Konstruktiv kritik & ref. Slottskogen RedMachine

Slottskogen Red Machine – Herrings HC
Segertåget rullar vidare...eller? I min egna rastlöshet kan jag fundera på vad det är som avgör matcher. Är det slumpen? Är det att det ena laget är individuellt skickligare än det andra? Är det att man är bättre som lag? Jag har lite snöat in mig på spåret att det inte är något utav ovanstående, eller en kombination av allt. Steve jobs berättade ganska kort innan han gick bort hur han jobbade med små delmål för ett större mål. Helt klart vanligt förekommande, skillnaden var att han gjorde det även när han promenerade. Nu var inte Jobs framgång baserad på att han kunde gå. Men det underliggande tänket, strävan att även vara framgångsrik på detaljnivå, småsaker. Vi har en del spelare i laget som aldrig tillhört någon klubb, moderslösa nomads om ni så vill. Idag är de med och spelar varje vecka och ingen kan någonsin ta ifrån dem glädjen att vinna. Även om den är lika stor i hela laget, nomad eller inte så unnar jag dessa individer det ännu mer för att de alltid går in med inställningen att bli bättre och utvecklas, det gör inte jag. Jag går ner varje vecka för att vinna, det och enbart det. Finns inget jag vill utveckla, inget jag vill förbättra, jag vill bara vinna (inte för att jag är fullärd, utan för att jag inte ser något annat mål). När människor med helt olika förutsättningar gör det möjligt för mig, ja det finns en stor möjlighet att jag tycker om dessa lite mer. Med de orden vill jag att vi synar oss själva för en stund, varför slutar vi helt plötsligt åka? Varför slutar vi emellanåt vinna puckarna? Åka halva vägen för att sedan lägga av? Är det någon som kommer till hallen varje vecka för att bara ha ”sköj”? Det här är ingen direkt klagan på någon enskild utan bara en lagom aggresiv frågeställning. Denna matchen hade varit en walk in the park om vi gjort vad vi brukar, slita för varandra, vara såpass starka som grupp att vi inte påverkas någonting utav våra motståndare eller andra macro faktorer vi inte kan påverka. Matchen drar igång i ett halvt lunkande tempo, vi gör det lite svårt och vi byter chanser lagen emellan, tänk om samhället sett ut som en hockeymatch. Man slår den som är dum och passar den man tycker om och man skjuter på den som är annorlunda. En förenklad bild? Jaja, det skulle till slut falla ett första mål, till di rødes födel, efter ett något passivt försvarsspel. Då trummar offensiven igång, attacken, flyganfallet, natträden – det verkar som att vi behöver släppa in en puck innan vi vaknar till liv. Efter hårt förarbete av Nemcik lyckas Danne stå ivägen för pucken och lyckligtvis styra in den bakom en oförstående förrådsväktare. Det är svårt att skriva såhär i efterhand för att man sällan kommer ihåg något mer än små fragment, så jag brukar mest hitta på och hoppas på att ingen har några invändningar.
Vi skulle dock göra en till sent in i första perioden, i powerplay, hör och häpna. En tappad puck bakom mål, ett försök att släppa backhand in till en ren Carlebomb framför mål men lyckas slå den över hans klubba till Norrlands förtjusning, pang styrskott från Järnjätten Anders på blå, vår allas kelgris lyckas peta på den och det räckte för att öppna luckan 5-hole. I båset stannar vi kvar för att samla krafterna inför en sista sprakande period, rörande överrens om att vi behöver kliva tillbaka till vårt spel. Ignorera deras stundtals grisiga spel för att få oss ur balans, jag tror inte jag såg en enda regelrätt propp, vad är det här med händer och armar upp i varje situation? Tröttsamt.
Vi kliver in i andra fast beslutna om att kliva på ännu hårdare och döda matchen tidigt. Men di røde hade andra planer, pang så hade vi 2-2 tidigt i första. Oj va slitsamt vi kan göra det ibland, lät ju så enkelt.
Böljande spel fram och tillbaka, byta chanser, trasig klubba och några välriktade kanoner. Vet att vi hade ett läge förra året där Virus pillade in en kanon som helt seriöst tog lika lång tid som en gorbys i micron innan den trillade in. Vi har några kandidater iår med, fast ingen går in. Slajdarn förstår om han inte slösar på krutet då han gör sig redo för sitt nya gig i ”Hockeystopp med Slajdarn” och säkerligen fler avsnitt efter den piloten. Men vi andra, hur skjuter vi? Tillbaka till den bländande matchen. Det skulle dröja innan vi lyckades göra 3:an. Fantastiskt framspelad av herr Carlebomb så lyckas jag slinta bakåt och försöka stävja fallet med klubba i samband med detta träffar jag pucken och den går tydligen in, 3-2. Att vara så kyliga så vi börjar spela på resultat med 10 kvar... det skall vi ha cred för. Vi lyckas till slut att hålla igen hela vägen och kammar hem 2 vackra pinnar i årets upplaga av Parodi 4A Göteborg.

Ha en magisk helg,

Matchens sill: Välförtjänt till en hårt arbetande R. Nemci...Nemcicicik...Nemo? Du får lära mig det där ;) fin fart under rören och ett härligt slit till lagets förmån, kul att du kom!

Matchens ledord: Dom Fucking Perignon

/A

Jonas Jarnestål