Hultsberg/Björkås IBF vs GS-86

Efter förra helgen klena prestation, så kändes det på förhand väldigt jobbigt att ta sig an H/B på bortaplan. Ett lag som har många profiler som kan göra det lilla extra och som kan avgöra matcher på egen hand.
Så någon lätt bortamatch, bara för att de ligger några placringar under oss, trodde jag inte på.

Första perioden börjar lite vacklande från vår sida. De tar ledningen redan efter 2:28. Här tappar vi bort deras forward på borte sidan och ligger inte tillräckligt tätt på bollhållare, vilket göra att han kan slå en perfekt passning som deras helt fristående spelare trycker in, otagbart för Lööf i kassen.
Vi har inte riktigt hittat in i vårt spel och de visar att de tänker göra livet surt för oss. De ställer upp i en 2 - 1 - 2 uppställning, som de håller hela matchen, vilket gör det svårt för oss att komma igenom. Vi gör våra försök att båga hem för att vägga ut i fickorna, men de är täta i försvaret, så det blir inga klara lägen.

Men är mannen för dagen, Nord, på pass av Matte O, kvitterar, känns det som att vi hittar lite bättre in i vårt spel.
Även om vi inte dominerar resten av perioden, så känns det i a f som vi kommit in i matchen.
Efter halva prerioden drar H/B på sig en 2:a (utv) för 6 utespelare på plan. Vi för möjligheten att ta ledningen, men ett lite för långsamt passningstempo gör att de relativt enkelt kan freda sig hela utvisningen.
Perioden är ett ställningskrig där båda lagen sticker upp i anfall som inte leder till allt för heta chanser.
När dom drar på sig ytterligare en utvisning för för många spelare på plan, tändes ett nytt hopp om om att ta ledningen. Men det vill sig inte riktigt i detta PP heller. Perioden slutar 1 - 1 och man förstår att det kommer var en kamp ända in till slutet.
I halvtid tyckte vi att första perioden fick vara dagens sämsta och i så fall skulle ju allt kännas bra.

Andra perioden blir väl inte bättre från vår sida, de fortsätter sitt uppställda försvar och vi löser det inte speciellt bra. Vi har dock mycket boll och de kommer i sina omställningar. Där är dom vassa, så det gäller att vara på tå och inte hamna på hälarna.
Perioden är ett ställningskrig, där vi inte får igång ett tilräckligt högt tempo, vare sig i ben eller boll. Det låga tempo gör att jag väljer att gå ner på folk för att få igång benen bättre på spelarna.
Dessvärre stukar Hansen foten vilket naturligtvis är ett avbräck för oss. För att ännu bättre fart fick Jon gå in med Nord och Green.
Vi la in bollar på kassen, med skymd målvakt, men det blev aldrig riktigt farligt.
Efter knappa 15 spelade minuter får vi till en av få snabba spelvändningar. Filip Granrud får bollen på egen planhalva och har bara en back emot sig. Han gör en dragning och får bollen förbi backen och är just på väg att runda honom för ett friläge. Backen har inget annat att göra än att stoppa Filip med ojusta medel, vilket renderar honom 2 min och oss ett straffslag. Nord tar den och vi vet vad han tänker göra. Den är mer eller mindre perfekt, jag kan inte tro det när jag ser att bollen på något konstigt sätt rullar utanför stolpen. Vad fick den att ändra riktning? Enligt straffläggaren själv, lyckade målvakten få dit armbågen i sista stund. Inte heller PP´t ger utdelninge.
Fortarande en mållös period.
Men när Green gör en rörelse upp mot mittplan (inte ofta han är så långt hemmåt, borde kanske testa oftare?) där han får en passning från Andreas E, som han lägger tillbaka och Andreas har möter bollen och tar ett par steg in mot mitten och levererar sen ett pass på bladet till Nord, ja då sitter tvåan för oss. Ett snyggt direktavslut som målvakten inte hinner reagerar på. Ett riktigt vackert mål. Klockan står då på 18:31.
Vi går till periodvila i ledning med ett mål. Så det där med att första perioden skulle varit den sämsta, stämde inte, för denna var ännu sämre.

Tredje perioden får vi äga bollen mer än tidigare. De håller sitt uppställda spel och sätter inte press på oss, utan väntar på våra misstag för att ställa om i sylvassa kontringar. Vi har oftast bra koll på dessa och de skapar inledningsvis inte så vassa lägen. Vilket vi i ärlighetens namn ska säga att inte vi heller gör.
Vi försöker tråckla oss igenom deras försvar, men när inte farten finns där, så blir vi snabbt stoppade. Samtidigt får vi inte sälja oss och ge dem ett kontringsläge i där vi har för få med hemåt.
Mannen för dagen, ville tydligen vara med i alla noteringar som gjordes för vår räkning i matchprotokollet, så vem om inte Nord, trycker en av deras största spelare över sargen. Det blir botbänken för Nord och boxplay för laget.
De rullar runt och sätter upp för sin skarpskytt på högerbackplats och när vi sjunker för djupt ner i boxen kan han vandra in alldeles för enkelt, långt in i vår zon och när vi återigen sätter för dålig press på bollhållaren så kan han avlossa skott från nära håll och det är kvitterat. Tungt, tungt, tungt, men mer än halva perioden återstår.
Ni har hört den förut, men de ställer fortfarande upp och väntar in våra misstag, så nogrannhet och tålamod är viktigt i detta läge.
Efter 11:32 hållar han sig framme igen, Kristoffer Nord, en boll som dyker upp framför deras kasse, trycker han in från nära håll och vi är åter i ledning.
Lite slarviga uppspel i mitten gör att de får lite spelvändningar på oss, Lööf får jobba i kassen och de försöker gå köksvägen ett par gånger. Men han stänger till där också. Även om jag trodde ett av försöken lyckats, men bollen låg, som tur var, på utsidan i burgaveln.
I slutet är det fullt tryck mot vårt mål och de skapar en del halvchanser och har en riktigt het målchans från sin vänsterkant, men de lyckas inte få in den.
Ännu en match gör burväktaren för oss, denna gång Lööf, en gedigen insats i målet och håller målet tätt från ytterligar påhälsningar.

Så med andan i halsen, andra matchen i rad, så kan jag/vi pusta ut och ännu en gång för höra det skönsjungande laget sarghörnet. Den sången hör jag gärna många gånger till. Tre nya sköna och viktiga poäng är åter bärgade. Inte vackert, inte fartfyllt, inte säkert, men med bra tålamod och hårt arbete, det räckte långt denna gång.

Jens Rebane