Banorna är nu stängda

Nu har bana 2 bäddats ner inför den kommande vintervilan

Det var i en fin stillhet som vilan intogs vid Svartnäs denna kyliga höstdag, vår kära bana två bäddades ner med omsorg...

Då ligger de båda vilande inför Vinterns karja nätter

Det var åter igen en vacker dag där solen blottade sig,
en ensam farbror smög dit för att ta hand om den sista banan.

Han var ensam, det var menat att en annan farbror skulle vara med på denna ärofyllda resa....men han kanske inte orkade jobba emot den lömska separationen som stegras vid banan, vad vet jag.

Mycket omsorg lades ner

Kanske svårt för vissa att förstå att den ensamme såg detta som något Hedersamt, något fint att få Uppleva.
Att få göra detta på egen hand är få för unnat, alltid speciellt att göra något allena på ett sätt som detta.

Man får umgås väldigt Intimt med banan, prata med den och begrunda den, kalla mig gärna "galen", men jag tror bestämt att vänskapsband knöts extra denna soliga eftermiddag som hann bli till mörker.

Mörkret lade sig över oss

Det vart svårt att se, mycket handlade om tilliten till Känslan då det sista gruset spreds ut som ett täcke.
Det fattades lite plankor så jag vandrade ut till den gamla brädhögen för att plocka ut de sista "porösa" plankorna.....allt gick bra.

När plankorna låg där på mage på de vita linjerna var det dags att vattna banan, den fick en riklig skur över sig, det var smått vackert att se där i mörkret.

Kändes lite då jag lämnade banorna för denna säsong, men var sak har juh som sagt sin tid.

Ska bli spännande att se hur dessa Vänskapsband resulterar fram till vårkanten åter, det går ganska fort.

Ett spännande kommande år för utomhus säsongen väntas!

/// Olander