Första chansen på hemmaplan

Lördagkväll i februari-mars brukar betyda taco-mys, lite snacks av valfri typ och ett frossande i Mello-hysteri. 4 mars 2017 är inte bara födelsedagen för en av H/B-stjärnorna, Palmen, men också en dag när Mellons Andra Chansen gick av stapeln i Linköping. För H/B var det istället Första Chansen på hemmaplan för säsongen.

På ett alldeles förväntat småkyligt och gråmulet Hönö Arena ställde tjejerna upp för grupp- och individuella foton med våra sponsorloggor i bakgrunden. Jämfört med första matchen mot Häcken fick vi lite extra tid för ombyte, taktikgenomgång och uppvärmning. En stressad domare ville dock blåsa igång matchen så snabbt som möjligt för att hinna in till sin nästa hålltid inne i stan.

Laguppställningen innehöll spelare med några skavanker och dessutom fick domaren för sig precis innan startsignalen att tjejerna inte kunde tejpa sina örhängen, utan var tvungen att ta av dem. Febril aktivitet vid bänken som gränsade till kirurgi med diverse trubbiga instrument vidtog. Till slut kunde ändå matchen komma igång. Första halvleken speglas väl ganska väl av att vi har mycket boll både på egen planhalva och motståndarens, mest det senare faktiskt. Men en viss otydlighet och osäkerhet i den sista avgörande passningen gör att vi inte riktigt "dödar" anfallen.

Samtidigt är Mölnlycke, som jag har glömt att säga var dagens motståndare, väldigt duktiga på att vända spelet när de får chansen. Vi ligger ibland lite för långt ifrån dem i markeringen när vi tappar boll och med ett par duktiga centrala mittfältare och kantlöpare så kommer de i hotande kontringar ett par gånger under första halvlek. De första skotten avvärjer Hilda stensäkert och plockar in dem i skopa eller nere vid fötterna på anfallarna. Men längre fram i halvleken har Mölnlycke ett par farliga skott, ett i kryssribban och ett i stolpe, som skulle kunna resulterat i ett tidigt underläge.

Vi har också flera farliga chanser, men i det avgörande läget gör vi en del felaktiga val och tar skottet för långt ut, inte alls eller träffar helt enkelt inte rent. Spelet finns där iaf och vi rullar boll riktigt, riktigt fint. Samtidigt jobbar vår mittfältsdiamant riktigt bra i bollerövringen. The Three Julias (visste ni förresten att Julia betyder ”ungdomlig” och ”ståtlig”, en power-tjej helt enkelt... :-) ) tillsammans med Tilda och Frida bildar ett ogenomträngligt minfält, som, om en motståndare luras in där, strax fångar upp bollen...

0-0 i halvtid var kanske inte helt rättvisande för matchbilden. Det borde vara något mål åt vardera hållet och med grön-röd-färgade glasögon så känns det som flertalet mål i så fall borde ha tillfallit oss. Men i halvlek pratade vi om att bli mer bestämda i mottagning och leverans, att visa tydligare vart vi ville ha bollen och hur löpningarna skulle komma.

Allt eftersom andra halvleken led så kommer också fler och fler chanser. Även om vi hade ett gäng avbytare från början så blir de nu allt färre. Agnes kliver av ganska tidigt i första halvlek med värk i knät. Frida kommer mot slutet av halvleken med ont i höften, och försöker lite till i andra innan hon får kliva av helt och hållet. Lägg därtill några som har ytterligare några skavanker och sviter efter förkylningar så blev det tungt för de som var på plan. Sanningen att säga hade dock våra motståndare samma problem.

10-15 minuter in i andra halvlek börjar så målen trilla in. Ettan kommer via ett kombinationsspel som landar hos Tilda mitt i straffområdet som kan stänka in den högt upp i målvaktens vänstra kryss. Tvåan kommer på ett inspel från Frida på vänsterkanten, som Tilda tar emot, vänder bort sin försvarare och placerar behärskat långt nere vid stolpen från nära håll. Trean kommer på ett inlägg från höger som Tilda når precis och spelar längs med målområdeslinjen där Borgqvist dyker upp och får träff på bollen. Skottet lyckas inte Mölnlycke-målvakten hålla och 3-0 är ett faktum.

Dessförinnan har Mölnlycke dykt upp i en kontring igen och en storspelande Hilda går ut, skär av vinkeln och gör en mäktig fotparad – ”FUTSAL!”. På ett anfall lite senare så tappar vi dock lite markering i straffområdet och råkar trampa/fälla en av Mölnlycke-tjejerna. Straff! Nu vidtar ett skådespel som jag inte tror att jag sett någon gång på en seniormatch. Domaren vill instruera hur en straff ska slås och var man ska stå som motståndare/medspelare när straffen går. 1,5-2 minuter tar det hela, men när straffen till slut är slagen så blir resultatet 3-1 – den sitter otagbart nere till höger hos Hilda.

Innan matchen är slut har vi lyckats med ytterligare en anfallskombination där Andborn hittar in med ett instick centralt till Tilda som löper sig fri och behärskat sätter fyran. Totalt sett är det absolut ingen match att skämmas för. Försvarsspelet sitter på det hela som en smäck. Liv och Fille är generaler i backlinjen och Fille tar allt som kommer i luften såväl i uppspel som på hörnor och frisparkar. Mäktigt!

Mittfältet har jag redan berömt. Kanske var det lite stora avstånd mellan lagdelarna i första halvlek, men i andra rättar vi till det och kommer närmare våra motståndare. Och framåt skulle jag tro att vi har en anfallslinje som jag tror få motståndare i division 4 kan slå – Tilda, Wilma och Frida. Med lite färre offside-avblåsningar med moms så hade vi nog kunnat få några frilägen och mål till. Lägg därtill fyra tjejer från Hönö/Hjuvik – Julia, Linnea, Matilda och Agnes, som gör riktigt härliga insatser. Hela laget visar på strålande inställning och ett lovande spel.

Nu väntar en vecka utan match, men med några goa träningar när vi ska nöta ännu mer anfall och avslut. Det är där den största utvecklingspotentialen ligger. Passnings- och försvarsspelet ligger redan på en hög nivå. TACK alla som kom och frös vid sidlinjen. Ert stöd betyder mycket!