Kom ketchup så går vi!

Kode IF – Hönö/Björkö 1-8

Maj i Sverige. Det kan vara alldeles, alldeles underbart med dryga 20 grader och en värmande sol, eller så kan det vara lite lätt duggregn och en svag, men lite småkylig vind, som idag. Årets första gräsmatch stod för dörren och uppladdningen inför den skulle kunna varit bättre för vår del. Med sammanlagt 9 spelare borta p.g.a. skador, sjukdomar eller andra förhinder så är det imponerande att vi över huvud taget lyckas ställa ett slagkraftigt lag på benen varje gång.

Till denna match har vi också en ny spelare från juniorlaget med – Lina Axelson. Tillsammans med tvillingsyrran Tova, samt Ebba och Julia så är de en Hjuviks-kvartett som både lyfter och bär vårt lag idag. Innan matchstart så tippar jag och fotskadade Fille slutresultat i matchen. Jag börjar lite modest med 2-1 för vår del, eftersom det har varit ett gångbart resultat de senaste två matcherna. Fille klämmer till med 4-1 (”Idag kommer målskyttet lossna!”) och då vågar jag höja budet till 5-1. Till Lotteriinspektionen vill jag bara säga att det inte var några pengar inblandade i bettingen, och tur var väl det...

Inledningen av matchen ser likadan ut som den vi har varit vana vid. Vi driver upp tempo, vi rullar boll och vi vinner tillbaka när vi tappar läderkulan. Avsluten kommer också, men tyvärr i lite fel lägen. Det är frilägen som sitter rakt på målvakten, det är långskott strax över eller utanför och det är lite feltajmade hörnor och instick. Men spelet finns där.

Samtidigt hotar Kode mycket i djupled. De vill vinna boll och snabbt vända upp på sina yttermittfältare och anfallare. Ett par gånger kommer de också nära och en av chanserna sätter de två meter över två meter ifrån mållinjen (det blir en vinkel på det skottet på 65,75 grader, om nu höjden på fotbollsmålet var 2,44 meter som föreskrivet – kan vara bra att veta om ni ska nationella prov i matte snart...). När vi ger dem ytterligare en chans i straffområdet från nära håll så sitter dock baklängesmålet cirka 15-20 minuter in i matchen.

Tyvärr känns nu spelet väldigt passivt. Vi väntar på boll, vi tar sällan för oss och vi slår bort många passningar. Det är lätt då att frustrationen sprider sig, men våra tjejer tar verkligen sig samman och visar att motgång härdar. Några minuter senare kommer så äntligen det förlösande första målet. Det är Frida som får tag i bollen några meter utanför straffområdet och behärskat lyfter den över målvakten i bortre burgaveln.

Och nu inträder det fenomen som många fans på diverse läktare runt om i vår värld, ledare på diverse trä-, plast- eller stålbänkar och spelare på gräs, grus, konstgräs och andra underlag, har bevittnat under mer än 100 års tid i det här fantastiska spelet fotboll. Det går ut på att en osynlig jätte tycks skaka sin gigantiska Heinz-flaska över planen och som på en given signal så går proppen ur och det spelförande laget blir dränkt i en bildlig ketchupblaffa som genererar mer avslappnat spel och till följd av det även bollar i mål.

I slutet på första halvlek så blir resultatet ytterligare två baljor – en hörna signerad Tilda och ett avslut som jag inte i skrivande stund kommer ihåg. Lägg därtill massor med chanser, bl.a. ett riktigt vackert anfall där Wilma sliter sig loss från sin bevakning, får en stickare, rundar sin ytterback, drar målvakten och ska lägga in den i öppet mål, men där kommer en ny försvarare glidande och räddar den i sista sekund - en riktigt bra aktion av Wilma som var värd ett bättre öde.

Halvtidssnacket handlar mest om att vara ännu mer aktiva i spelet – gå till bollen, använda kropp och inte låta deras mittfält få slå de långa bollarna på deras anfallare. Men det är också tydligt vad lite mål kan göra för lugnet, för andra halvlek är ren underhållning. Vi håller i boll, vi slår passning till rätt adress, vi kommer i fina löpningar och vi vinner tillbaka boll när vi tappar den. Det är en scenförändring som heter duga. Allt det som inte funkade första 20-25 minuterna, funkar nu som ett självspelande piano.

Kode är knappt på vår planhalva. De försöker ibland nå de spelare de har ställt på sniken, men bollarna kommer aldrig dit. De sugs istället in av våra mittfältare likt ett planktonstim i närheten av en blåval. Samtidigt blixtrar det åt andra hållet. Våra anfallare Wilma, Ebba, Tilda och Frida ger inte Kode-försvaret en lugn stund och bollarna börjar snart trilla in likt antalet ädelstenar i Victorias diadem på Nobelfesten...

Nu kommer jag som sagt inte ihåg alla mål, och vid ett av dem hade jag dessutom ryggen mot mål, men jag vet att vi denna dag har många olika målskyttar: Wilma, Frida, Tilda, Borgqvist, Ebba... har jag glömt någon? Dessutom är Lina en stortånagel från att få sätta dit ett mål i sin första match i Hönö/Björkö-tröjan. När tjejerna visar lite av vad de kan så finns det verkligen inget som kan stoppa dem – det var riktigt njutbart old fashion H/B-spel.

Femte segern för säsongen är bärgad och den överlägset mest målrika dessutom. Nu känns det som vi har fått den boost vi behöver för fortsättningen. En period på nästan en hel månad utan matcher kommer och den är välbehövlig för att vi förhoppningsvis ska kunna få tillbaka några skadade och sjuka spelare. Hela laget ska ha en STOR guldstjärna efter dagens match, men en extra stor eloge till Lina och Tova som överraskade oss alla med fantastiskt kantspel och en inställning som smittade av sig till hela laget. Tova spelade hela matchen och gjorde det fantastiskt bra på sin ytterback. När Lina äntrade plan så kom hon i fina löpningar in bakom sin ytterback och jobbade också tillbaka föredömligt.

Ebba, Wilma och Borgqvist är två andra unga stjärnskott som ska lyftas fram efter en sådan här match. Julia äger mittfältet i andra halvlek, vinner boll, löper mycket och kommer också i framstötningarna – ett klar lysande utropstecken i neon i varje match. Ebba tar nya steg på utvecklingstrappan och visar att hon har både hjärna, hjärta och teknik – dessutom med en massa spring i benen... Och Wilma är lika hungrig hon på att hitta in mellan ytterback och innerback och komma till kliniska avslut.

Förmodligen har vi ett av seriens yngsta lag, och unga lag behöver även sina ”mammor”. Det lugnet som Frida, Tilda, Vickan, Julle, Emelie, Liv och Hilda ger idag är då ovärderligt. Även när vi är en tunn trupp så lyckas vi med lagsammanhållning, positiv peppning och en grym inställning vända inledande motgångar - en grym styrka som vi ska ta med oss för fortsättningen.

Nu kommer alltså fyra veckor av uppladdning inför nästa (förmodade) seriefinal mot Torslanda. Vi lovar att göra allt för att komma så förberedda som möjligt till den matchen. Här har ni i alla fall en som längtar redan... ?

Återigen stort TACK för stöttning från läktaren och till alla som ingår i den tolfte spelaren (och då menar jag inte den vi hade på bänken idag...)!