Misströsta inte, detta kan bära långt, riktigt långt!

Bilden: Bill Hedqvist, 2 målsskytt mot Hudiksvall.

Det var förbannade spelare som lämnade planen efter söndagens uddamålsförlust mot FC Bollnäs. Fullt förståeligt då det kändes som att man blev bestulen på poängen. Vi återkommer till detta.

Förlusterna till trots presterade Gamla Stan säsongens kanske bästa innebandy. Man visar upp ett större självförtroende, och jämfört med fjolåret har man lagt till ytterligare en dimension i sitt spel. Man har helt enkelt utvecklat fler verktyg beroende på hur matcherna utvecklas. Dessutom har laget blivit betydligt resolutare i det fysiska spelet, vilket framförallt märks i spelet runt båda målen, där man vinner betydligt fler och viktiga situationer.

Gamla Stan IBK - Hudiksvall 4 - 7.
Mot serieledarna Hudiksvall tog hemmalaget taktpinnen direkt. Man styrde spelet och skapade massor av bra lägen. Hudik gör det man gör bäst, låg box, snabba omställningar och vasst kontringsspel.

Vi ska komma ihåg att Hudik som kommer från en säsong i allsvenskan har i stort sett samma lag som förra säsongen. En utmaning Gamla Stan hanterade på bästa sätt. Framför allt kedjan med Bill, Björn och Emil var ett ständigt orosmoment och skapade massor av lägen matchen igenom.

Därför känns det extra surt när man kontrollerar matchbilden och får en tveksam straff emot sig i den sista perioden. Har vevat reprisen många gånger och från TV rutan är det väldigt svårt att se att situationen är en klar målchans. Vi måste lita på att domarna har koll på situationen och gör en korrekt bedömning.

Situationen som den ser ut. En spelvändning, där bollen går in mot mitten där både en Hudikspelare och gamla stanspelare (Mattias Salmela) slår mot bollen. Domarna väljer först att ta en utvisning för slag på Salmela, för att efter diskussion mellan varandra, senare ändra till ett straffslag. Ett straffslag som Hudik gör mål på. Minuten senare slår de in en retur och avslutar sedan med att göra 2 mål i tom kasse. Olyckligt och orättvist. Känns det.

Gamla Stan IBK - FC Bollnäs 2 - 3.
Matchen mot Bollnäs var mer kamp än skönspel. Tempot från lördagen var som bortblåst. Båda lagen visade upp ett starkt försvarsspel och gjorde det svårt för varandra att skapa de riktigt vassa målchanserna. Lägg till ett utomordentligt målvaktsspel så förstår man de låga siffrorna.

Trots underläge 0–2, 4 minuter in i den andra perioden så fortsatta hemmalaget att mala på. Det blev ett PP som tog hemmalaget tillbaka i matchen. Målskytten Mattias Salmela fick prickskjuta 1–0 från sin favoritposition. Snyggt assisterad av Björn Andersson, en av matchens mest framträdande spelare. I den 17 minuten kvitterade samme Salmela med ett hårt skott från samma position. Återigen framspelad av Björn Andersson. Denna gång i spel 5 mot 5.

Inför fortsättningen av serien handlar det mer om att utveckla detaljer i spelet. Jämna matcher handlar ofta om just detaljer, något som helgens matcher visade exempel på.

När matcherna står och väger och ju närmare matchens slut man kommer, blir det ofta mer spännande, både inom laget, på bänken och på läktaren. Då gäller det mer än någonsin att hålla huvudet kallt, bita ihop och undvika sätta laget i svåra situationer, exempelvis genom att dra på sig utvisningar i kritiska lägen.

Att spelarna var förbannade efter helgens matcher lovar gott inför fortsättningen. Laget gjorde en närmast felfri insats, men blev hårt straffade i några få situationer.

Förlusterna till trots har laget all anledning att vara nöjd med helgens insatser.

Som sagt; ”det här kan bära långt, riktigt långt”

Unleah Hell.