Internetmedicin angående Ringorm:

Tinea corporis (ringorm) är vanligt förekommande i befolkningen och definieras av kutan dermatofyt-infektion som förekommer på andra lokaler än fötter, ljumskar, ansiktet, skalpen eller händer.

Etiologi
Ringorm orsakas av trådsvamp (dermatofyter) tillhörande släktena Trichophyton, Epidermophyton och Microsporon. Dessa svampar parasiterar på hudens hornämne som digereras med potenta keratolytiska enzymer. Dermatofyter ingår (till skillnad från jästsvamp) inte i hudens normalflora. Därmed är ett odlingsfynd med dermatofyt-växt att betrakta som patologiskt. Inkubationstiden för ringorm är cirka 4-10 dagar.

Trichophyton rubrum är den vanligaste orsaken till ringorm. Infektion framträder efter direktkontakt med smittad individ eller djur, eller sekundär smitta från annan kroppslokal såsom hårbotten, fötter eller naglar.

Symtom
Vanligen avgränsade plack med lätta till måttliga symtom:
Torrhet
Fjällning
Klåda
Kliniska fynd:
Infektionen startar oftast som kliande cirkulärt lätt fjällande macula eller plack som sprider ut sig. Därefter sker typiskt en central uppklarning, men det kvarstår vanligen en lätt upphöjd kant (markerad randzon).
Det är den runda (annulära) formen på placken har gett namnet ringorm.
Vid mera utbredd sjukdom kan flertalet plack konfluera och emellanåt kan även pustler framträda.
Omfattningen och utbredningen kan variera.
Se även bilder på Demis.net.

Utredning
Anamnes
Utlandsvistelser? Kontakt med djur? Omgivningsfall? Fritidsaktivitet som medför direktkontakt t ex brottning?
Status
Hela huden inklusive hårbotten, ljumskar, finger- och tånaglar bör undersökas. Vid misstänkt nagelsvamp bör även prov tas härifrån. Vid positivt prov från nagel bör man misstänka sekundär smitta med autoinokulation och även överväga behandling riktad mot nagelsvampen.
Labb
I och med att det finns snarlika differentialdiagnoser bör ringorm alltid bekräftas med mykologisk odling och odlingen måste då tas före insättning av behandling. Om behandling sätts in mot suspekt svampinfektion och man i ett senare skede önskar ta svampodling vid exempelvis andra differentialdiagnostiska överväganden bör topikal behandling ha satts ut 4 veckor innan provtagning. Att endast sätta in behandling utan att ta odling är som regel riskfritt för patienten, men kan naturligtvis medföra onödig väntan på korrekt diagnos (Doctors delay).
Vid oväntat stor utbredning bör misstanke väckas kring eventuellt bakomliggande immunbristsjukdom eller diabetes.

Behandling
Lokalbehandling med antimykotisk kräm såsom:
Terbinafin-kräm 1 x 2 dagligen i 2 veckor.
Mikonazol-kräm 1 x 2 till och med en vecka efter symtomfrihet (total behandlingstid typiskt 4 veckor)
Andra topikala medel såsom Canesten, Pevaryl, Cortimyk kan också användas. Om topikal behandling sviktar är systemisk behandling nästa steg.

Information från 1177:
Smittrisken upphör snabbt efter behandlingsstart.