Att vara med i en förening kräver att vuxna vill engagera sig i sitt barn. I Sverige är föreningsidrotten något som växt fram genom engagemang på gräsrotsnivå. En personlig skildring är att det finns en del föräldrar som förväntar sig att andra ska lösa och fixa allt (som i skolan, som är reglerad av lag) men då missar att idrotten bygger på frivilligt engagemang. Att barn och unga vill idrotta är fantastiskt, ja det kostar en del pengar, men är en förälder aktiv och delaktig tillsammans med sitt barn så investerar man också i relationen till barnet och skapar gemensamma minnen. Till alla föräldrar som inte vill stå i kiosken obekväma tider, sälja parmesanost eller hjälpa till kring föreningen – ställ dig frågan: om inte jag gör det vem ska få se till att mitt barn får idrotta?”

Tar ingen kiosken så kommer den att vara stängd och spelarna får ingen korv + dricka efter matchen.