Lucka 9

Denna episod tittar vi på årtalen kring andra världskriget, håll tillgodo!!

Bland de spelare som utmärkte sig under de tidiga åren kan nämnas den eminente målvakten Sune Modigh, vilken dock så småningom flyttade till Frövi IK som då spelade i div. 3. Han blev med tiden mycket framgångsrik domare i såväl fotboll som bandy. I bandy hade han en hel del internationella uppdrag. En annan målvakt med Ervallabakgrund var Titus Svensson, vilken även han gick vidare till bl.a. Karlslunds IF och IF Eyra innan han återvände till moderklubben ESK.
Av naturliga skäl var det betydligt svårare att spela bandy under ordnade förhållanden. Tidigt på höstarna gavs det ofta tillfälle till isträning och till några matcher på Ervallaängarna. Avdalaskogen med Gruvkärret samt tegeldammarna i Torpa var alternativa lösningar. I slutet av 1940- talet färdades man till- och från matcher på flaket till Rune Mårdhs lastbil. Var det riktigt kallt ställde man upp en masonitkur på lastflaket, under vilken passagerarna sökte skydd mot naturens element.
I stort sett alla fotbollsspelare spelade även bandy. Bland isens eleganter omnämns Gunnar Andersson från Avdala samt en lärare i Kyrkskolan som även var kantor. Han var kusin med Sylve Bengtsson från Hälsingborg som var flerfaldig landslagsman i fotboll. När det var söndagsmatch stod ofta Rune Mårdhs lastbil utanför skolan i väntan på att högmässan skulle ta slut och kantorn skulle ansluta till laget.
1946 den 28/2 beslutade årsmötet att en sektion för bordtennis skulle bildas. Så skedde med Sigvard Gustafsson, Alvar Jansson och Rune Nygren i ledningen. Vinden på Ervalla station blev den första tränings- och matchlokalen. Den växte man snart ur och flyttade till Lindstedts verkstad. I den nybyggda lokalen fanns ingen värme, men ej heller någon termometer. Förmodligen höll sig ”spadviftarna” varma med entusiasm och kämpaglöd. I denna rätt primitiva bordtennisarena hölls vintern 1946 – 1947 ett stort klubbmästerskap med inte mindre än 23 deltagare slogs om äran att bli klubbmästare. Sigvard Gustafsson stod som segrare. Så småningom flyttade verksamheten till Kyrkskolan, men då är vi på väg in mot 1950- talet.
Skidor fanns det givetvis en sektion för. Hur den såg ut har ej gått att utröna. Den hade i stort sett sin blomstringstid på 1940- talet. Dyltaloppet samlade årligen ett stort antal deltagare. Rustan Sörman, genuin Ervallapojke, som dock större delen av sin karriär tävlade för Frövi bör nämnas inte minst för sina 9 med bravur genomförda Vasalopp. Andra kämpar med ”laggar” under fötterna var Karl-Fredrik Damberg och Lennart Ohlsson. Rustan Sörman kunde man se på skidor med postväskan på ryggen under en lång period. Han var ju i många år bygdens lantbrevbärare. Var det besvärligt att ta sig fram med cykel vintertid så använde han skidor. Posten skulle fram i alla väder.