GS-86 vs Karlstad IBF Ungdom

Förra veckans match, hemmaplan mot ett ungt Karlstad, på pappret en match där vi ska dominera. Men verkligheten blir inte så om inte jobbet görs fullt ut. Detta fick vi svart på vitt i denna match.

Första perioden har vi bra koll på läget, vi gör jobbet tillräckligt bra för att ta ledningen. Efter 4:36 gör Eric Anderssson 1- 0, skönt att få ledningen och lite lugn i spelet. Vi har bra kontroll på perioden.
2 - 0 kommer efter 14:04, då Andy kommer in i anfallzon och får avlossa ett skott där bollen får nätkänning. När sedan Eric gör sitt andra mål för dagen, efter 19:22, så måste det kännas tungt för Karlstad. De har fram tills detta spelat bra, skapat en del chanser och inte varit så lätta att komma igenom bakåt. Men ett mål så sent i perioden är alltid tungt.

Andra perioden blir klart jämnare, även om jag tycker att vi har bra koll på läget, trots att Karlstad sticker upp i fler farliga anfall än i preioden innan.
Men redan efter dryga 2 minuter så hänger Simpa dit 4 - 0 på ass av spelsugna Eric, som nu stått för två mål och ett ass.
Men efter detta så får vi inte till avsluten och de jobbar sig mer och mer in i matchen. Så jag kan inte säga att det är orättvist att när de sätter reduceringsmålet efter 11:43.
Både som och vi har fler chanser i den här perioden och om vi hade tagit tillvara på alla fina lägen, så hade den redan varit avgjord nu. Men gör man inte jobbet helt färdigt, dvs täcker, skott, tar löpningar eller sätter chanserna, så vänder matcherna lätt.

Tredje perioden, var det mer eller mindre ett lag på banan, och det var dessvärre inte vi. Återigen hade vi bytt innebandyskorna mot Sockiplast eller så var tankarna redan på något annat ställe. Vad vet jag, för inte var fokuset på plan i alla fall.
Karlstad fick vittring och kände att de kunde vända matchen och som dom körde. Vi fick försvara oss med näbbar och klor för att hålla dem borta.
Visst stack vi upp, men om inte skärpan och jävlar anammat (ursäkta språket/ordvalet) finns där, så tar man inte heller vara på målchanser som dyker upp.
Efter 13:22 reducerar de till 4 - 2. Om det inte var jobbigt innan som blev det absolut det nu. Spelet hinner knapt igång igen, innan de pressar på i vår zon igen. 13:50 får de frislag i vårt vänstra hörn, två sekunder senare sitter nästa reducering.
Dags för TIME OUT och lite väckelsemöte. Nu måste vi vakna till och vi vill ha med oss 3 poäng. Ner på två rena kedjor och då får vi lite bättre koll på läget, även om det inte är ofarligt i vår zon. Men vi håller i våra egna anfall bättre och skapar äntligen lite mer i afallszon, även om vi inte är nog på hugget/distinkta i avslutningarna.
19:07 in i tredje perioden tar dom time out. De lägger upp riktlinjerna för hur de ska forcera för att hänga dit kvitteringen. Vi går igenom hur vi ska hantera pressen.
Sista minuten skakar fram 3 eller kanske till och med 4 klara målchanser, 3 för Karlstad och en för oss.
Först får de avslut mitt framifrån, en skön räddning av Bylock i målet.
Sen rullar dom upp oss i 6 mot fem, vi blir lite för försiktiga och de får ett avslut från kanten, som tar Bylocks armbåge och går bakom honom och på utsidan stolpen.
Sen får vi en rensning som Green jobbar på, han vinner bollen mot backen och med bara backen emellan sig och målet så är matchen klar, trodde jag. Men detta är inte en sån match, här tar skottet på backen klubbskaft, upp i riggan och sen ut över sargen bakom mål.
De hinner sen med ett anfall och ett avslut till, men även denna gång värjar vi oss från påhälsning i nätmaskorna.

Slutsignalen går och det känns skönt med tre poäng, trots dåligt spel. Det känns skönt att få andas, efter att i stort sett fått hålla andan hela sista minuten. Det känns skönt att Bylock hade "sin dag", bra målvakter är gôtt å ha!

Mer än såhär måste vi visa om vi ska hålla undan för lagen som nafsar oss i hälsan.

Jens Rebane