Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Hönö IS Hönö/Björkö Dam A-lag
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Hönö IS Hönö/Björkö Dam A-lag .
Hönö/Björkö Dam A-lag
Följ oss för uppdateringar
Inte ens en Steven Spielberg i högform hade kunnat regissera detta drama på ett bättre sätt än vad vår Red & Green Mean Machine gjorde idag. Scenen sattes redan i förra söndagens F99-finalförlust mot Torslanda F99. Vad slutscenen blev återkommer jag till - en klassisk "cliff hanger".
I tisdags innan träningen så hade vi ett samtal som gick ut på att vi har världens grymmaste F99:or. Den enda skillnaden mellan vinst och förlust är den som sitter i huvudet på tjejerna själva. Med positiva bilder och tankar så kan de här tjejerna göra vad som helst.
Efter det gick de ut och gjorde en riktigt grym träning, den mest fokuserade jag har sett på år och dag. Uppladdningen bestod också av en träningsmatch mot Älvisarna igår. Vi fick upp matchtempot och enligt rapporterna (spökskrivaren kunde tyvärr inte själv vara på plats) så var spelet gediget och stundtals lysande.
Till dagens cup gick vi in helt förutsättningslöst, men med en fantastisk energi i laget. Ett år äldre tjejer stod för motståndet, och i den här åldern händer det verkligen en hel del på ett år. Styrka, snabbhet och explosivitet kan ta rejäla kliv. Därför var vi också förberedda på att det skulle gå undan, men med erfarenheten från OLKA Sportresor Cup i ryggen, så visste vi att vi mycket väl kan hänga med ett år äldre tjejer.
24 F98-lag hade kommit till ÖIF-hallen denna dag, och vi var det enda (näst intill) "rena" F99-laget som ställde upp. I gruppspelet stod i tur och ordning Hjuvik, Hisings-Backa och Öjersjö för motståndet. För att sammanfatta de 3 matcherna i ett ord så skulle man kunna säga "GEDIGET".
Tjejerna ligger helt rätt i positionerna, ställer om till anfall i helt rätt lägen, yttrarna gör ett kanonjobb och HELA LAGET - VARENDA TJEJ är näst intill 100%-iga i sitt agerande. Efter första matchen är det bara ett par detaljer att slipa på, men det tar vi i samtal direkt efteråt och i nästa match sitter de detaljerna också. Resultatmässigt blir det 2-0, 2-1 och 2-0 igen. 6-1 i målskillnad och gruppseger.
I slutspelsgruppen är det återigen Hisings-Backa och Hjuvik som står för motståndet, men andra tjejer givetvis. Matchen mot Hisings-Backa blir nog den här turneringens mest nervkittlande, och kanske den som sätter tonen för resten av turneringen. Vi trycker på och har ett par riktigt rejäla chanser, men stolpar. målvakt och något enstaka backben står i vägen. Sanningen att säga så kommer Hisings-Backa också upp i ett par anfall, men det är mest på fasta situationer som de kommer i farliga lägen.
När 15 sekunder är kvar på klockan så står det fortfarande 0-0. Då får Bryngel bollen, hon tittar upp och är så behärskad att det nästan är äckligt. Hon lägger en perfekt djupledsboll till Tilda, som tittar upp, vinklar upp kroppen likt en Lotta Schelin och placerar behärskat bollen otagbart i hörnet..... och jag går ner på knä, vilket måste vara första gången sedan 1995, när min fru fick sin första ring på fingret (av mig i alla fall...). 1-0 och ett perfekt utgångsläge i slutspelet.
I andra matchen pratar vi om att försöka ta det lugnare i lägen där vi har övertaget. Vi måste tillåta oss att inte stressa igång med spelet när vi har ett eller ett par mål till godo. Även det bättrar sig i nästa match där motståndet är Hjuvik. Oavgjort hade räckt för en semifinalplats, men tjejerna är överens om att vi inte skall spela på ett sådant resultat.
Full fart framåt är det som gäller, och en liten bit in på matchen så sitter ettan där. Sedan tar tjejerna hem det här såååå lugnt och såååå säkert. Det är aldrig något snack om saken. Fantastiskt passningsspel och jobb för varandra. Precis som ett lagspel skall vara. 2-0 och dags för semi mot Kärra.
I den matchen så har ytterligare ett gäng supportar letat sig till ÖIF-hallen. Vi får duktigt med hjälp av alla runt omkring. Det blir en tuff match, särskilt som Kärra är ytterligare lite snabbare, tuffare och hårdare än tidigare motstånd. Med en patenterad genomskärare så sitter dock ettan där, och några minuter senare får Tilda ett sånt där läge, som bara hon kan göra något av - viker kroppen i en omöjlig vinkel och sätter den stolpe, stolpe in. "Pang, pang, wowowowowow" som Björn Ranelid skulle sagt.
Final igen - och vem står då för motståndet....? Kan det vara Torslanda? Ja, det kan det. Steven Spielberg och hela den samlade amerikanska filmskatten - släng er i väggen! Dags för revansch - och snacka om att den lyser i tjejernas ögon. Det här skall vi ta hem - och på vägen dit så skall vi visa hur riktig tjejfotboll skall spelas!
Matchen börjar lite trevande och efter ett par minuters spel så tappar vi markeringen på en TIK-spelare som trycker dit ledningsmålet. I det läget kan man ju tro att våra tjejer skulle börja tänka - Nej, inte igen! Men den mentala "träningen" och peptalket i veckan verkar ha gett resultat för det första Nadja gör är att ta bollen ur målet, rulla ut den till mittpunkten för att snabb komma igång med spelet igen. Härlig inställning!
Ett par minuter ytterligare förlöper när Stella rycker fram på vänsterkanten, lägger upp bollen för långskott och klipper till med högerkanonen - PANG! - en perfekt träff som TIK-målvakten inte kan hålla. Kvitterat och betalt. Efter det står matchen lite och väger, men plötsligt kommer ett sånt där "Hallelujah moment" när man känner att det här - det här är vår match! Några minuter efter den känslan så sitter också 2-1 och 3-1 och sedan är det halvlek.
Det enda jag kommer ihåg av vad vi sa i halvlek var: "Glädje!". Vi manar också till att andas, ta det lugnt - det är TIK som skall stressa och inte vi, och efter det så lyser självförtroendet i ögonen på spelarna. 10 minuter kvar och de kan bara beskrivas som "defilering". Vi plockar hem matchen, vi gör det lugnt och säkert och sätter dessutom ytterligare ett mål på vägen. Dessutom gör vi det med 13 tjejer som ALLA hjälps åt och ALLA gör det med en säkerhet och ett lugn i spelet som är så makalöst imponerande.
Att gå obesegrade genom en cup med ett år äldre tjejer och bara släppa in 2 mål på 7 matcher är i sig helt otroligt. Men det roligaste är nästan när motståndarledare och -föräldrar kommer efteråt och säger att tjejerna spelat fantastiskt rolig och underhållande fotboll och att vi är värdiga vinnare. Det gläder något oerhört!
TACK alla tjejer som gör att man gång på gång får uppleva sådana här högtidsstunder! Till nästa gala i höst får vi försöka locka dit Danny att sjunga "Youre amaaaazing!". Ni är ALLA en del av detta GULD!
Tack också alla föräldrar, syskon och andra supporters, som stöttar i vått och torrt och som finns som ett oerhört viktigt stöd för tjejerna! Den sista halvminuten av finalen när det kändes som hela hallen hyllade våra hjältinnor så var det rysningar längs ryggraden!
Nu laddar vi för fortsättningen av "Super-Week"! Träning på tisdag igen - tillbaka till Guldhallen. Och sedan är det bara att fortsätta njuta! Må ni alla somna med ett leende på läpparna ikväll!
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera