Puuhhh...vilken pärs!

Ja, mycket ska man vara med om. Jag trodde att vi som befinner oss utanför plan redan hade fått vår beskärda del av nervositet och gråa hår (Mange får svara för dom gråa håren).
Dagens match mot Kiaby blev till en pärs, och att sekunder ibland kan kännas som en evighet fick vi verkligen uppleva.
Tänkte att jag nu skulle försöka redogöra för händelserna som utspelade sig på planen för ett par timmar sen. Vi inleder matchen bra och dom första 20 minuterna spelar vi riktigt bra och kommer runt fint på kanterna. Dock är vi inte tillräckligt heta inne i straffområdet. Vi hade säkert 10 lägen där bollen damp ner vid straffpunkten, men varje gång var vi för långt ifrån. Det är bara att konstatera att vi har fortfarande extremt svårt för att förvalta alla de chanser vi skapar.
Efter vår inledande fina period så jämnar spelet ut sig och Kiaby börjar få lite mer bollinnehav, samtidigt som vi börjar tappa mark och låter Kiaby ta över mittfältet. Ska vi vara ärliga så skapar Kiaby ett par riktigt heta lägen som mycket väl kunde gett oss något mål i nacken. Men som tur är håller vi nollan intakt till halvtidsvilan.
I pausvilan pratar vi om att vi måste få ihop laget igen och inte ha för långt mellan lagdelarna. Vi måste också variera vårt spel mer och inte hela tiden mata anfallarna och yttermittfältarna med bollar, eftersom risken då är stor att vi totalt kör slut på våra spelare.
Tyvärr börjar inte andra halvlek bra för vår del. Efter ett par minuter får Kiaby en frispark en bit in på vår planhalva. Frisparken slås rakt mot mål och tyvärr tillåts den gå rakt igenom hela vårt försvar till en Kiabyspelare som med en liten skarvnick sätter dit den nere vid stolproten. 1-0 till Kiaby och det kändes väldigt onödigt.
Efter detta målet får Kiaby rejält med fart under skorna, samtidigt som vi spelar ängsligt och lite stirrigt. Mange och jag kommer fram till att vi behöver få tag i mittfältet igen och gör därför en förändring efter 20 minuter då vi kastar in Pajtim på mittfältet samt går över till att spela 4-5-1.
Och vi kan låtsas som om det var detta genidrag som fick oss att lyfta, för det tog inte många minuter innan Robin Gunnarsson med en liten nätt nick kvitterar. Och inte nog med det, vi hann knappt sätta oss ner igen förrän vi även tar ledningen. Det tar emot att säga det, men det var en rejäl mörsare som Adnan fick på. Först trodde vi att chansen var borta när Adnan stod stilla och trippade på tårna med ett par Kiabyförsvarare tätt inpå. Det såg nästan ut som han körde körde någon form av Riverdance där han stod och steppade och inte fick bollen vidare. Men vad gör då karln...? Jo, han drar till med en hederlig tåfjutt som går rakt upp i nättaket. Mycket snyggt och 2-1 till oss. Ja Adnan, jag erkänner att det var snyggt.
De sista 20 minuterna var sedan en pärs. Som vi gjort även i tidigare matcher så börjar vi spela nervöst och omedvetet backar vi tillbaka. Kiaby vädrar morgonluft och börjar skapa vassa lägen. Ett riktigt vasst läge får dom på en hörna som slås stenhårt, och då menar jag verkligen stenhårt, in mot straffpunkten. Hade inte en Kiabyspelare riskerat livet och hoppat upp och nickat bollen vet i katten om den inte hamnat i Kiaby. Så hård var den! Kiabyspelaren som får pannan på bollen får den iaf mot mål och den tar klockrent i ribban. Den var helt klart värd ett bättre öde, men som tur var så blev det inget mål.
När slutsignalen sedan går är det bara hur härligt som helst. Ytterligare en vinst, dessutom ytterligare en derbyvinst.
För att sammanfatta matchen så bjöds det väl inte upp till något direkt skönspel från något av lagen. Och så blir det ju sällan i en sådan här derbymatch, utan det är mycket kamp och hårt spel. Men spännande blev det!
Nu är det Näsum nästa för vår del och förhoppningsvis kan vi bli det första laget som kan lugga Näsum på alla tre poängen.
Vi ses då!
/Stihl