Säsongspremiär Fröjdens FK – Gamlestadens IF

I den ryska sensommarvärmen gästades vi av vårt fina nyförvärv Mathias Thalén gamla klubb. Thalén är en härlig kille som till både ansikte och spelstil påminner om Gaizka Mendieta. Han är född 1993, har ett busigt skratt och jobbar finans. På fritiden varvar han golf med facklitterära verk med huvudsaklig inriktning mot just finans. Han äger också en zebrafärgad resväska vars innehåll inte riktigt hör till detta referat.
Den stundande säsongen blir den 4e gången Fröjdens FK spelar i division 6. Av personlig erfarenhet brukar förhoppningarna vara väldigt goda, truppen stark och det är heller inte sällsynt är att andra klubbar brukar hålla oss som en av favoriterna för avancemang. Erfarenheten säger mig dock att Fröjdens aldrig riktigt infriar förväntningarna. Ett genomgående tema har varit svaga öppningsmånader med få poäng för att under andra hälften av säsongen steppa upp. Men något som är säkert, är att denna trend inte kommer medför något avancemang. Är den kommande säsongen en av kontinuitet och poängskörd, uppflyttningsfest och helikoptern? Kommer vi någonsin få reda på vad Mathias Thalén gömmer i sin zebrafärgade resväska?

Uppställning: 4-2-3-1
Paschim
Jonas ”Crazy Dane” Ravn – Josip Darko – Elias ”Tio i Två” Jaldenius – Albin ”Pipex” Larsson
Pannbiff Matsson – Thalén
Mange ”Magnus” Stubin – Carl – Andreas
Axel
Bänk: David ”Rondo” Tenenbaum, dvd-Niclas, Frasse, Flat, Viktor
Spelande tränare: Philip ’Kommer långt!’ Berggren

Matchen blåses igång och Fröjdens tar direkt igång taktpinnen. Vi rullar boll bra, skapar chanser framåt. Lugnt och behärskat dominerar vi de första tio minuterna och har en boll i virket. Ravn med sina starka biceps ser solid ut på sin högerkant i debuten och Thalén lika så. Dominansen upprätthålls dock inte särskilt länge, då Gamlestadens raka och hårda spel är vägvinnande och hotar oss. Domaren har bestämt sig för att hålla en orimligt hög tolerans gentemot annars bestraffbara aktioner. Vårt mittfält, med byråkrat-calle i spetsen, börjar ledsna på det fula spelat. Matchen fortsätter och vi är ur balans. Det är nu gästerna som skapar de mer farliga lägena. Debuterande Ravn står för en svag hemåtpassning och frispelar en av Gamlestadens kamphundar som säkert placerar bollen förbi en utrusande Paschim. 0-1.

Pausvila och ett konstaterande av domarens sjuka nivå. Visst, de spelar fult, men ska det räcka för att vi blir helt ur balans och förlora matchjäveln. ”Nej!” sa någon stark själ och paussnacket avrundades med vatten och en tilltro på vår egen förmåga att vända matchbilden.

Andrahalvlek sätts igång, men matchbilden är inte superförändrad. Och efter att ”Magnus” skjutit en straff i stolpen och Gamlestaden grisat in en hörna känns allt väldigt dystert. ”Matsson kommer antagligen inte få köra helikoptern på Foxes i höst”, ”det är en sådan där klassisk fröjdenssäsong där vi viker ner oss”, var nog tankar vi alla i Fröjdens delade i matchminut 60. Bänken roteras in. Jag själv kommer in i mediumshorts med ben som en nyfödd häst, och fejkar att nicka för att i sista sekund vika undan från den hårt kompressorpumpade select-bollen. Jag är nu inbytt och inte superbra på att återge en kvalitativ matchredogörelse. Jag vet att jag är trött, jag vet att jag tar riktigt aviga och långsamma djupledslöpningar i mina provocerande mediumshorts. Och kanske, eller antagligen bortom allt rimligt tvivel, är det just kombinationen Andreas proffsegenskaper + mina mediumshorts som vände matchen åt oss. För 20 minuter senare är matchen slut och Andreas har stått för ett magnifikt hattrick. En straff, ett proffsigt långskott och en helt okej svag frispark. 3-2. Vi vände, vi firade på Foxes och vi vet fortfarande inte vad som är i Thaléns zebrafärgade resväska!!!

Erik Dahl