Cirkeln är sluten

Hönö/Björkö - Qviding FIF 5-1

Så här när serien börjar lida mot sitt slut så blir man lite nostalgisk och letar sig tillbaka i arkiven. Vår första gemensamma seriematch under Hönö/Björkö-flagg spelades 22 augusti 2011 kl. 19:00 på Kviberg 15 mot just Qviding FIF. Matchen slutade 4-0 till oss, efter mål av Tilda, Elinjoh och Fille. I stort sett samma trupp som var med då fanns på laguppställning i denna match. Då var det en sne, gropig gräsplan på Kviberg som var underlaget. Idag var det en rak, men något ojämn gräsplan med lite halvsnea mål, som gav förutsättningarna.

Drygt 3 år och 4 seriesegrar senare så står vi alltså här - 3 ledare (för dagen förklädda till Mourinho, Hamrén och Guardiola i våra stilrena svarta kostymer med snyggskjortan under) och 14 tjejer (+2 supportande tjejer som inte kunde vara med idag), som kämpat tillsammans i med- och motgång (mest det förstnämnda) för att spela sista seriematchen som flicklag. Lite vemodigt, men samtidigt en ganska go känsla.

Lite skavanker på truppen, precis som det ska vara i slutet på en säsong. Utmaningen denna gång bestod i att behålla skärpan trots att seriesegern redan är bärgad och trots att ledarna tycks vara helt oseriösa. Att spelet ska befinna sig mest på Qvidings planhalva denna dag är tydligt från början. Spelmässigt gör vi, som Janne säger i halvtid, vår bästa match någonsin på Björkös gräs. Int' ska vi lova för mycke', men kanske var det den sista matchen som de här tjejerna spelar på en naturgräsplan. När t.o.m. Dam-VM går på konstgräs, så kan man ju börja fundera...

Med vårt patenterade mittfältslås "Mamsell Julie et Mamsell Julie" och våra kantlöpare (Fille, Torger, Stella och senare Johanna) tillsammans med anfallstrion Tilda, Elinjoh och Lisa så driver vi upp ett tempo som de vinröda tjejerna inte riktigt hinner med i. Bakåt avväpnar firma Karlsson, Olsson, Ståhl, Sandros och Hultsbo alla anfall som letar sig över mittlinjen. Så spelmässigt är vi där, men avsluten vill inte sitta. Vi har förvånansvärt många avslut utanför eller över bollfångaren bakom målisen i Qviding. Men bättre det än att höra Janne sucka: "Inte mitt på målvakten!".

Vi har en period i första halvlek när vi går ner oss i spelet också. Vi är inte tillräckligt hungriga, utan "komsi-komsi"-lockar bollen istället för att gå in i närkamperna. Vi söker oss in i plan när ytorna finns på kanterna. Det är först mot slutet av halvleken som målen börjar komma. Första målet är ett kombinationsspel som når ut på vänsterkanten. Inspelet kommer 4-5 meter framför mål där Lisa (som precis bytt kant med Elinjoh) stormar förbi sin försvarare och får en fot på bollen. Ett-noll genom ett riktigt bra anfall. Andra målet kommer strax därefter när Elinjoh snappar upp en snespark från målvakten och lobbar den kyligt över henne, så att den studsar i slow-motion över mållinjen, precis lagom avvägt (nästan en kopia på målet mot Åsa i torsdags by-the-way).

Halvtidsvila och vi frågar tjejerna om det är lite grinigt och gnälligt på plan idag, och får ett hejdundrande "JAAAAA!!!" som svar tillbaka. Några har inte käkat ordentlig frukost och blir matade av mamma Lysell som kommer med pastapiroger på papptallrik. Några har nog sovit dåligt (kolla gärna därhemma under madrasserna efter ärtor) och några har nog vaknat på vänstersidan istället för på högersidan (och det är inget bra tecken, eller hur Janne...? ;-) ). Vi försöker åtgärda det genom lite peppning och uppmana tjejerna att göra detsamma på plan.

Andra halvlek blir faktiskt ett litet lyft. Trean kommer till efter en hörna som Lisa sätter en perfekt "fläskepanna" på. Målvakten reflexräddar, men returen landar framför Lisas fötter och hon trycker upp den i nättaket istället. Kraftmål. Efter det kommer visserligen en "lycka-till-boll" från en Qviding-mittfältare som går fram till en lila anfallare som gör en riktig homerun-löpning där våra tjejer står lite och sover och inte tycker att det är riktigt lönt att jaga hem. Hilda kommer perfekt på utrusningen mot deras wide-receiver, men Qviding-tjejen är kylig och rullar in den i bortre burgaveln. Första insläppta målet på över 320 minuter är ett faktum.

Efter det får de inte så många fler chanser och vi går upp i aktivare och farligare framstötar som resulterar i ytterligare två mål genom Andborn och Tilda. Femettan sätter därmed punkt för årets serieframfart. Tyvärr lyckas vi inte genomföra en sista kupp. Planen var att släppa in Julia Olsson och Hulda Sandros (6 respektive 5 år) de sista minuterna dels som en kul grej, men också som en symbolisk gest att nu är det dags för nya gäng inom Hönö och Björkö att ta över i flickfotbollen. Det grusades dock och orsaken var nog en kombination av att trotsåldern har nått sitt crescendo för de här unga damerna och att det blev för många blickar som riktades mot dem samtidigt. Vi får jobba upp den mentala biten hos dem de närmsta 10 åren...

Efterspelet till matchen består av buckla, fyra Pommac-flaskor (en för varje serieseger sedan starten), lagbild, pizza-kalas och guldhattar! Tack alla föräldrar och Björkö-bor som kom och stöttade och hyllade oss idag. Vi kanske inte bjöd på någon direkt champagne-fotboll, men det räcker gott för att förtjäna att bli dränkt i Pommac!

Cirkeln är sluten, men som den gamle käcke cigarr-puffaren Winston Churchill en gång sa: "Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."