Varför vann Nicke egentligen touren?

Varför vann egentligen Nicke Karlsson touren 2020? Det enkla svaret är givetvis att han var bäst och vann mest pengar. Men vad beror det på? En snabb analys av hans spel visar på en enastående nivåhöjning från tidigare år på touren. Men vi börjar från början.
Nicke ”turned pro” 2012, då han anslöt till Fritidstouren. Han startade lite försiktigt på Rovön Memorial med att sladda in på 89 slag netto, näst sist i startfältet. Men Nicke var inte den som gav sig. I andra tävlingen bommade han återigen på några hål, landade på 90 slag netto och slutade på delad 13e plats den tävlingen. Men, han slog storebror Tore för första gången. Ungefär så här fortsatte det första säsongen, ja faktiskt fram till sista tävlingen då Nicke slog till med säsongsbästa (10a) och karriärens första topp tio-placering.
2013 prickade han in sin första tävlingen på par 72 i Regnbågen. 2014 blev det bara tre tävlingar innan Nicke tog ett break från tourgolfen.

Tillbaka med nyvunnen motivation kastade han sig in på touren igen 2017. Egentligen började det hända grejer redan här. Snittcoren hade då fallit till 83,83 och Nicke var ändå med i racet på många tävlingar men hade en del missar från tee som kostade oerhört. 2018 sänkte han snittcoren till 83,38 och bästa resultatet i JoE Masters räckte till en delad sjundeplats. 2019 sänktes snittscoren till 81,9 och bästa resultatet hittar vi på Holiday Trophy då han för förstagången slog sig in på topp 5.

I och med det är vi på årets säsong. I viss mån hände det något redan under vintern.
- Ekman och jag bestämde oss att träna lite på indoor under vintern och tyckte att det är dags att göra avtryck på touren också, säger Nicke själv.
Sporrade av en krönika av undertecknad där samtliga spelare utom just Nicke, Mange och också Jocke Manberg, alltså i förhandstipset gavs möjligheter att vinna touren. Detta spädde på ytterligare tändvätska på en pyrande glöd. Tankarna från Nicke var att spela lite smartare, inte slå så mycket drives utan våga vara kortare från tee, men på banan. Då golf inte kommer att vara med i gladiatorerna, så kanske fler skulle anamma denna strategi?
Redan på Rovön Memorial dansade Nicke nämligen in på 71 slag netto, karriärbästa och delad andraplats. Han följde upp det fina resultatet på Holiday Trophy som han vann med hela tre slag när han kom in på rekordnoteringen 66 slag, 6 slag under par. Karriärens första seger var ett faktum! Dessvärre bommade han sedan Joe Masters men kom igen otroligt starkt på Åkerman, där han återigen gick under par med 70 slag och en delad andraplats. I och med det befäste han också ledningen totalt på touren. Sörfors var egentligen enda plumpen under säsongen där han kom in på 84 slag på lördagen och 74 slag dag två i par med Ala. Ledningen på touren bestod dock och därefter var det dags för Regnbågen. Nicke kom in på 71 slag, återigen under par och en fjärdeplats. Detta leder oss fram till Tour Championship där Nicke med 107 slag, ett under par prickade en tredjeplats i tävlingen och vann i betryggande stil sin första bruna kavaj.

Snittscoren under säsongen är tourens lägsta någonsin. 72,48 slag är nästan ett slag i snitt mindre än gamla tourrekordet, som hölls av Tobbe Johansson (2018) på 73,21. Snittscoren är alltså ungefär 9 slag bättre än vad Nicke mäktat med tidigare säsonger. Förutom Sörfors var Nicke under sin handicap varenda tävling, totalt 11 under handicap på 5 deltävlingar. Sådant imponerar. För övrigt kan nämnas att touren totalt hade en snittscore på 76,67 sett över hela säsongen.

Slutsats:
Den som tränar mycket, spelar strategiskt och håller nerverna i styr vinner touren. Om man dessutom spelar bättre än sin handicap så vinner man troligen en brun kavaj och får sitt namn för evigt ingraverat i silverpeggen.