Finnerödja-Grythyttans IF

Vinna eller försvinna. Det var alternativen för kvällen, och inställningen i laget var att vi har inget att förlora, ingen press på oss och därför skulle vi agera därefter, det vill säga respektlöst.
Rikligt med nederbörd hade gjort planen blöt och lite tungsprungen, inget som skulle gynna oss då vi hade lite tunt på avbytarbänken för dagen. Nåväl, matchen började lite oväntat med ett spelövertag från vår sida, och kanske ännu mer oväntat var det att vi tog ledningen redan i sjätte minuten, efter en fin spelsekvens där David Pettersson satte bollen i mål efter ett fint sista framspel av David Stockdale. Fortsatt spelövertag för oss och nära mål igen när när Stocken bröt sig igenom och så när fick in bollen efter 25 minuters spel.
Ytterliggare 10 minuter senare fick vi en frispark, som Joni utan tvekan, resolut och på ett mycket fint sätt satte.
2-0 och två spelmål!! Överraskande men inte orättvist. Grythyttan hade i princip bara två heta lägen i första halvlek, som Simon tog hand om genom två kanonräddningar.
Taktiken som lades i halvtid var naturligtvis att fortsätta gnugga på i samma fina anda, dessutom hade vi 3 bonusstraffar att starta andra halvlek med. Bland en del fina fötter med bra känsla i så föll valet på tre vänsterskyttar. Visst gnäll bland övriga i truppen då dom ansog att vänsterfotade särbehandlades fördelaktigt :-)
Först ut var Olsson. Pang och 3-0
Som nummer två Joni. Pang och 4-0
Och som nummer tre Crabban. Pang och 5-0
Osannolikt, ledning med 5-0 inför starten av andra halvlek, mot ett division fyra lag, hur hanterar man det?
Genom att fortsätta med samma spel, vilket vi gjorde, men efter ca 60-65 minuter började matchbilden att förändras, vi började krokna, samtidigt som Grythyttan fyllde på med nya friska krafter.
Runt matchminut 70 kom 5-1 snabbt följt av 5-2 , i 73:e 5-3, i 79:e 5-4, i 88:e kvitteringen 5-5 och i 90.e matchminuten klippte dom in 5-6 på straff och katastrofen var ett faktum. Inga detaljer om baklängesmålen, då allt gick väldigt fort, men avsaknad av möjligheten att ta time-out gjorde sig starkt påmind.
Efter 60 enormt bra minuter där vi ägde matchen, föll vi igenom sista 20 minuterna på grund av trötthet i både huvud och kropp, men någonstans ska väl skillnaden mellan tre divisioner ligga.
Mycket beröm från deras tränare och domarna tillsammans med spelarnas enormt fina inställning gör att vi, efter att ha smält förtreten ändå känner oss nöjda med den totala insatsen i cupen.
Nu är det fullt fokus på seriespelet som gäller. Forza FIF!