Från skeppsbrott till SM-guld...del 2.

Nöjd eller utveckling?

Efter första SM-guldet 2016 (B-flickor) samt påföljande Partille Cup guld, tog vi ledare oss en funderare. Ska vi fortsätta spela handboll som två fotbollsspelare anser, eller ska vi förbereda spelarna för handboll på riktigt?

Beslutet togs enhälligt av oss två, vi tog in Niklas "Bullen" Axvallen som huvudtränare. Finns inte många som har Bullens kunskap gällande det nördiga inom handbollen, precis det som vi saknade. Det som vi inte visste där och då, var vilket stort engagemang han skulle lägga ner på vårt lag...

Dock ville vi fortfarande ha några fingrar kvar i soppskålen...

Bullen fick utmaningen att skola spelarna till riktiga handbollspelare, inte bara individuellt utan vi ville även ha lite kul längs vägen med laget. Målet var USM 2018.

Det blev två år av intensiv träning. Två steg fram ett steg tillbaka. Många gånger som frågan kom "Varför gör vi så här?".

Under säsongen 2017/2018 fick vi även tillgång till Eva Vestphals kunskaper. Eva som har fina meriter och ett stort kunnande från sina år i bland annat Skuru. Hon gav våra kantspelare en extra boost och där fick vi ytterligare en dimension i spelet.

****
Fegisar?

Dessa fantastiska spelare vann SM-guld (A-flickor) i sin sista match tillsammans i Gurras färger! Efter en gastkramande förlängning så får spelarna lyfta pokalen. Hyfsad avslutning!

Det som vi tränare är mest stolta över är viljan och modet att vinna! Något stukade, men ändå så går alla spelarna in och ger allt för varandra. Det är lagkänsla.

Tror att uttrycket "Ingen kommer ihåg en fegis", fortfarande ekar i omklädningsrummet nere i Baltiskahallens katakomber.

****
Supportrarna

En sak som man inte får glömma är supportrarna, i de flesta fall kan man läsa föräldrar eller släkt. Utan dessa hade detta lagbygge (självklart även i andra ungdomslag) inte varit möjligt.

Allt från skjuts till träningar (tänker på Skogåsgänget), till uppstyrning av cafeterian. Alltid har ni föräldrar gjort det enkelt att vara en del av Gurrafamiljen. Visst har det varit högljutt, en hel del tutande, en hel del "steeeeg", en hel del hundar, en hel del "ooohhhh Gurra", en hel del sekretariat, en hel del glädje.

Oavsett var vi spelat, inom eller utanför Sveriges gränser så har ni stått där och stöttat.

Vissa cuper har blivit tradition, inte bara för spelet, utan också för diverse semestrar. Tänker bland annat på påsk i Danmark, sommar i Åhus, mellandagar i Göteborg samt möta våren i Malmö.

****
Avslutning

Under Kristiflygarhelgen 2018, så avslutade laget sina år tillsammans. Det skedde med en resa till Budapest och damernas Final4. Det blev en trevlig helg med handboll, sightseeing, bad, gemyt och garv.

****
Nya utmaningar

Nu väntar nya utmaningar för dessa spelare. Nya klubbadresser blir Spårvägen, Tyresö, Bolton, Skuru samt Nacka.

Men en dag, en dag så hoppas vi att dessa tigerhjärtan återvänder till Gurra. Då jäklar, då ska hallen byggas ut och publiken ska åter igen få se "handbollsgodis" (som någon glad förälder myntade på en turnering i Sundsvall 2013...).

Ni som vill se detta reportage med bilder från åren som passerat kan klicka på Från skeppsbrott till SM-guld

Fredrik Dahlström