"Den underbara natten"...

... är ett stycke svensk budgetpolitisk historia, som ingen tonårig tjej vid sina sinnens fulla bruk skulle ens ha en tanke på att intressera sig för. Men just idag passar den rubriken alldeles utmärkt på våra tjejers bedrift i Holmalunds Tjejcup - en stor cup med drygt 20 lag från hela västra Sverige. Den spelas med futsal-regler på en filtmatta, men bortsett från det pressade tidsschemat så är det på det hela taget en riktigt trevlig cup.

Regerande mästare som vi är så gick vi in i cupen med stor lust och glädje - ledordet för dagen. Till stor del var det ett nytt lag sedan Crawford som vi hade ställt på benen. Med på resan var också Elinjho och Vickan, som stöttade från supporterplats. TACK tjejer!

Första matchen började minst sagt trevande. Alingsås KIK som vi mötte kom igång bra och det syntes att de var vana vid underlaget och vi var det inte. Tempomässigt stod vi och såsade med bollen där de kom i genomspringningar ett par gånger som dessutom resulterade i mål två gånger om. Där och då vaknar vi till igen. Fille gör en halv-Zlatan i bortre burgaveln, Alingsås utökar till 1-3, men de sista 3 minutrarna kommer vi igen, reducerar och kvitterar och har bud på segermål också. Spelet börjar stämma allt bättre ju längre matchen led.

Vid den här sena timman kan jag omöjligt komma ihåg hur alla mål föll och vem som gjorde dem. Vet bara att ju längre gruppspelet led, desto mer kom vi in i spelet. Tjejerna sliter också något kopiöst för varandra - och då menar jag hela laget. Ivars och Stella gör ett par snygga löpningar som resulterar i enkla mål. Yttrarna jobbar upp och ner längs kanterna i ett frenetiskt tempo.

Backarna säkrar och när en går fram i attack så kommer understödet direkt. Tilda och Alex gör sina cirkuskonster där fram med bravur. Och TAMI, Tami, Tami, Tami - denna tappra lejoninna. Hon har ont i höft sedan tidigare. Hon får (inte ännu, men så småningom) ont i knä i en kollision framför mål och är efter vissa matcher riktigt plågad. Men hon vill och hon orkar för lagets skull bita ihop turneringen igenom. En riktigt stor eloge till vår kämpe i målet och givetvis till alla övriga tjejer.

Efter första matchen som slutar oavgjort kommer som sagt spelet igång. Vi får se riktigt snygga framspelningar, snabba spelvändningar och en stilstudie i effektivt passningsspel och kliniska avslut. Segrarna faller in som smultron på ett grässtrå i juni (usch det där skulle jag aldrig påmint om nu...).

I kvarten ställs vi mot Kinnahults IF. Det blir en riktigt tuff match ska det visa sig. Visserligen har vi (för vilken opartisk betraktare som helst med rödgrönt hjärta) övertaget i matchen och bränner chanser som vi kanske borde satt. Ledningen tar vi dock på ett riktigt skönt sätt (så skriver jag bara för att jag inte har en aning om hur det gick till - det är en lagom sliten klyscha...). Innan Hesa Fredrik i Alingsås har brölat så har dock de gröna tjejerna kvitterat (av någon anledning har vi svårt med gröna lag...).

Förlängning 2 mot 2 med målvakt. Nervtrådarna har då krupit ur skinnet och lagt sig som en ljusslinga i advent utanpå kroppen... Andborn och Tilda får uppdraget de första minuterna att försöka panga in vinstmålet, och en dryg minut in på förlängningen så tror vi att det är klart. Skottet sitter stenhårt ribba och in... nej... domaren viftar avvärjande med armarna som en äggsjuk fiskmås. På det igen. I nästa anfall kommer så det förlösande, så härliga och så sanslöst rättvisa vinstmålet. Genom en tici-taca-kombination sitter bollen på läppen (det är bara ett talesätt gott folk, ingen risk för botox-substitut) hos Andborn, som kyligt rundar målvakten och rullar in bollen behärskat. Vi är i SEMI!

Där ställs vi mot en ny bekantskap Herrljunga/Frisco - tjejer som ser stora, tekniska och snabba ut. Ingen rädder för knallar här, utan på det igen... Kommer inte ihåg hur målen föll, men spännande var det. Vi fortsätter ett steg ytterligare upp på trappan av effektivt och snyggt spel. Det enda jag vet är att slutresultatet till slut skrevs 3-2. Och vi är i final. Vet bara att jag gapar till på markering ett par gånger, till föräldrarnas stora förvåning - han som brukar vara så timid under matcherna!

Osså finalen igen då. Liksom förra året tågar tjejerna in under ljus-, rök- och ljudshow. "Final countdown" - kan man verkligen kalla det! För nu börjar vi närma oss tolvslaget... Tjejerna biter ihop för en sista drabbning, denna gång mot erkänt duktiga Sandared/Sjömarken. De imponerade med spelet i semifinalen, och ska jag vara riktigt ärlig (och det händer att jag är) så trodde jag att det här fixar inte våra tjejer.

Sällan har våra tjejer pekat ett så långt långfinger mot mig och sagt "du ska få se din svagtroende abbedonk!". Tjejerna sätter högsta fart från minut ett. Visserligen får vi ett mål i den berömda akterdelen ganska snabbt, men idag bekommer det inte våra tjejer. De tar sig upp ur den lilla gropen och sätter ett frenetiskt tryck mot Borås-tjejernas mål. Innan halvleken så står det 4-1 till oss, och fråga mig inte heller denna gång hur målen kom till!

Andra halvlek går mest ut på att bevaka vår ledning och öva oss även i den konsten. S/S kryper lite närmare och det blir ett tag lite nervigt, särskilt som Tami nästan inte kan stå upp längre, efter en kollision med en svart anfallare vid 4-2-målet. Med några minuter kvar kommer så den slutgiltiga skruven i IKEA-skåpet. 5-3 och saken är biff! Vi är mästare igen för andra året i rad!

Bedriften får ytterligare en liten guldig glans när vi får reda på att Sandared/Sjömarken bara dagarna tidigare tagit hem en annan cup i närheten av Borås mot F98-motstånd och i finalen slagit bl.a. en Gothia-mästare. Ni är grymma tjejer!

Nu suger vi på den här karamellen länge länge tjejer! Ni är värda att få sjunga den gamla välkända slagdängan: "Guldet kom hem, guldet kom hem till Skärgår'n igen" efter alla snubblingar på mållinjen på sistone. TACK alla som kom och stöttade denna sena timma också!

Kul också att se Öckerös F99/00 spela så bra futsal-fotboll turneringen igenom. Som vi sagt tidigare: Framtiden är ljus för Skärgårdsfotbollen!

Nu är det verkligen dags att ta nya krafter för veckan som kommer! Och jag klarade min egen interna tidsgräns som jag satt till midnatt. Hej hopp under täcket...