Referat: Fröjdens FK 4-4 IK Zenith FF

Tredje träningsmatchen för säsongen för Fröjdens och på andra sidan mittlinjen radar Zenith upp ett ungt lag som spelar i division 7 till vardags. Förutsättningar för kvällen var tydliga; perfekt fotbollsväder, spela som vi brukar göra och vinn matchen. Samt lyckas ta sig längst ut i Torslanda en onsdagskväll. Undertecknad fick gå 12 ronder mot en 150x100 tavla i baksätet på Lukas bil, men turligen klev jag ut som vinnare på Hovgårdsvallen. En perfekt start på kvällen.

En notering är att varje gång vi spelar utanför centrum har vi väldigt fina förutsättningar med omklädningsrum, avbytarbås OCH duschmöjligheter, vilken lyx!

Nåväl, som ni förstår var det upplagt för succé för Hedens finaste krigare. Kvällens laguppställning:

Linus
Albin L Viktor B
Görling Felix B
Simon P
Jonte Felix J

Gullö

Avdic Lukas

Avbytare: Gustaf L, Anton H, David, Andreas


Domaren blåser igång matchen och tidigt kan man märka två grejer: Fröjdens bjuder inte på sitt vanliga, sprudlande anfallsspel och bollarna studsar som om de vore från OKQ8s sommarerbjudande; köp 3 glassar och få en boll på köpet.

Men låt oss fokusera på det vi kan påverka: vi inleder trevande men dock med fina tendenser rmellanåt, det märks att vi inte är helt ihopspelade. Zenith är modiga i sitt försvarsspel och står högt, vi lyckas inte rulla boll i det tempot vi vill och hittar inte heller in bakom deras höga backlinje. Det blir en fysisk match där alla får jobba stenhårt. Första 30 är ett riktigt ställningskrig där inget av lagen lyckas skapa några riktigt farliga målchanser. I minut 34 så lyckas Zenith spräcka nollan i matchen efter en bra första räddning av Linus, som dock inte lyckas limma bollen och de gör mål på returen (minns ni kvaliteten på bollarna?). Härifrån så höjs både tempo och nivå i matchen. Vi börjar spela bättre och hittar varandra mer och mer i de ytorna vi vill komma in i och i minut 40 får vi ett bra frisparksläge. Upp till bollen steppar Gullö och efter domaren mycket noggrant mätt ut 11 steg till muren vet vi alla vad som väntar. Domaren blåser pipan och nästa sekund plockar målvakten bollen ur nätmaskorna. Gullö skruvar in en riktig delikatess lågt i målvaktens vänstra hörn. Chanslös.

Om ni tyckte det gick fort mellan minut 34 och 40 så kommer ni bli ännu mer chockade nu. Vi spelar vidare i högt tempo och där vi börjar kombinera mer och mer med höjt självförtroende, men likt Ikaros som flög för nära solen fick dagens skribent hybris och slog en riktig mardrömspassning till Simon i mitten. Bollen bryts och på en pass hamnar deras forward i friläge, dock med mycket kvar att lösa, men med ett riktigt kliniskt avslut är Fröjdens återigen i underläge, 2-1.

I halvlek pratar vi om att höja tempot och kvaliteten i allt vi gör, samt att försöka dra isär de på bredden då det är väldigt trångt på mitten. Andreas, som gör comeback för i år, byter av med Lukas. Tillsammans har de nog stått för minst 200 mål senaste två säsongerna, snabbt räknat.

För att lyckas med det vi pratade om gick vi över till en klassisk 4-3-3 formation för att få mer bredd, det ger effekt på direkten där Andreas och Felix J kombinerat sig fram längs högerkanten och via ett otroligt fint framspel framför mål från Felix dyker Avdic upp (som förövrigt assisterat till samtliga 200 mål senaste två säsongerna) och tunnlar målvakten. Ett riktigt måltjuvsmål. 2-2, minut 49.

Med nyinjekterad energi efter halvtidsvilan och målet, säger vi kollektivt till varandra att ta vara på det momentum vi skapat och fortsätta trycka ned Zenith och vinna bollen högt. Välkänt är dock att historien upprepar sig, och en minut senare, i minut 50 gör Zenith 3-2 efter en sur retur på ett studsande skott (som sagt, kvaliteten på bollarna). Något som är otroligt frustrerande i sådana här matcher är när man varje gång kämpat sig tillbaka in i matchen så får man motvind på direkten.

Här nånstans i minut 60-65 har jag lite svårt att återge exakt vad som hände. I en duell där Zeniths mittback skickar en långboll och jag går upp för nicken, går deras forward upp med klacken, och min hjässa och hans dobbar möts i en perfekt symfoni. Jag kör några kullerbyttor och konstaterar att det är blod överallt. Viktor (fysioterapeut i Elfsborgs A-lag förövrigt) är snabbt framme och ställer kontrollfrågor om hur matchen har gått och vilka som gjort mål. Jag börjar rabbla upp alla händelser jag kommer på för att påvisa att jag INTE har hjärnskakning, men så osammanhängande som det lät måste Viktor trott att jag var bortom räddning. Viktor visade visade otroligt mycket omtanke som plåstrade om mig på sidan, samtidigt så undrar jag vad min pappa visade när jag skickade bild på hur jag såg ut, ”Låg du på backen och nickade?”. Det är tur att att han sponsrar laget. Lite vatten och en kompress senare var matchen igång igen, David kommer in istället för mig och byter plats med Felix B som nu är mittback, eftersom Viktor tog hand om mig på sidlinjen har vi helt plötsligt en ny backlinje. Här nånstans gör Zenith 4-2 men jag var tyvärr inlindad i min vita handduk (mestadels röd, i skrivande stund) och kan därför inte återge målet. Antagligen var det riktigt fult och oförtjänt, inte alls partiskt.

Som sagt det här med historien, bara några minuter efter denna (traumatiska) händelse får vi ytterligare en frispark. Ingen mindre än Andreas stegar upp och lägger bollen till rätta. Och vi vet ju hur det slutar. Om Gullös frispark är tekniken personifierad, är denna motsatsen. Det finns nog ingen i hela Göteborg som skjuter så hårt som Andreas, och det fick målvakten känna på när han hämtade bollen ur sina högra nätmaskor denna gång. Att det är målgaranti när Andreas spelar är ungefär lika självklart som att äpplen faller nedåt från träd, Newtons lagar och att jag eller Adam G är skadade. Ni förstår, det är med 100% säkerhet att det sker.

Nu börjar det bli väldigt kallt på bänken, även fast vi har ett avbytarbås, konstaterar jag och Albin L. Men här är det ändå 20 minuter kvar av matchen, och nu börjar det hetta till rejält. Gula kort visas åt båda lagen som satsar tufft i många dueller och det gnabbas mycket. Även fast det är en träningsmatch är det 22 spelare på plan som inte vill förlora, och det märks.

I minut 77 dyker Anton upp som räddaren i nöden. Utanför straffområdet trycker han in 4-4 och ännu ett upphämtade från underläge till kvittering.
Inget riktigt farligt händer och resultatet står sig matchen ut.

Kvalitetsmässigt kommer vi inte riktigt upp i nivå, men en otrolig uppvisning i karaktär där vi aldrig slutar jobba för varandra. 4-4 får man säga var ett rättvist resultat efter en tuff match. Vi tackar Zenith för en riktigt bra försäsongsmatch!

Långburk: Simon
Kortburk: Laginsatsen alla står för
Alkoholfri: bollarna

/Görling