PANG! Och då var Futsal-DM igång...

Hönö/Björkö - Lerums IS 7 - 0
Hönö/Björkö - Kärra KIF 2 - 0

Dagen efter årets gala så var det dags att dra av sig galaklänningen och hoppa i fotbollsdräkten igen. Vi kom till start med 8 friska och pigga tjejer (Hilda, Julle, Andborn, Ida, Elinjoh, Johanna, Tilda och Vickan) som var sugna på att köra lite Lundbystrands-futsal, som vi brukar göra i december varje år. Den här årstiden så gläder vi oss särskilt åt att slippa stå i snålblåst och minusgrader vid en konstgräsplan.

Första matchen mot de lila tjejerna från Lerum börjar som det brukar när vi spelar futsal. Full fart framåt och klappeti-klapp-spel. Lerumstjejerna får slita hårt i boxen och deras målvakt får det svettigt ett tag i första halvlek. Under några minuter trillar målen in på löpande band och det står 4-0 i halvtid (tror jag? - till och med domaren hade svårt att hålla räkningen till slut). Tjejerna är ändå inte riktigt nöjda med spelet. Snabbare, högre och hårdare är ledorden inför andra halvlek.

Vi säger åt tjejerna att andas med alla organen i kroppen (jo, det går faktiskt!) istället för bara övre delen av luftstrupen. Det senare prövade de nämligen hela första halvlek med resultatet att ett gäng tjejer blev illamående och snabbt trötta. Tänk att man ska behöva lära snart 15-åriga tjejer att andas...

Andra halvlek fortsätter med högt bolltempo. Tyvärr kommer vi inte till lika många bra avslut, eftersom Lerum ligger ganska centralt och gör det trångt. Bollinnehavet är dock vårt, även om Hilda gör ett par riktigt snygga räddningar - en där vi tror att hon slagit upp sin armbågsskada igen, men hon repar sig. Det är SÅÅÅ gött att ha en säker sista utpost!

När domaren blåser för sista gången i den här matchen har 3 nya bollar trillat in och största segern i årets Futsal-DM för 99-tjejer är ett faktum. ÄNDÅ så är inte tjejerna nöjda. Vissa surar för att de gjort ett par felpass, andra för att de missar målchanser. Som jag hörde en välkänd förälder säga: Sketongar - att de aldrig kan vara nöjda!

Inför matchen mot Kärra laddar tjejerna med Skyr, Yoggi och energy bars. Här blir det en helt annan match. Kärra har en långtkastande målvakt i laget som hivar iväg bollen likt Ricky Bruch i sin glans dagar. Resultatet blir att föräldrapubliken längs ena långsidan ser mer ut att sitta på centercourten på Roland Garros än i en sporthall i Lundbystrand. Jag väntar nästan på att domaren när som helst ska förkunna "Advantage Hono Bjorko". Anna räknade till 12 sådana slungbollar som bara gick ut till ingenstans, och det stämmer säkert.

Då säger det sig självt att det inte blev mycket till spel. Några snygga kombinationer fick vi dock se, men eftersom avsluten kommer rakt framifrån och eftersom Kärras målis inte bara är duktig på att slunga bollar, utan även på att rädda dem så blir det svårt att få in bolluslingen. Ettan kommer dock på ett avslut mot utrusande målvakten, bollen studsar dock ut på en hemrusande Kärra-försvarare och rullar retfullt in i mål. Tvåan kommer på ett kanonskott från Tilda som sitter rakt upp i krysset, men där är jag skymd av domarna och kan därför inte sätta min högra hand på att det stämmer.

Domarna, ja... De spelar en huvudroll i matchen. De dömer ut vår boll som vi har med oss, som varande en utomhusboll trots att det står "INDOOR" med stora bokstäver. De hittar frisparkar mot oss där alla, inklusive Kärra, blir förvånade att frisparken går åt det hållet. Det blir förvirring när domaren verkar visa ut Vickan av någon anledning. Efter någon halvminuts palaver (jag höll mig VÄLDIGT lugn ska jag säga - och gjorde mig inte förtjänt av gårdagens gala-pris i det läget!) så visar det sig inte stämma.

Så på det stora hela blir det en sönderryckt match som vi vinner med 2-0. Punkt, finito...

TACK för premiären i futsal-DM, tjejer och föräldrar. Nu laddar vi för fortsättningen. Hela vägen in i kaklet innan julskinkan ska griljeras och skivas!