Raffeliruff i Kalles

Även om Johnny på ett alldeles förträffligt sätt hållit er alla uppdaterade genom bloggandet på denna sida, så vill jag ändå ha min terapimonolog för att "rensa systemet" efter Kalles. Det är många intryck efter en långhelg som denna, och allt är inte helt enkelt att sortera in i rätt fack, men jag ska försöka.

Jag vill börja med att konstatera att jag är fruktansvärt privilegierad att få umgås med de här tjejerna och mina ledarkollegor. Tjejerna har skött sig alldeles utmärkt både på och vid sidan av plan. Visst har det varit en del bus och även en del heta känslor på plan, men det hör till spelet och är en del av läroprocessen.

I stället för att sluta med ett TACK så börjar jag med det den här gången. Ett stort TACK till Maria Lysell, Mariana Wiseman och Maria Alsvik för att ni delade på sysslan att stötta tjejerna på förläggningen och agera lagmammor. Ni skötte uppgiften alldeles utmärkt. Hoppas ni kände vår och tjejernas uppskattning och att vår lilla present kommer fylla sin funktion under mysiga sommarkvällar. Som ni såg på tavlan (Lysell-Maria kanske missade det...) i klassrummet så har ni fått en plats i laget som "släpande bänkvärmare" (SBV)...

Ett fantastiskt stort TACK också till våra lån från tre olika lag - målvakts-Hilda från Öckerös 99/00:or, Ammie från Öckerös 98:or och Clara från Hönös 00:or. Alla kom ni oerhört bra in i laget från dag 1 och gjorde storstilade insatser på plan och mellan matcherna som lagspelare! Hildas svettiga räddningar i straffdrama och på frilägen i de sista matcherna sitter fortfarande kvar på näthinnan. En fantastiskt go tjej med en oräddhet och vilja som kan försätta berg! Clara som sprintade förbi sina backar, speciellt i de första matcherna, likt en panter på jakt och visade sin målfarlighet. Och Ammie, som använde sin snabbhet och kampvilja för att passera motståndare och sin stämma och sitt temperament för att driva på tjejerna i alla lägen.

TACK också till alla föräldrar som följde med till Smögen/Kungshamn och stöttade tjejerna vid planer, i regn och sol, och med allt annat som tillhör en övernattningscup. När man ser hur vissa andra föräldragrupper beter sig (mer om det nedan) så känner jag att man även är lycklig lottad på det området. Ni är också väldigt viktiga - både i med- och motgång!

Matcherna har Johnny redan sammanfattat på ett utmärkt sätt och efter 4 dagar av spel är det nästintill omöjligt att skilja dem från varandra. Risken är att man blandar ihop de olika situationerna så att man blir kallad historierevisionist hädanefter, så istället så nöjer jag mig med en resumé och listning av positiva och negativa intryck. Eftersom jag nu har kvittrat några TACK så övergår jag i moll för att sluta i dur, likt en ouvertyr till någon tragikomisk operett.

Det första dystra intrycket som hänger kvar är givetvis påverkan från onsdagens och lördagens väder på planen - den himla vallen. På onsdagen var ju planen ändå spelbar, men på lördagen var det mer gyttjebrottning än något annat. Det gynnade verkligen inte vårt spel som vi briljerat med i två dagar innan slutspelet. Istället blev det kamp, riv och slit. Teknik var inget som premierades.

Negativa intryckett nummer två sätter jag med en Post-It-lapp på domaren i semifinalen. För det mesta brukar jag godta felaktiga domslut (alla har rätt att göra fel), men den här gången är det svårt. Det är kanske inte så mycket en känga till den 17-åriga (?) grabb som dömde vår match, utan mer till arrangören som inte har mer erfarna/utbildade domare i en semifinal i ett A-slutspel för 14-åriga tjejer. Att inte följa med i ett anfall längre än till mittpunkten är en "dödssynd" som domare, och tempot var inte SÅ högt att han i detta fall skulle ha svårt att hänga med. Om han rört på sig hade han kunnat se att bollen klart och tydligt var inne, som också motståndarmålvakten sportsligt erkände. Det hade betytt 1-0 till oss och en helt annan matchbild i semifinalen.

Tredje tummen ner gör vi för föräldrarna i Kvibille/Getinge. Tidigare har jag bara positiva erfarenheter av hallänningar (är ju själv gift med en...), men nu börjar jag nästan omvärdera. Själv upplevde jag inget av det under match, men det som berättades för mig av de som befann sig i närheten är riktigt hårresande. Att uppmana sina tjejer att skada våra spelare är snudd på brottsligt. När de sedan hånar tjejer och föräldrar när vi åker ur semifinalen tyder på en mycket dålig förståelse för vad idrott handlar om. BEDRÖVLIGT är bara förnamnet!

Den fjärde saken som sög i denna turnering var alla skador och krämpor - både fysiska och mentala. Tyvärr får vi göra alldeles för många omkastningar i laget under lördagens slutspel för att riktigt orka. De fysiska skadorna är kanske svåra att göra något åt (mer än att vara än mer noga med den förebyggande träningen), men de mentala bitarna kan vi träna på desto mer. När det går tungt och det mesta går emot (planens beskaffenhet, domare, kommentarer från sidan av plan) är det många känslor som bubblar, men då är det viktigt att vända de till kraft utåt istället för inåt. Det enda sättet att träna på det är att spela tuffa matcher. För oss brukar det mesta flyta på. Viktigt är då att vi "utsätter oss" för det och sedan lär oss av erfarenheterna.

Nu vill jag inte deppa mer, utan snarare snacka om det positiva! Det är bara att konstatera! Gruppspelet var en ren uppvisning! Så länge planerna tillät ett vackert passningsspel så dominerade vi! Jag har inte sett tjejerna spela så vacker fotboll på mycket länge. ALDRIG, om jag skall vara exakt! Och det är inte bara jag som säger det. Tjejerna fick så oändligt mycket beröm av motståndare, publik, domare och övriga funktionärer. Vi har berättat för dem vad som har sagts och det är bara att hoppas att ALLA suger åt sig.

Inget annat F14-lag i turneringen gjorde fler mål än vi, och dessutom var det vi tillsammans med Jitex som lyckades hålla nollan i gruppspelet. Inför slutspelet stod det klart att det skulle stå mellan oss, Fortuna FF och Jitex. Synd att vi då inte kunde få de riktiga förutsättningar att avgöra det på ett rättvist sätt. Men jag vill ändå med några rader gratulera Fortuna och Jitex till finalplatsen och Jitex till segern! Ni gjorde det kanonbra - inget snack om saken! Vem vet - vi kanske möts igen? Gothia ligger ju kring hörnet...

Nu är det bara att ladda om. Under den här turneringen är det många spelare som har tagit flera steg framåt i sin utveckling. Det är alltid vanskligt att framhålla enskilda spelare, men jag vill lista några korta minnen som etsat sig fast: Alexandras viljemål i första matchen, Torgers kanonskott i krysset, Claras genomlöpningar i 2:a och 3:e gruppmatchen, Hildas svettiga utrusningar i slutspelet och tjejernas avgörande straffar i kvarten.

Känslostormen (både glädje och sorg) är över för denna gång. Nu laddar vi om för nya mål! Vila från träning i några dagar och sedan kör vi gång igen i helgen! Hönö/Björkö 4-ever! <3