Liberté, égalité, fraternité

Hönö/Björkö - Austin Powers.... förlåt Austin Lonestars 1-1

Dagen för stormningen av Bastiljen firade vi Frankrikes nationaldag med att möta amerikanskor på Slätta Damm. Vi hade masat oss upp i ottan för att väcka kroppen ordentligt och vara riktigt taggade. Väl framme så meddelades det att spelschemat skulle bli försenat, eftersom det var problem med transporterna i hela Gothia-infrastrukturen. Vi passade på att ålderskontrollera oss, men de killarna som skötte det verkade också hyfsat yrvakna och det krävdes flera vändor med diskussioner för att konstatera att vi var på banan med det administrativa.

Redan på uppvärmningen märktes det att Texas-flickorna var tekniska och fokuserade på uppgiften. De drog också tidigt i matchen upp ett högt tempo som vi inte riktigt var beredda på. Första 10 minuterna så var det faktiskt de som ägde bollen, spelet och planen. Vi kom inte alls igång med vårt bollrull som vi har sett i de senaste träningsmatcherna. Anledningarna till det är säkert flera, men nummer 1 var säkert att vi kände oss lite för självsäkra och inte gick in till 100% i situationerna. Nummer 2 skulle jag säga var amerikanskornas attityd och inställning från start. Vi tittade boll, de var aktiva. Vi väntade på passningar, de mötte boll. Vi höll boll stillastående, de tog med sig den med fart. Vi slog 2-meterspass i sidled, de jobbade i djupled. Vi hamnade djupt ned i plan, de satte press på våra kanter.

Sammantaget var de inte alls bättre fotbollsspelare än oss, men inställning och vilja gör VÄLDIGT mycket på en fotbollsplan. På toppen av det hade vi dessutom en domare som blåste för precis ALLT. Inga, och då menar jag INGA, närkamper tilläts överhuvudtaget. Det var i och för sig hyfsat lika åt båda håll, men eftersom vi försökte ta oss in i matchen med lite mer fysiskt spel, så drabbade Mr Whistleblower oss extra hårt. Matchen blåstes sönder och det blev ständiga frisparkar. På en av dem tar Austin Lonestars också ledningen med ett skott som sitter strax under ribban. Inte mycket för Hilda att göra på den.

Efter att den första anstormningen lagt sig så jobbar vi oss ändå in i matchen sakta men säkert. Vi lyckas nypa fast bollen på deras planhalva några gånger och kommer till avslut som borde resulterat. Vi konstaterar ganska tidigt att de satt en utespelare i mål (västen avslöjade det), som stod på hälarna och inte agerade som en målvakt borde. Ordern lydde: SKJUT! och visst försökte vi, men oftast var deras backar följsamma och laget välorganiserat så skotten fastnade på ett smalben eller togs i fel läge.

I boxen tog vi ofta fel beslut, passade när vi skulle skjuta och sköt när någon annan stod i bättre läge. Frustrationen började krypa på när målchanser och spel låste sig, men i halvtid pratade vi om att vi måste bli mycket mer aktiva på plan. I andra halvlek kommer vi också ut och tar över taktpinnen ordentligt. Mannen i gult fortsätter att öva marseljäsen med sin visselpipa, och det gör att spelet också rycks sönder. Tilda får bollen i närkamp i straffområdet och när man precis väntar på att domaren ska blåsa igen eftersom båda spelarna trillar, så gör han underligt nog inte det. Bollen studsar fram till Maja som pangar på med sin vänster och den förlösande kvitteringen sitter där!

Efter vårt mål så tar vi över mer och mer. Amerikanskorna anförda av sin Messi-liknande nummer 10 (både till längd och spelsätt) kommer dock i några farliga framstötar. Sista 5-10 minuterna blir det inte mycket ordnat spel, utan mest insparkar och inkast. Vi får dock en chans när det är bara ett par minuter kvar, en frispark från vänster som Tilda lyfter in. Vi har flera starka nickspelare i straffområdet och en av dem får huvudet på bollen som går i nät, men givetvis har domaren blåst för frispark till de Ensamma Stjärnorna, eftersom det blev lite kamp om bollen...

Matchen slutar oavgjort och med ett litet jaha... Vi känner att vi både hade kunnat vinna och att det kunde ha gått käpprätt åt skogen också om vi inte hade lyft oss och kämpat oss tillbaka in i matchen. Efter lite lunch och vila ser vi nu fram mot nya äventyr imorgon. Skånes polkagrisar, Höllviken, står för motståndet och vi vill ha revansch för dagens insats. Herr Spökskrivare är oturligt nog inte med imorgon, så hoppet står till goda minnesbilder från övriga ledarkollegor, alternativt ett fungerande livestream-abonnemang för att det ska bli ett ref imorrn också... Gonatt!

P.S. På fotot ser ni själva sinnebilden för Frihet, Jämlikhet och Systerskap - en delad poäng på en grön plan!