Uno, kryssning, due...

Hönö/Björkö – Göteborgs FF 2-1

Kommer ni ihåg ”Uno, kryss, due”-sändningarna från italienska ligan i slutet på 90-talet? De upphörde samma år som de flesta tjejerna i Hönö/Björkö föddes. En annan Clagge med efternamn Åkesson, Lasse Kinch och Don Thomasso (Thomas Nordahl) gaggade om Tomas Brolins festande, Marcelo Salas indianfrisyr och gjorde pajig resejournalistik från någon vingård. Det som hände idag, c:a 18 år efter att TV3 tappade sändningsrättigheterna för italiensk fotboll till Canal Plus, hade vissa likheter med en italiensk cupfinal. Det var kamp, vilja och en ljuvligt förlösande upplösning.

Motståndarna, Göteborgs FF, var, liksom vi inför denna match, obesegrade och alltså var det en tidig seriefinal. Det känns som vi kommer spela fler sådana matcher under säsongen... Till matchen kom vi med flera tunga avbräck i form av skador på viktiga spelare, men hur det än ser ut på den fronten lyckas vi på något mirakulöst sätt ställa ett slagkraftigt lag på benen.

Idag börjar matchen riktigt bra spelmässigt. Första 15-20 minuterna äger vi på ett tydligt sätt. Vi börjar hitta det gamla Hönö/Björkö-spelet igen och slår precisa och förståndiga passningar. Tilda kommer redan efter några minuter i ett riktigt bra läge, och drar lite grann så där från höften som är just en Tilda-specialitet. Bollen går i stolpen, i ryggen på målvakten och...... inte in. Den dansar istället vidare på mållinjen och hinns upp av en GFF-försvarare.

Ändå kommer ledningsmålet lite som en blixt från klarblå himmel. Borgqvist får boll en bit utanför straffområdet tar några steg framåt och till höger och klipper till. Redan från början ser man att det är en sådan där ballistisk målsökande långdistansrobot som kommer att leta sig över GFF-målvakten och in mellan händer och ribba. Och visst gör den det. 1-0 och rätt så gött.

Som så många andra gånger i år så tappar vi dock lite av spelet när vi gjort ledningsmålet. Passningarna är inte riktigt lika distinkta, vi möter inte riktigt boll, utan låter blåröda spelare komma emellan och sno den framför näsan på oss och vi kommunicerar inte alltid klockrent när vi stöter, när vi faller, när vi vill ha boll och när vi löper. GFF har några fasta situationer som är halvfarliga och smiter utanför Hildas stolpar. Dessutom har hon en riktigt svettig räddning c:a 35 minuter in i första halvlek när vi tappar markeringen igen p.g.a. en miss i kommunikationen och en GFF-anfallare kommer i friläge. Hilda kommer ut, sträcker ut och räddar bollen ut till hörna. Viktigt, väldigt och vackert!

Dock ska sägas att vi har ett större övertag spelmässigt och spelar oss fram till fler chanser än motståndarna. Tyvärr tar vi dock inte alltid rätt beslut i de avgörande lägena, utan slår svåra passningar när vi ska skjuta, eller skjuter från omöjliga lägen när vi istället skulle söka ett instick. Tjejerna påpekar i halvtid att vi måste försöka spela via mitten, även om vi riskerar att slå bort passningen och inte alltid söka den avgörande bollen längs med kanten.

Ut till andra halvlek kommer vi med ny energi och orden ringande i öronen: ”Släpper vi inte in något mål nu så vinner vi”. Vad händer då tror ni? Jo lika säkert som att en enbent anka simmar i cirklar, en orm inte har armhålor och att man inte ska kasta pil i kuvös, så kommer ett kvitteringsmål. Tyvärr ger vi bort den chansen också genom att direkt på avspark spela oss bakåt till backlinjen, blir pressade och GFF skakar fram en hörna. På den kommer ett rödblått huvud först på bollen och den sitter otagbart i bortre burgaveln.

Efter den starten på andra halvlek så ser spelet till och med ännu lite mer tveksamt ut. Vi varvar fina prestationer genom att spela oss upp i grymma lägen, med att slå förvånansvärt felslagna felpass. Genomgående är vi dock det spelförande laget och vi kommer till några riktigt fina lägen. Vi har en riktigt fin dubbelchans när vi sågar oss igenom motståndarlaget, Frida kommer på en perfekt löpning och får ett instick där hon kan löpa rakt mot mål. Egentligen gör hon allt rätt, tar ett steg ut till höger, men tyvärr för vår del så parerar GFF-målvakten skottet. Bollen trillar ut till Wilma som försöker placera den högt, för att passera GFF-försvarare som nu parkerat sig i mål, men tyvärr smiter bollen över ribban.

Resterande del av halvleken är en enda lång press mot GFF-målet och en nervös väntan. Motståndarna får några fasta situationer som alltid är farliga, men vi har också ett par frisparkar och hörnor som mycket väl kunde resulterat. Så till slut kommer det förlösande och ack så rättvisa vinstmålet. Nu kommer jag inte riktigt ihåg upprinnelsen till det hela, men slutfasen vet jag består av ett skott som GFF-målvakten lyckas parera. Där dyker sedan Frida upp och bollen går i en ny förlösande båge över målisen in i burgaveln. Ljuuuuvligt!

14 minuter kvar och det är lätt att ge order om att lägga sig på försvar, men tjejerna vill mer och det blir aldrig riktigt nervigt. Vi trycker fast bollen på offensiv planhalva och kommer flera gånger in i straffområdet i farliga lägen. Denna gång stannar det dock vid två mål, men med hjälp av dem tre nya poäng på kontot. Som vi sa till varandra efteråt så är det ett fantastiskt styrkebesked att även när inte spelet stämmer till 100 procent så lyckas vi vinna matcherna med vilja, kamp och en hel del teknik.

Nu väntar en ny go träningsvecka och därefter match mot Kode på bortaplan på söndag. Det blir första gräsmatchen för säsongen och vi hoppas att vi kommer gå in i den drabbingen med ytterligare lite råg i ryggen. TACK alla fans för gott stöd på läktaren! Vi kunde även upptäcka en och annan gammal H/B:are runt arenan idag! Kul att ni var där! ?

Allez le blanc!

Claes Sandros