskilt vilja framhålla mittfältet med Wasse-Borken-Andborn-Amanda, som gör ett fantastiskt jobb i hjärtat av spelet. Men givetvis är hela laget värda en stående ovation, och i laget ingår ju givetvis den tolfte spelaren, alla ni som njöt i solskenet och stöttade från kanten. Det är gott att se och höra er också! Jag vet att det betyder mycket för tjejerna!

Norskor kvar imorgon i gruppspelet. Sovmorgon och därefter gemensam lunch på ComHem väntar innan vi ställer in GPS:en på Åkeredsvallen igen. ”La det swinge”...