Steady as a Rock

När det hettar till i egen zon är det de här killarna som får svettas mest. Deras boxplay och hårda uppoffrande arbete för att hålla motståndarna på ”rätt sida” hjälper målvakterna att hålla nere antalet insläppta mål. Nu har våra egna rockers förlängt sina kontrakt och fortsätter därmed glädja oss med sitt fysiska jobb i division 1.

Det är ofta poänggörarna som får rubrikerna när röken lättat efter matchens slut. Men utan Anton Lindholm eller Martin Lundberg i Skellefteå AIK skulle inte Axel Holmström ha hamnat i poängtoppen. Killarna som byte efter byte går in och fightas för att poänggörarna ska få sina pass och lägen, är avgörande för ett lags framgång. I Gamla Stan IBK finns det en hel hög sådana spelare men dessa tre har intatuerat i själen att gå in och köra varje byte efter byte efter byte efter byte. Och vi är så tacksamma varje gång!

William Holmlund (vänster) har vuxit ut till ett defensivt monster. De offensiva kvaliteterna har han kvar sedan juniortiden och han brukar ha sina poäng varje säsong. Ofta är det framför mål han hamnar efter en offensiv raid och då stänker han in en retur i den fysiska gröten framför motståndarkassen. Men det är i det defensiva spelet som han utvecklats och numera bemästrar suveränt i egen zon. Tuff, orädd och med stor pondus bröstar han upp sig och håller borta motståndarforwards. Sedan brinner det till med jämna rum och det som gav honom en och annan utvisning i yngre år, kan han nu omsätta i ny energi till nästa byte. Därför är han så stark och viktig på backen gång efter gång.

Anton Lahti (mitten) har alltid haft defensiven som sitt adelsmärke. En lugn och stabil back som man kan vara säker att se på plan så fort det vankas boxplay. Då kliver han lugnt ut på plan för att efter avblåsningen ligga som ett fastspänt gummiband efter motståndarna i såväl hörnen som framför mål. Styrkan är hans adelsmärke kombinerat med förmågan att täcka bort mer eller mindre alla skott som kommer i närheten av honom. I spelet fem mot fem överlåter han ofta de offensiva raiderna till sin backkollega i trygg förvissning om att han kommer lösa eventuella defensiva problem med bravur!

Carl Jonsson (höger) som kom från Rönnskär under säsongen, har imponerat med grymt bra fysik och en aldrig svikande vilja att ge allt för laget. Till skillnad från William och Anton är han forward, men har ändå tuffheten och styrkan i kroppen som sitt adelsmärke. Hans osvikliga vilja att alltid ge allt för laget smittar av sig och är en starkt bidragande orsak till säsongens framgångar. I JAS kom han in efter ungefär halva säsongen och bidrog med ett oerhört defensivt arbete. Janne ”X-et” Erixon var på 80-talet, liksom Pontus Petterström är i dagens Skellefteå AIK, känd för att ta bort motståndarforwards ur matcherna genom att ligga nära och störa deras spel. Gamla Stans motsvarighet är Carl som utför ett stort jobb i det tysta som är ovärderligt!

- I ett lag behöver man alla karaktärer och roller. Alla är lika viktiga och de här spelarna är typiska spelare som kanske inte alltid får tidningsrubrikerna, men som ser till att de andra kan göra poängen. Utan det spel som de här killarna står för i såväl egen som motståndarnas zon skulle vi läcka bakåt. Framförallt är de extremt viktiga i egen zon för att vinna bollen. Där och då startar våra anfall, och i den fasen är de avgörande. Så de här tre är lysande exempel på vårt lags ryggrad och utan dem skulle vi inte vara ett lag, säger tränare David Lundqvist.