Referat: Fröjdens 1-3 Kungsladugård

Lördagens match mot Kungsladugård spelades i något som bäst kan beskrivas som stormens öga. Mental seriefinal för Fröjdens som hoppades på att knapra in några poäng mot ett Ladgår'n som ligger på positiv kvalplats, en efterföljande lagaktivitet, och bara en allmänt uppskruvad stämning. Stormen Amy hade dragit in över Göteborg och bjöd på ett riktigt jävla tandläkarväder – sådant där snålblåstregn som hittar in under jackan oavsett hur noga man stänger dragkedjan. Jag själv, som är en riktig solskenslirare, var högst skeptisk på förhand till om detta var en lämplig dag att spela match. Visst att Fröjdens är ett gäng hårdingar, men det kändes för sjukt att spela match när Göteborg valde att lajva Färöarna.

Lämpligt tyckte däremot Kungsladugård att det var, så sagt och gjort blev matchen av. Den gick av stapeln på fina Apelsinplan som bjuder på både konstgräs och naturgräs, och trots 30mm regn så var det den sistnämnde som slaget skulle gå av stapen på. Hej och hå!

Laget som ställde upp var:
Oscar Eriksson
Thomas - Adam T - Noah - Felix
Lukas E - Adam G - Jonte - Gullö - Wåhle
Lukas S

Bänk: Dansken, Sivert och Babben

Domherren blåste I pipan och matchen startades igång. Trots väder och vind var det Fröjdens som tog kommandot direkt från avspark.
De första 20 minuterna var det mest spel på Ladgår'ns planhalva. Vi höll i bollen, kombinerade fint längs kanterna, rullade I mitten och tryckte tillbaka Kungsladugård rejält. Det var en period där allt såg ut att stämma – förutom det där lilla, men ack så viktiga, sista.
Matchens första riktiga höjdpunkt kom när Lukas Ekman tog emot bollen ute till höger, lurade deras mittback med en perfekt body-fake, och avslutade aktionen med att borra ner dobbarna i backen så pass hårt att bollen knappt fick styrfart mot mål. Skottet smög sig långsamt fram – som en trött grävling i motvind – och rullade i princip rakt in i famnen på Kungsladugårds målvakt.

Några minuter senare kom Glaslirare Simonsson runt på kanten och tofflade in ett inlägg som skickades rackt upp I krysset av hemmalagets mittback. Så jävla fint. Det är aldrig för tidigt för ett självmål.

Därefter kommer Kungsladugård in mer I matchen och det händer mer på vår planhalva. 1-1 görs då deras höerytterkommer runt och skickar in ett bra skott högt vid högerstolpen. Ingenting att göra åt. 2-1 kommer då vi lyckas nicka ut ett inlägg som deras innermittfältare drar in på volley, helt otagbart för Oscar.

Därefter lyckas vi få några avslut på mål, men av någon jäkla anledning så träffar vi varje gång rakt på deras målvakt. En målvakt som till vardags huserar på högerbacken. Denna orutin borde vi lyckats kapitalisera på, men icke. Kul kuriosa är att han gjorde seniordebut året innan Gullö ens var född. Han är ingen ungtupp, men trots det stod han där, stabil som ett kylskåp i orkanvind, och plockade allt som kom rakt på honom. Resten av matchen pallar jag knappt referera om.

Det mest minnesvärda var en tilltrasslad defensiv frisparkssituation där kommnuikationen mellan Oscar, Felix och Noah gjorde att Kungsladugårds forward snodde bollen och lyfte in den från halva planen. Dock trodde domaren att bollen aldrig var igångspelad, så vi fick tillbaka den. Där hade vi medvind för första gången I matchen.

Det slutade 3-1 till hemmalaget, vilket nog I ärlighetens namn var ganska rättvist, även om det suger att erkänna. Nu blir div.5 svårt att nå för Fröjdens, men så blir det ibland.

Matchens långburk: Adam Gunnarsson som springer runt på mitten och fördelar boll som någon satans Frenkie De Jong.

Matchens Kortburk: Lukas Ekman som lyckades hålla bort sina motspelare mest hela tiden trots att han väger hälften av vad de gör. En riktigt fin sommarvärvning från fröjdens. Hade friläget suttit hade långburken varit delad med Adam.

Efter matchen så inmundigades det gravöl på Foxes som sponsrades av Fröjdens egna Carl Bennet, Per & GO:IT. Stort tack för det, den var ovärdelig!

Allt gott,
Lukas Simonsson