Banstatus inför Tour Championship

En traditionell "inför Tour Championship" utlovas lite senare denna vecka. Först ska vi kika på banans status. Slingorna som ska spelas är röd som 9-hålare och därefter blå-gul som 18-hålare. Traditionellt sett har vi startat med niohålaren och tagit en paus för lunch efter den, och avslutat med 18 hål.

Röd slinga:
I finfint skick. Tees är ok, fairways bättre än på många år och greenerna ser förvånansvärt snabba ut med tanke på att de också tar emot bollen så fint. Svår start med ettan och tvåan och den som lyckas bemästra dessa två och ligga på par till treans tee har skaffat sig ett övertag på övriga startfältet. Överlag så kan man säga att ettan på röd har oförtjänt ”dåligt” rykte. Du behöver bara vara bra på lite längre järnslag. Ja, du hör ju själv. Hur ofta slår vi järnfemmor och järnsexor ute på vår bana. Ovanan att spela järnspel gör att vi istället kör hybbar och lite mindre träklubbor och betalar priset för dropparna som kommer som ett brev på posten. Tvåan är röda slingans svåraste hål, med ett låångt inspel.
Därefter är det en liten breather även om hålet är långt, innan nästa tuffa trio med två korthål och däremellan en lurig par 4a som brukar kosta slag. Avslutningen på röd är enklare där man faktiskt har två goda birdiechanser på både sjuan och åttan lite beroende på var flaggan står förstås. Niondehålet, som brukar kosta en bogey för de flesta spelare, är svårare än man kan tro. Det är få som kan slå drives och många tappar ut bollen till höger med ett långt ibland nästan dolt inspel. Den som drar den lite för långt vänster har också problem, då det dels är saftig ruff och en trädridå som stör inspelet.

Blå slinga:
Också i fint skick. Här är det väl blå tvåas green som är det stora sorgebarnet rent kvalitetsmässigt. När blå slinga inte är starten på en tävling så blir den lättare. De tre första hålen är egentligen bara en transportsträcka. Håll fokus, sätt bollen i spel. Fyran är ett typiskt bogeyhål som man bara får acceptera. Femman sen finns det chanser på en birdie om man sätter inspelet när pinnen eller rentav prickar greenen på två slag. Sen börjar eländet. Det finns ett talesätt på GK att ”Berget tar slag” och det betyder 6, 7, 8. Där sticker slagen iväg. Turligt nog har outen på sexan ersatts av oändligt vattenhinder. Det hjälper spelaren att klara bogey eller i värsta fall dubbelbogey där. Par3an är aningen enklare men paret är inte givet även om du prickar greenen. Var pinnen står är avgörande för hur svårt det blir. Klarar man bara utslaget på åttan så är resten inte så lurigt. Men det är smalt och en fairwaybunker vaktar exakt där många tourspelare landar sitt utslag.
Avslutningen är heller inte att leka med på blå slinga. Man kan tycka att det är ett flygfält och att man bara behöver sopa iväg en smaskig drive. Men sanningen är att vinkeln in mot pinnen är oerhört viktig. Bäst är det att ligga på höger sida men då sätter man både bunker, lada och rönnar i spel. Lägger man sig istället på vänster sida, så sätter man bägge greenbunkrarna i spel och får spela in mot en diagonalt lutande greenen, även fast det inte ser ut så när man står där och har 100-130m in. Det är ett lömskt avslutningshål och fler än en på touren släntrar in mot klubbhuset och vändning med en bogey eller dubbelbogey på nian.

Gul slinga:
Årets tour kommer ändå till syvende och sist att avgöras på gul slinga. Den är i strålande skick och riktigt rolig att spela nu. Den ombyggda ettan borde inte utgöra större problem, ej heller tvåan trots vattnet. Det är på trean det startar. Man måste vara precis med både utslag och inspel för att lyckas. Fyran och femman är det lite breathervarning på innan man kommer till Rönnbäckens alldeles egna Amen Corner. Hål 6, 7 och 8 kommer att avgöra touren, i år igen. Jag vågar påstå att nån stackare kommer att förlora på dessa tre hål, på ett eller annat sätt. Mucke förlorade genom att slå ned sig i bombkratern på sexan 2013. Tre slag senare var han uppe men då hade tåget gått. Tobbe bommade så sent som ifjol segern när han skickade in en hook i skogen på sjuan och inte hittade igen bollen.
Åttan som följer, har inte bara tagit en boll upp i slänten. Pass på var man droppar också. Där bollen skar hindret, inte rakt ut där den förväntas ligga i skogen. Huvva, man får gråa hår (nåväl, fler gråa hår) när man tänker på den här avslutningen. Niondehålet är marigt om man lägger sig i nån av bunkrarna. Ska man missa så ska man missa kort på ”fairway” för att få en enkel pitch in mot pinnen.
Med banans fina skick så torde segerscoren för Tour Championship ändå landa runt nettopar. Dvs 108. Det finns de med kapacitet att mosa banan (Minns bara Ekmans fenomenala 65-runda senast) men det är fler än en spelare som får visa hela sin repertoar när alla slingorna är med. Och då krävs det noggrannhet. 27 hål betyder också att samtliga spelare kommer att ha missar nånstans på banan. Ingen på vår tour går felfri i 27 hål. Därav gissningen på ”blott” nettopar som segerscore.

Så hur ska man göra då?
Ja, den gamla käpphästen ”var på banan” gäller i allra högsta grad. Den som missar minst och spelar lite defensivt och försöker att vara på gräs med bollen, istället för i skog och vatten har absolut bäst möjligheter. Men även om man nu lyckas pricka utslag och greener så gäller det som vanligt att vara het med puttern utan att tvingas till några treputtar. För nåt tag sedan beskrevs det att den som är i form ändå lyckas krångla sig ur lägena. Det gäller såklart också. Lägg till lite tur, en medstuds eller en koppsnurr som trillar i. Det här är faktiskt mer psykologiskt avgörande än vad man tror. Låt säga att du missar en green med ett par meter. Då kommer de mörka tankarna om att "nu fan blir det i bästa fall bogey." Om du då nästan sätter chippen och har en tap-in för par, ja, då tror du helt plötsligt att du kan det här spelet. Nästa läge utanför greenen så tror du helt plötsligt att du kan chippa och bara genom att tro att du kan nåt så är du bättre än första gången.

Avslutningsvis kan man väl bara konstatera att banan denna Tour Championship lever upp till våra krav. Det är många år sedan den var i såpass fint skick som nu, och det är kul för då får vi verkligen chansen att spela om mästerskapet.